Gilles Deleuze

Från Krigsmaskinen
Version från den 22 oktober 2007 kl. 23.41 av Solidaridad (Diskussion | bidrag) (fixasde bilder)

Hoppa till: navigering, sök
Gilles Deleuze
Gilles Deleuze (1925-1995) var en fransk filosof, kanske mest känd för böckerna L'Anti-Oedipe (Anti-Oedipus, 1972), Mille Plateaux (Tusen Platåer, 1980) och Qu'est-ce que la philosophie? (Vad är filosofi?, 1992), alla skrivna tillsammans med Félix Guattari.

Deleuze utforskade många olika filosofiska frågor under sin långa och produktiva karriär. Hans tidiga böcker behandlar företeelser som likhet och skillnad, metafysik och förhållandet mellan immanens och transcendens. Han skrev även ett flertal monografier över kända filosofer, bland andra Friedrich Nietzsche, Henri Bergson, G.W. Leibnitz och Michel Foucault (monografier som alla bär Deleuzes egen, högst personliga prägel). Det han oftast förknippas med är emellertid de begrepp han utvecklade tillsammans med Guattari, som till exempel rhizom, nomadtänkande, krigsmaskin, flyktlinjer, släta och räfflade rum, begärande maskiner och kroppar utan organ.

Deleuzes och Guattaris tänkande fokuserar på blivande, mångfald och rörelse, liksom på hur makt produceras och reproduceras inom alla tänkbara samhälleliga sfärer (språkliga, kunskapsmässiga, praktiska, institutionella, konstnärliga). Till skillnad från de klassiska föreställningarna om utveckling och sammanhang, om början och centrum, postulerar Deleuze och Guattari en filosofi som utgår från nätverket, från mångfalden och samtidigheten. De beskriver en sorts "metafysisk materialism", där begrepp som apparat, sammansättning och maskin fungerar på tämligen oortodoxa sätt för att beskriva mellanmänskliga relationer och samhälleliga skeenden. Begäret är ett genomgående tema; hur begär - inte som en avsaknad eller ett tomrum utan som en affirmativ kraft - konstituerar flöden, som hela tiden avbryts och inordnas i disciplinerande apparater av olika slag - begäret fås att fungera Statligt (begreppet Stat betecknar för D&G inte uteslutande statsapparaten eller en viss typ av institution utan snarare en tendens, en närvaro av vissa ordnande praktiker), men söker hela tiden fly undan, upprätta flyktlinjer - de disciplinerande apparaterna är aldrig fullständiga utan läcker i alla riktningar.

Den text av Deleuze och Guattari som i Sverige rönt störst uppmärksamhet (åtminstone utanför akademin) är kapitel 12 ur Mille Plateaux, "Traktat om Nomadologin: Krigsmaskinen" (ofta benämnd enbart Nomadologin), översatt av Sven-Olov Wallenstein (för övrigt den enda text ur Mille Plateaux som hittills översatts till svenska). Det är en komplex och mångbottnad utläggning om den så kallade krigsmaskinen - en form av organisering och verksamhet som genom historien opererat externt i förhållande till de Statliga funktionerna och stundtals triumferat, stundtals rekupererats. Boken har haft stor betydelse för sentida radikal teori och organisering.


Se också

Selektiv bibliografi

För längre lista se Bibliografi och länkar till Gilles Deleuze.