Visa källa för Det kommande avbrottet

'''Vi är i ett dödläge.''' Politiken, samhället är kortslutet. Det kommer bara att bli värre. Slutet (på framsteget, historien) är här, det är bara kollapsen som återstår. Det finns inga fler lösningar inom den här världen. Jobben, segregationen, miljön, och så vidare kan inte lösas; vad politikerna håller på med är att se till så att inget händer, att så gott det går skjuta upp kollapsen lite till. Framtiden är borta. Det kan bara bli värre. Gränserna är dragna, kommunikationen är bruten. Vi är låsta i en omöjlig situation. Bränderna, kravallerna är bara förspelet. Vad som gäller nu är att ta beslutet. Inte några pseudobeslut inom samhällets eller politikens sfär, inte inom den här världen. Vi står inför beslutet att göra uppror.


'''Det ständiga konstruerandet av den egna identiteten''' är samtidigt det ständiga kontrollerandet av marknadsjaget – den positiva, hela och rena hybriden av varor och tjänster, ständigt föränderlig, flytande.

:”Det är samtidigt den hungrigaste konsumenten, och paradoxalt nog det ''mest produktiva jaget'', som mest ivrigt och energiskt kastar sig själv in i minsta ''projekt'' bara för att senare återvända till sitt ursprungliga larvstadium.”

Konsumtionen av helhet, renhet, friskhet, upprätthållen av produktionen av reproduktionen. Marknadsjaget fruktar den sjuka kroppen. Den sjuka kroppen är trög och ofoglig. Blodet i dess sår koagulerar, stelnar flödet. Den skapar tomhet, en omvändning av krafterna, ett hål. ”Vi är inte deprimerade, vi är i strejk.” – Vi? Den sjuka kroppen är upplösande, den sätts inte samman av krafter, möten eller rörelser. Den är ett vakuumhål, kan bara uppgå i ett större svart hål. Det produceras inget nytt vi där, det förskingrar och upplöser. Det blockerar varje försök till autoimmunitet. De sjuka kropparna blir ”motståndshandlingar i det pågående kriget”, desertörer från varje vi.

Depression är ett långsamt trauma, ett stängande av världar, ett utrymmande. Det är behovet att fly när flykten är omöjlig, det är illamåendet, yrslet av att vara där, där i världen, i kriget. Det finns inget framåt, upp och bortom där, det finns bara utbredande skugga.


:”Egentligen så är de sociala formernas sönderfall en välsignelse.”

'''Identitet invaderar varje relation.''' Vänskap och kärlek är sällsynta händelser och brottas alltid med marknadsjagens ständiga rörelser. Det nedbrutna marknadsjaget paniksöker plastiga vänskaps- och kärleksrelationer i nätverken. ”Sådana nätverk tätar ibland till en miljö där ingenting delas förutom koder och där inget händer förutom ett oavbrutet omformande av identiteter.” Identiteter, nätverk, miljöer – det är formerna som sociala relationer tar. Vänskap händer trots dessa relationer. Det tar plats i miljöernas mörka marginaler, när man faller ur nätverken, i stillaståndet där du och jag har infekterat varandra. Vänskap är varken fritt och oberoende eller planerat och kalkylerat. Det drabbar som en smitta, passiviserar våra kroppar och berövar oss makten att säga Jag.


'''Arbete är ”det enda sättet att existera på.”''' Världen – hela världen – har blivit arbetets tid och rum, dess ordning. Världen ordnas enligt arbetets mått och rörelse. ”Här är vår tids paradox: arbetet har fullständigt segrat över alla andra sätt att existera, samtidigt som arbetarna har blivit överflödiga.” Överflödet svämmar över allt, upplöser allting, förvandlar allting till vätska, överallt och hela tiden beredd att sippra in i minsta spricka. All materia från jord till kroppar till metaller blir vattning – utspädd och ”mobiliserbar.” ”Att vara mobiliserad är att relatera till arbete inte som en aktivitet utan som en ''möjlighet''.” Alla, både de exkluderade och de inkluderade. De exkluderade genom att tvingas vara redo hela tiden och flyt(t)bara, och de inkluderade likaså även om de är priviligerade av att hållas inom företagets väggar. Automatisering och kunskapsdelning löser upp även de få ännu existerande industrikärnorna.

Arbetet förflyktigar allt, löser upp allt. Trycket ökar – och förvandlar mer och mer till gasmoln. Molnet täcker snart hela världen – det allmänna intellektet känner inte några gränser. Vi andas in den hela tiden, smoggen skymmer sikten för våra ögon och förpestar våra lungor. Överallt: bilder, information, undersökningar, blinkande ljus och konstant oljud. Finns det liv kvar i våra kroppar revolterar de i okontrollerbara spasmer och kräkningar.


'''Konsumtionen flyter och flödar som produktionen.''' Vi konsumerar inte av behov utan begär. De flesta känner inte ens igen ett behov längre och när hunger trots allt gör sig påmind vet de inte annat än att tillfredställa den enligt njutningsflödets logik. Snabbmat för hungern, piller för hälsan och självhjälpsböcker för terapin. Det ska vara snabbt, lättsmält och framför allt njutningsfullt, paketerat med positiva budskap och en prislapp. Njutningsflödet lovar direkt tillfredställelse men alltid på gränsen till innehållslös så att farten i flödet, hastigheten i cirkulationen, accelererar i takt med upprepningarna, det ständiga konsumerandet. Njutningsflödet välkomnas nu till och med där det förr var portat: på arbetsplatsen, i kyrkan. Och media oavsett form vet inget annat. Njutningsflödet tar sig in överallt. Det smetar ner allting.


:”Det kräver en ny definition av arbete som arbete med sig själv, en ny definition av kapital som mänskligt kapital, en ny idé av produktion som producerandet av relationer och konsumtion som konsumtion av situationer: och framför allt en ny idé om värde som innefattar alla varelsers kvaliteter.”

'''Ny definition av arbete.''' Nytt sätt att arbeta. Företagets organism. En vältränad kropp, specialtränad för högsta möjliga hastighet. Varje led, varje muskel och varje organ optimerad för sitt individuella syfte. Hjälpmedel i form av proteser, medikament och vetenskap – automatisering, hälsovård, management… Den friska, vältränade kroppen – ''atleten'' – är företagets ideal. Sjukdom måste elimineras fortast möjligast, men det räcker inte – hela tiden nya höjder.

Varje livsform som är sjuk är inte bara värdelös, den är skadlig. Autoimmunitet förs in överallt – ”säkerhet” blir ledstjärnan. Säkerhet, övervakning, ''deltagande''. Det är premisserna för det nya kriget. Ett globalt inbördeskrig. Krig mot de exkluderade, mot de sjuka, mot de galna…


:”Världen skulle inte röra sig så snabbt om den inte ständigt behövde fly ifrån sitt eget sammanbrott.”

'''Vi lever katastrofen, vi är mitt i och uppe i den.''' Världen rivs ner och dödas och bilderna av den ostoppbara skövlingen projiceras tillbaka på våra näthinnor i högupplösning. Vi berörs inte av den. ”Den kanske bekymrar oss, men den berör oss inte.” Den blir till och med till nöje. Allt dras med i njutningsflödet, i arbetsflödet. Allt flödar. Allt måste flöda.

Man gör inte motstånd mot Imperiet. Man stannar upp. Man låter sjukdomen vara. Man tömmer ut sig, blir ett svart hål. Man blir stillastående. Det är upproret: Avbrottet. Flödenas blockeringar och metropolens brinnande uppstötningar är blott uttrycken för en sjuk revolterande kropp.


:”Det finns inget mer att säga, allt måste förstöras.”


/iammany, juli 2010.
[[Kategori:De osynliga]]