Michael Eldred

Från Krigsmaskinen
Version från den 6 december 2015 kl. 18.30 av Iammany (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Filosof med hatt.
Michael Eldred är filosof, matematiker och översättare från Australien. Han har framför allt skrivit om matematisk teori, teknik, Marx och Heidegger.

Eldred menar att proletariatet är fjättrat vid kapitalets dialektik, dess kamp som klass pekar blott tillbaka på motsättningen som proletariatet förgäves söker överskrida. Eldred, som på åttiotalet var verksam i den rekonstruktion av Marx teori som de så kallade värdeformsteoretikerna stod för, hävdar dock att vi ser en viktig förändring i Marx tänkande då alienationsproblematiken i och med Kapitalet blir till en fetischismproblematik. Där teorin om alienationen bestämmer alienationen som individernas alienation från sig själva, från andra och från ett hypotetiskt mänskligt väsende, bestäms fetischismen som ett sätt att vara. Fetischismen alienerar inte ett mänskligt väsen utan människans ordnande av verkligheten är helt enkelt baserad på fetischistiska principer. Den makt vi tillskriver varuekonomin och finansmarknaden, och som Marx benämner som varufetischism, är inte något som vi kan förändra genom att kritiskt granska marknadens dimridåer. Vårt faktiska agerande, vårt sätt att vara, ger finansmarknaden och varuekonomin en nästintill ockult makt som behärskar våra liv. Väsensfrågan försvinner inte, men enligt Eldred sammanfaller det mänskliga väsendet och varandet med den fetischistiska måttlöshet som karaktäriserar kapitalismen och som metafysiken fullbordas i. Vilket i sin tur, om vi följer Eldred, medför att proletariatets behov och begär fastställs och förmedlas av kapitalet självt, så att begäret nästintill verkar som en produktivkraft för kapitalismens utveckling. Proletariatets omedelbara vara förenas med kapitalets måttlösa jakt på profit. Detta förtar den marxistiska kritikens revolutionära relevans. "Det visar sig nämligen att det begärande väsendet växt fast så djupt i fetischismen att det inte längre finns något lättfunnet kritiskt avstånd till [...] den bestående kapitalistiska världen." (Kapital und Technik - Marx und Heidegger) Det medför inte på något sätt att politisk antagonism eller klassmotsättningar försvunnit, utan indikerar blott att den lösning som Marx finner i proletariatets revolutionära subjektivitet "inte är den enda lösningen på människans måttlöshet. Kanske är det blott ett metafysiskt svar som fortfarande på något sätt kan förändras." Det gäller att ställa frågan om förändring på ett sätt som inte sammanfaller med den varastruktur som tillhör kapitalet.

Länkar