Marxistiska alienationsteorier - Versionshistorik

Iammany: /* En immanent förståelse av kapitalismens premiss */

2023-01-13T18:00:37Z

‎En immanent förståelse av kapitalismens premiss

Iammany: /* Värdedominans och varufetischism som alienationens orsak */

2023-01-13T17:46:00Z

‎Värdedominans och varufetischism som alienationens orsak

Iammany: /* Vad anses orsaka alienation? */

2023-01-13T16:58:19Z

‎Vad anses orsaka alienation?

Iammany: /* Vilka relationer anses alieneras? */

2023-01-13T16:39:24Z

‎Vilka relationer anses alieneras?

Iammany: /* Alienation som följd av värdets dominans — läsningar av den äldre Marx */

2022-11-17T19:26:07Z

‎Alienation som följd av värdets dominans — läsningar av den äldre Marx

Iammany: Skapade sidan med 'Kapitel 6 i Johan Alfonssons ''Alienation och arbete'' (Arkiv förlag, 2020). ---- Marx alienationsteori utgör en referenspunkt för lejonparten av de ali...'

2022-10-30T17:06:41Z

Skapade sidan med 'Kapitel 6 i Johan Alfonssons ''Alienation och arbete'' (Arkiv förlag, 2020). ---- Marx alienationsteori utgör en referenspunkt för lejonparten av de ali...'

Visa ändringar

@@ Rad 103: / Rad 103: @@
 För att varuformen ska bestå krävs att arbetaren enbart säljer sin arbetskraft under en viss bestämd tid och fortsatt äger sin vara. Om arbetskraften skulle säljas för alltid skulle arbetaren förlora äganderätten över den och därmed över sig själv. Arbetaren skulle då bli en slav, det vill säga själv bli en vara och hennes arbetskraft skulle därmed inte kunna anta varuformen.
-Mena arbetaren behöver inte enbart vara sin egen herre för att varuformen ska uppstå, hon måste också vara "fri" från annan typ av försörjning än från den som kommer från att sälja sin arbetskraft. Arbetaren måste vara "lös och ledig, fri från alla de ting som kan hindra honom från att nyttiggöra sin arbetskraft". Denna andra "frihet" råder då varuformen dominerar, när människan för sin försörjning måste relatera till varandra genom värden. Först när dessa två betingelser råder kan arbetskraften återfinnas på marknaden och användas för att skapa värden.
+Men arbetaren behöver inte enbart vara sin egen herre för att varuformen ska uppstå, hon måste också vara "fri" från annan typ av försörjning än från den som kommer från att sälja sin arbetskraft. Arbetaren måste vara "lös och ledig, fri från alla de ting som kan hindra honom från att nyttiggöra sin arbetskraft". Denna andra "frihet" råder då varuformen dominerar, när människan för sin försörjning måste relatera till varandra genom värden. Först när dessa två betingelser råder kan arbetskraften återfinnas på marknaden och användas för att skapa värden.
 Här kan vi alltså ana de villkor som måste råda för att arbete ska kunna fungera som värdeskapande och för att kapitalismen ska kunna existera. Dessa förutsättningars grundval är premissen självbestämmande, vilket fångas i Marx påstående att arbetaren måste vara "herre över sin egen person". Denna premiss uttrycks i att arbetaren och penningägaren själva äger sina varor och bestämmer över dessa, att de på denna grundval ingår juridiska avtal som fria och juridiskt jämbördiga individer, vilka möter varandra som varuägare, och att de ger sig in i relationen med egennyttan i åtanke.44
@@ Rad 113: / Rad 113: @@
 I denna studie är det alienation i den flexibla kapitalismen som jag vill få grepp om. Utgångspunkten för de immanenta värden som jag utgår ifrån kommer således ur den kapitalistiska produktionens premisser. Inom den kritiska teorin har utgångspunkten istället ofta varit premissen i moderniteten. Även här har dock självbestämmande framhållits som ett centralt värde. I moderniteten kretsar de dominerande idealen runt individen. Idealen handlar om idén och löftet om individens frihet och självbestämmande. I det moderna samhället stipuleras att vi som individer ska leva våra liv så som vi själva bestämmer; vi bör bestämma över våra egna mål och sätt att nå dem. Varken religiösa eller politiska krafter ska styra individen och den sociala position vi föds in i ska inte bestämma vad vi får göra. Individen själv ska kontrollera det egna livet. För Jaeggi som undersöker alienation i det moderna samhället kan alienationsbegreppet användas för att undersöka och understryka diskrepansen mellan de moderna frihetsidealen och den faktiska möjligheten att realisera dessa ideal. För henne kan alienation användas för att undersöka spänningen mellan självbestämmandeidealen i det moderna samhället och föreställningen om individen som en aktör, och möjligheten att faktiskt vara en aktör.
-Premissen i det moderna samhället är alltså mycket lik den som jag lyft fram som det underliggande anspråket i kapitalismen, men vissa skillnader föreligger. Jaeggi lägger stort fokus på möjligheten till självrealisering och hur brist på detta skapa alienation. Självrealisering går in i självbestämmandet och kan ses som en del av det: det är bara när du kan styra dig själv som du kan bli den du vill vara. Men samtidigt är detta en fråga som också går bortom självbestämmandet och det är inget som jag undersöker här. Ytterligare en skillnad är att studieobjektet inte är det samma. Medan modernitetsteorietikerna utgår från ett specifikt samhälles premiss, utgår jag från den materiella produktionen. Mitt perspektiv är följaktligen snävare men jag sätter samtidigt alienation i tydlig relation till vad som orsakar det: kapitalismen själv. Men tidigare kritik mot Jaeggi var att hon inte ger ett tydligt svar på vad som orsakar alienation och att svaret på frågan riskerar att hemfalla åt personliga misslyckanden och problem. Detta kan undvikas om alienation undersöks som en konsekvens av det kapitalistiska produktionssättet vilket samtidigt både formar de premisser som rymmer de möjligheter som människan alieneras och till följd av sin egen logik orsakar alienation.
+Premissen i det moderna samhället är alltså mycket lik den som jag lyft fram som det underliggande anspråket i kapitalismen, men vissa skillnader föreligger. Jaeggi lägger stort fokus på möjligheten till självrealisering och hur brist på detta skapar alienation. Självrealisering går in i självbestämmandet och kan ses som en del av det: det är bara när du kan styra dig själv som du kan bli den du vill vara. Men samtidigt är detta en fråga som också går bortom självbestämmandet och det är inget som jag undersöker här. Ytterligare en skillnad är att studieobjektet inte är det samma. Medan modernitetsteorietikerna utgår från ett specifikt samhälles premiss, utgår jag från den materiella produktionen. Mitt perspektiv är följaktligen snävare men jag sätter samtidigt alienation i tydlig relation till vad som orsakar det: kapitalismen själv. Min tidigare kritik mot Jaeggi var att hon inte ger ett tydligt svar på vad som orsakar alienation och att svaret på frågan riskerar att hemfalla åt personliga misslyckanden och problem. Detta kan undvikas om alienation undersöks som en konsekvens av det kapitalistiska produktionssättet vilket samtidigt både formar de premisser som rymmer de möjligheter som människan alieneras och till följd av sin egen logik orsakar alienation.
 En annan viktig skillnad att beakta gäller fruktbarheten av ett reformistiskt respektive ett radikalt immanent perspektiv. Utgångspunkten i denna bok är en analys av kapitalismen och jag menar att till följd av motsättningar i produktionssättet kan inte dess premiss gällande självbestämmande realiseras. Värdedominansen omöjliggör att människan är fri att bestämma över det egna livet. Hon är inte fri att styra den egna aktiviteten och hon är inte fri att kontrollera det hon själv har frambringat. Om hon skulle vara fri att styra den egna produktionen och målet med den skulle inte värdedominansen längre vara rådande och inte heller kapitalismen. Det reformistiska perspektivets anspråk på att lösa motsättningen inom det rådande och sträva efter att premissen ska realiseras mer “fulländat” och “adekvat” (som Honneth uttrycker det) är således inte fruktbart om det är kapitalismen istället för moderniteten som är utgångspunkten. Eftersom motsättningen är rotad i produktionssättet går det inte att realisera dess premiss inom detta. För att fånga denna motsättning måste utgångspunkten vara ett radikalt perspektiv som siktar bortom det givnas premiss. Detta återkommer jag till i bokens sista kapitel.

@@ Rad 63: / Rad 63: @@
 === Värdedominans och varufetischism som alienationens orsak ===
-När Marx i ''Kapitalet''s första band inleder sin analys av kapitalismen börjar han i varan. En vara är inte vilket bytesobjekt som helst utan det är ett objekt35 vilket är ett värde. Enligt Marx har varan två sidor: den är ett bruksvärde och ett bytesvärde. Bruksvärdet är varans nyttighet och dess specifika sida, bytesvärdet är det allmänna och generella i varan. Bytesvärdets grundval står att finns i varans värde, vilket dock inte är något en vara simpelt besitter. Värdet är en social relation som antar en värdeform när varor med olika bruksvärden likställs i utbytet. För att byta en vara mot en annan måste dessa kvalitativt olika ting relateras till varandra, det måste finnas något gemensamt i dem. Det gemensamma träder fram när man abstraherar bort det specifika bruksvärdet och det konkreta arbete som skapat dem. Kvar blir arbetet i dess abstrakta form, mänskligt arbete som sådant, vad Marx kallar det abstrakta arbetet.
+När Marx i ''Kapitalet''s första band inleder sin analys av kapitalismen börjar han i varan. En vara är inte vilket bytesobjekt som helst utan det är ett objekt35 vilket är ett värde. Enligt Marx har varan två sidor: den är ett bruksvärde och ett bytesvärde. Bruksvärdet är varans nyttighet och dess specifika sida, bytesvärdet är det allmänna och generella i varan. Bytesvärdets grundval står att finna i varans värde, vilket dock inte är något en vara simpelt besitter. Värdet är en social relation som antar en värdeform när varor med olika bruksvärden likställs i utbytet. För att byta en vara mot en annan måste dessa kvalitativt olika ting relateras till varandra, det måste finnas något gemensamt i dem. Det gemensamma träder fram när man abstraherar bort det specifika bruksvärdet och det konkreta arbete som skapat dem. Kvar blir arbetet i dess abstrakta form, mänskligt arbete som sådant, vad Marx kallar det abstrakta arbetet.
 Arbetsprodukter har inte värde i sin egen rätt utan det kan enbart framträda när de likställs med andra arbetsprodukter. Sociologen Anders Ramsay (2008) har gjort en liknelse till Wittgenstein som säger att man inte kan ha ett privat språk. Ramsay säger att det är på samma sätt med värdet, det kan inte existera bortom det sociala. Det betyder inte att värdet skapas i utbytet. Eftersom värdets grund är mänskligt arbete måste denna grund komma från produktionssfären, bara där kan mänskligt arbete utföras. Samma sak gäller för värdets storlek, som enligt Marx bestäms av den samhälleligt nödvändiga mängd arbete som krävs för att skapa det. Varans värde kan dock enbart realiseras när varan säljs och antar värdeformen. Man kan dra en parallell till partikelfysiken. Här har man upptäckt att vissa partiklar, som kallas fermioner, besitter förmågan att ha en massa, men denna förmåga kan bara realiseras när de möter en Higgspartikel. Varors värde fungerar på ett liknande sätt. Produkter som är skapade av mänskligt arbete har i kapitalismen förmåga att vara ett värde, men bara om de likställs med andra arbetsprodukter. Fermioner har alltid dessa egenskaper, arbetet kan bara vara ett värde i en specifik social kontext. Det mänskliga arbetet är således inte i sig ett värde utan det kan bara vara det när det likställs.39 Detta sker enligt Marx, oavsett om vi är medvetna om det eller ej, bakom våra ryggar, när varor byts och likställs.

@@ Rad 37: / Rad 37: @@
 :Kapitalet har inte uppfunnit merarbetet. Överallt, där en del av samhället äger monopol på produktionsmedlen, måste arbetaren, fri eller ofri, utöver den för hans eget uppehälle nödvändiga arbetstiden sätta till ett överskott av arbetstid för att producera existensmedel åt produktionsmedlens ägare, antingen denne ägare är en atensk aristokrat, en etruskisk teokrat, en civis romanus, en normandisk baron, en amerikansk slavägare, en valakisk bojar, en modern storgodsägare eller en kapitalist.
-Mészáros menar att alienation existerade redan under feodalismen. När feodalherren beslagtar jorden och lägger den under det egna privata ägandet och sin egen kontroll,. så menar han att alla andra människor alieneras denna jord.30 Sayers utgår även han från att klassrelationen är det som orsakar alienation. Han menar att det inte bara är i kapitalismen som arbetet utförs inom en förtryckande arbetsdelning där arbetaren mister kontrollen över sin aktivitet och arbetsprodukt. Detta drabbar även den livegna och slagen. Utifrån detta menar Sayer att alienation är ett fenomen som återfinns i alla klassamhällen.31 För att sammanfatta så menar jag att det i detta perspektiv framställs som om alienation är underordnat klassamhällens dominansrelation.
+Mészáros menar att alienation existerade redan under feodalismen. När feodalherren beslagtar jorden och lägger den under det egna privata ägandet och sin egen kontroll, så menar han att alla andra människor alieneras denna jord.30 Sayers utgår även han från att klassrelationen är det som orsakar alienation. Han menar att det inte bara är i kapitalismen som arbetet utförs inom en förtryckande arbetsdelning där arbetaren mister kontrollen över sin aktivitet och arbetsprodukt. Detta drabbar även den livegna och slagen. Utifrån detta menar Sayer att alienation är ett fenomen som återfinns i alla klassamhällen.31 För att sammanfatta så menar jag att det i detta perspektiv framställs som om alienation är underordnat klassamhällens dominansrelation.
 === Föreställning om relationernas egentliga utformning ===

@@ Rad 22: / Rad 22: @@
 Marx menar att när den mänskliga aktiviteten är alienerad blir också det mänskliga artväsendet alienerat. Artväsen är ett något udda begrepp som han snabbt övergav. Det är hämtat från Feuerbach och eftersom Marx snart vände sig bort från honom lämnade han snart även föreställningen om ett artväsen.27 Men vad menade han då med det? Det tidige Marx menar att djuren enbart reproducerar världen och lever av den, människan däremot omformar den efter sitt eget huvud. Människan är, liksom de övriga djuren, beroende av naturen och hon är själv en del av den. När människan förändrar världen omformar hon således även sig själv. De övriga djuren är aktiva för reproduktionens skull, människan är däremot aktiv trots att hon inte behöver det. Hon skapar för skapandets skull. När alienationen gentemot artväsendet uppstår styrs inte den mänskliga aktiviteten av henne själv, utan av en extern kraft, en kraft som gör att hon inte är aktiv för aktivitetens skull utan istället enbart för att få mat eller en lön, alltså för att reproducera sig. På så vis reduceras, enligt den unge Marx, artaktiviteten till ett sätt för individen att enbart tillfredsställa behovet att upprätthålla sin fysiska existens. Eftersom det är djurens lott att vara aktiva för att reproducera sig hävdar Marx att människan i sina “mänskliga funktioner” reduceras till ett djur. Ollman menar att kapitalisten, som kontrollerar arbetet men inte utför något eget arbete, alieneras på ett särskilt sätt. Eftersom arbetet är artaktiviteten och kapitalisten inte utför något arbete utan lever av andra, förvanskas även kapitalistens relation till sitt artväsen.
-Den fjärde relation som Marx lyfter fram som möjlig att alieneras är den gentemot andra människor. Han menar att alienationen gentemot arbetet, arbetsprodukten och sig själv, får en “omedelbar konsekvens” i att människan alieneras andra människor. Att arbetet är alienerat innebär, förutom att kontrollen över den egna aktiviteten går förlorad och vänds mot människan själv som en oavhängig makt, även att andra som är involverade i aktiviteten blir främmande. När artaktiviteten kommit att användas som ett individuellt medel för att reproducera det individuella livet har artaktiviteten kommit att bli individuell. Varje människa använder den för att överleva. På så vis menar Marx att människan genom förlusten av kontrollen över sin aktivitet också blir alienerad alla andra människor. I ''De ekonomisk-filosofiska manuskripten'' ligger ett särskilt fokus på hur relationen mellan klasserna är den som alieneras. Arbetarens relation till sitt arbete skapar en alienerad relation till kapitalisten, eller som Marx lägger till, “vad man nu vill kalla arbetsherrarna”. Relationen mellan kapitalisten och arbetaren präglas av att kapitalisten äger produktionsmedlen, kontrollerar arbetarens aktivitet och arbetets produkt. För kapitalisten är arbetaren potentiell arbetskraft och för arbetaren är kapitalisten potentiell köpare av hennes arbetskraft. De mörs inte som jämbördiga människor utan framstår för varandra som köpare och säljare av varor på en marknad. Kapitalisten är således alienerad arbetaren och arbetaren kapitalisten, de möts inte som människor utan i sina bestämda klasspositioner och möts därför alienerat.
+Den fjärde relation som Marx lyfter fram som möjlig att alieneras är den gentemot andra människor. Han menar att alienationen gentemot arbetet, arbetsprodukten och sig själv, får en “omedelbar konsekvens” i att människan alieneras andra människor. Att arbetet är alienerat innebär, förutom att kontrollen över den egna aktiviteten går förlorad och vänds mot människan själv som en oavhängig makt, även att andra som är involverade i aktiviteten blir främmande. När artaktiviteten kommit att användas som ett individuellt medel för att reproducera det individuella livet har artaktiviteten kommit att bli individuell. Varje människa använder den för att överleva. På så vis menar Marx att människan genom förlusten av kontrollen över sin aktivitet också blir alienerad alla andra människor. I ''De ekonomisk-filosofiska manuskripten'' ligger ett särskilt fokus på hur relationen mellan klasserna är den som alieneras. Arbetarens relation till sitt arbete skapar en alienerad relation till kapitalisten, eller som Marx lägger till, “vad man nu vill kalla arbetsherrarna”. Relationen mellan kapitalisten och arbetaren präglas av att kapitalisten äger produktionsmedlen, kontrollerar arbetarens aktivitet och arbetets produkt. För kapitalisten är arbetaren potentiell arbetskraft och för arbetaren är kapitalisten potentiell köpare av hennes arbetskraft. De möts inte som jämbördiga människor utan framstår för varandra som köpare och säljare av varor på en marknad. Kapitalisten är således alienerad arbetaren och arbetaren kapitalisten, de möts inte som människor utan i sina bestämda klasspositioner och möts därför alienerat.
 För att sammanfatta är de relationer som alieneras i detta perspektiv den produktiva aktiviteten, arbetsprodukten, det mänskliga artväsendet och relationen till andra människor. Det framgår också att fokus inte är enskilda individers upplevelse av alienation utan istället är det människans alienation från sitt eget väsen som står i centrum. Detta är alltså ett objektivt spörsmål och inte ett subjektivt.28 Nästa fråga att besvara är vad som orsakar alienationen i detta perspektiv. I redogörelsen ovan framgår det att alienationen gentemot den egna aktiviteten är drivande i denna process, men vad är det som antas orsaka att denna aktivitet alieneras?

@@ Rad 56: / Rad 56: @@
 == Alienation som följd av värdets dominans — läsningar av den äldre Marx ==
-Det kapitalistiska produktionssättet anses inte sällan utgöras av att det är ett klassamhälle som utmärks av exploatering. Och visst är kapitalismen ett klassamhälle. Men det har, som påpekades tidigare, enligt Marx även alla tidigare samhället varit. Även om klassrelationerna är centrala i kapitalismen kommer jag här, utifrån Marx senare texter, argumentera för att detta inte är ett tillräckligt villkor för att definiera produktionssättet. Snarare är det ett produktionssätt där vari-och värdeproduktionen dominerar och där strävan är att skapa mervärden,33 vilket kan ske då värde sätts i rörelse som kapital.
+Det kapitalistiska produktionssättet anses inte sällan utgöras av att det är ett klassamhälle som utmärks av exploatering. Och visst är kapitalismen ett klassamhälle. Men det har, som påpekades tidigare, enligt Marx även alla tidigare samhället varit. Även om klassrelationerna är centrala i kapitalismen kommer jag här, utifrån Marx senare texter, argumentera för att detta inte är ett tillräckligt villkor för att definiera produktionssättet. Snarare är det ett produktionssätt där varu- och värdeproduktionen dominerar och där strävan är att skapa mervärden,33 vilket kan ske då värde sätts i rörelse som kapital.
-Skillnaden mellan en definition av kapitalismen som utgår från klass och exploatering och den värdeorienterade definition som jag utgår ifrån här fångas av [[Moishe Postone|Postones]] och [[Chris Arthur]]s förslag på kategorisering av två olika centrala Marxläsningar. Den första, som Postone kallat den traditionella marxismen och Chris Arthur för ortodox marxism, representeras av till exempel Paul Sweezy, Maruice Dobb, Walton och Gamble. Här ses kapitalismen primärt som ett produktionssätt som definieras av att en improduktiv ägande klass lägger beslag på och kontrollerar mervärdet som skapas av den arbetande klassen. Fokus är således hur en klassuppdelning baserad på privat ägande skapar splittring mellan arbetsutförarna och deras produkt. I denna tradition verkar utgångspunkten vara att värde alltid har skapats och att arbetet alltid varit dess källa. Vad som utmärker produktionssättet för den “traditionella marxismen” är hur arbetets produkter fördelas mellan olika klasser. I kapitalismen beslagtar kapitalisterna mervärdet, till skillnad från i kommunismen då värdena ska tillfalla klassen som skapar dem: arbetarklassen.
+Skillnaden mellan en definition av kapitalismen som utgår från klass och exploatering och den värdeorienterade definition som jag utgår ifrån här fångas av [[Moishe Postone|Postones]] och [[Chris Arthur]]s förslag på kategorisering av två olika centrala Marxläsningar. Den första, som Postone kallat den traditionella marxismen och Chris Arthur för ortodox marxism, representeras av till exempel Paul Sweezy, Maurice Dobb, Walton och Gamble. Här ses kapitalismen primärt som ett produktionssätt som definieras av att en improduktiv ägande klass lägger beslag på och kontrollerar mervärdet som skapas av den arbetande klassen. Fokus är således hur en klassuppdelning baserad på privat ägande skapar splittring mellan arbetsutförarna och deras produkt. I denna tradition verkar utgångspunkten vara att värde alltid har skapats och att arbetet alltid varit dess källa. Vad som utmärker produktionssättet för den “traditionella marxismen” är hur arbetets produkter fördelas mellan olika klasser. I kapitalismen beslagtar kapitalisterna mervärdet, till skillnad från i kommunismen då värdena ska tillfalla klassen som skapar dem: arbetarklassen.
 Det andra perspektivet har kallats värdeformsanalys och sätter inte likhetstecken mellan arbete som sådant och värde. Fokus är istället på hur värdet är en historiskt specifik social relation (som utgörs av likställandet av arbeten som abstrakta arbeten), vilken antar formen som exempelvis kapital, varor och pengar. Värdet dominerar i sin tur produktionen i kapitalismen och människorna i den, vilka måste underordnas den socialt formade och historiskt specifika värdeproduktionen. Denna värdeorienterade utgångspunkt som Postone står för, och dit också till exempel Rubin och Arthur kan räknas,34 tar fasta på att människan i kapitalismen måste skapa värden för att klara sig och att de domineras av denna värdeskapande logik. Den sociala värderelationen är således vad som utmärker kapitalismen i detta perspektiv. Den för kapitalismen specifika dominansen utgörs således inte av att en klass dominerar en annan, i vad som kallats “öppna” dominansrelationer. Dominansen i kapitalismen utgörs istället av att alla människor måste underordna sig värderelationer och att dominansen inte är manifest utan abstrakt. Att värdeproduktionen är bunden till ett historiskt specifikt produktionssätt är en helt avgörande del i Marx kritik av den politiska ekonomin (som också är undertiteln till ''Kapitalet''). Även om det materiella innehållet i produktionen alltid varit olika nyttigheter och trots att utbyten av sådana sker i de flesta samhällen genom marknader, är det bara i det kapitalistiska produktionssättet som värde- och varuformen är de dominerande sociala formerna.35 Vad är då varor och värden, begreppen som utgör grunden för Marx analys i ''Kapitalet''?36