Facklig kamp

Från Krigsmaskinen
Version från den 11 juli 2008 kl. 11.07 av Raven (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök

Facklig kamp brukas ibland felaktigt som synonym med allmän arbetsplatskamp. Men fackets uppgift är att förhandla med arbetsköparen. De direkta konflikterna på golvet dras via facket till förhandlingsbordet - det är det som är facklig kamp. Att bara ha fokus på facket och förhandlingar när man pratar arbetsplatskamp brukas ibland kallas för legalism eller trade unionism.

De kamper som inte (kan) tas till förhandlingsbordet, som inte sanktioneras av facket - t.ex. illegala metoder som sabotage, vilda strejker, maskning och stölder - kallas utomfacklig kamp. När denna kamp är kollektiv så organiseras den ofta i små informella grupper, även kallade affinitetsgrupper. Det är denna självorganiserade, utomfackliga kamp som facket får sin styrka ifrån. Utan en vild arbetarklass så har facket ingen makt vid förhandlingsbordet.

Små självständiga fack - i Sverige till exempel syndikalistiska SAC och Svenska Hamnarbetarförbundet - och radikala delar inom de stora facken - i Sverige till exempel folkrörelselinjen - brukar vara radikalare än de stora facken, och mer villiga att använda t.ex. strejkvapnet. De kan också vara mer vänligt inställsamma till [utomfacklig kamp|utomfackliga kamper]. Detta till trots så har de fortfarande en facklig struktur som tenderar dem att bli legalistiska/trade unionistiska.

Läs mer