Skillnad mellan versioner av "Pengar, tid, rum och staden"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
(Skapade sidan med 'Anteckningar till David Harveys ''Pengar, tid, rum och staden'' (på svenska i [http://www.fronesis.nu/nummer/15/staden Fronesis #15]). Stadens tillstånd präglas av en mängd …')
 
m
 
Rad 5: Rad 5:
 
'''Pengar.'''
 
'''Pengar.'''
  
'':“Pengar är samtidigt allt och intet, de finns överallt men inte på någon specifik plats, de är ett medel som utger sig för att vara ett mål, den mest grundläggande och mest omfattande av alla centraliserande krafter i ett samhälle, samtidigt som de möjliggör den mest omfattande utspridningen, en representation som verkar skild från vad den än förväntas representera. Pengar är en VERKLIG eller KONKRET ABSTRAKTION som existerar utanför oss, och som utövar reell makt över oss.”''
+
:''“Pengar är samtidigt allt och intet, de finns överallt men inte på någon specifik plats, de är ett medel som utger sig för att vara ett mål, den mest grundläggande och mest omfattande av alla centraliserande krafter i ett samhälle, samtidigt som de möjliggör den mest omfattande utspridningen, en representation som verkar skild från vad den än förväntas representera. Pengar är en VERKLIG eller KONKRET ABSTRAKTION som existerar utanför oss, och som utövar reell makt över oss.”''
  
 
Men pengar har inte alltid varit så dominerande som det är idag. I vår monetära ekonomi förmedlas och cirkulerar allt av pengar därför att allt produceras och säljs som varor, vilket det gör eftersom de grundläggande medlen för vår (re)produktion har separerats från oss. Den mänskliga gemenskapen i en monetär varuekonomi tar en särskild form. “Det monetära samhället kännetecknas av individualism samt en specifik tolkning av begreppen oberoende, frihet och jämlikhet som åtföljs av lagar om privategendom, uppköpsrättigheter och kontraktsfrihet.” Detta får naturligtvis en fundamental betydelse för hur staden utvecklas. Men innan vi går in på det behöver vi bättre förståelse av tids- och rumsbegreppen i vårt specifika samhälle.
 
Men pengar har inte alltid varit så dominerande som det är idag. I vår monetära ekonomi förmedlas och cirkulerar allt av pengar därför att allt produceras och säljs som varor, vilket det gör eftersom de grundläggande medlen för vår (re)produktion har separerats från oss. Den mänskliga gemenskapen i en monetär varuekonomi tar en särskild form. “Det monetära samhället kännetecknas av individualism samt en specifik tolkning av begreppen oberoende, frihet och jämlikhet som åtföljs av lagar om privategendom, uppköpsrättigheter och kontraktsfrihet.” Detta får naturligtvis en fundamental betydelse för hur staden utvecklas. Men innan vi går in på det behöver vi bättre förståelse av tids- och rumsbegreppen i vårt specifika samhälle.

Nuvarande version från 4 maj 2013 kl. 17.21

Anteckningar till David Harveys Pengar, tid, rum och staden (på svenska i Fronesis #15).

Stadens tillstånd präglas av en mängd processer och motsättningar, en komplex, föränderlig dynamik. “Även om klasskampen framstår som det huvudsakliga navet i framväxten av motstånd och revolt, så försvinner inte de andra aspekterna.” Att förstå, forma och utveckla en urban social rörelse är därför inte en lätt sak, och kan inte hur som helst kopiera arbetarrörelsen.

Pengar.

“Pengar är samtidigt allt och intet, de finns överallt men inte på någon specifik plats, de är ett medel som utger sig för att vara ett mål, den mest grundläggande och mest omfattande av alla centraliserande krafter i ett samhälle, samtidigt som de möjliggör den mest omfattande utspridningen, en representation som verkar skild från vad den än förväntas representera. Pengar är en VERKLIG eller KONKRET ABSTRAKTION som existerar utanför oss, och som utövar reell makt över oss.”

Men pengar har inte alltid varit så dominerande som det är idag. I vår monetära ekonomi förmedlas och cirkulerar allt av pengar därför att allt produceras och säljs som varor, vilket det gör eftersom de grundläggande medlen för vår (re)produktion har separerats från oss. Den mänskliga gemenskapen i en monetär varuekonomi tar en särskild form. “Det monetära samhället kännetecknas av individualism samt en specifik tolkning av begreppen oberoende, frihet och jämlikhet som åtföljs av lagar om privategendom, uppköpsrättigheter och kontraktsfrihet.” Detta får naturligtvis en fundamental betydelse för hur staden utvecklas. Men innan vi går in på det behöver vi bättre förståelse av tids- och rumsbegreppen i vårt specifika samhälle.

Tid.

“Även om det nya ordnandet av tiden, med påföljande arbetsmoral, i ett tidigt skede av den industriella revolutionen hade införts framgångsrikt i dåtidens industristäder, så lyckades den inte på samma sätt slå rot vare sig i storstäderna eller på landsbygden. Det krävdes revolutioner inom cirkulationen snarare än inom produktionen för att den universella och abstrakta tidsuppfattning, som vi i dag ser som en naturlig del av vår materiella vardag, skulle vinna allmän giltighet. Det var den oerhört snabba erövringen av rummet genom järnvägens tillkomst samt introduktionen av telegrafen, telefonen och radion som slutligen kom att driva den utvecklingen.”

Harvey citerar George Simmel: “Om alla klockor i Berlin plötsligt gick fel på olika sätt om så bara under en timmas tid … [skulle] hela stadens ekonomiska och affärsmässiga liv spåra ur för en längre tid.” Vardagen i staden avgörs i hög grad av tidsordningen. Tillsammans med den rumsliga uppdelningen skapar tid och samtidighet också förutsättningarna för gemenskap.

Rum. Liksom tiden ordnas och representeras rummet på ett särskilt sätt i den monetära ekonomin. Det är först och främst homogent och universellt (igen, precis som tiden), och utgör ett slags “tunt kronologiskt nät.” För det andra görs det till varan mark. Detta innebär att “alla delar av det geografiska rummet nu kunde mätas med pengar som gemensam måttstock.” Att rum liksom tid homogeniseras i enheter som domineras av pengar innebär vidare att det kan fragmentiseras, koncentrera enorm makt, skapa djupgående förändringar i naturen, etc.

“Detta resulterar i en permanent spänning mellan ANVÄNDANDET av rummet för individuellt eller allmänt bruk och privat eller statlig DOMINANS över detsamma. Spänningen resulterar sedan i en ökad fragmentisering av det i annat fall homogena rummet. Enligt vilkas föreställningar och till vilkas fördel bör rummet utformas?”

Den monetära ekonomin, som etablerar värdet som samhällelig form, vars mått är abstrakt tid, ger tiden makt över rummet. “[Det] resulterade i att det etablerades en livsstil där behovet att ta sig genom rummet innebar en ständig stress och ständigt ökade hastigheter.” Människor, varor, produktionsprocesser, information blir till flöden som måste organiseras på bästa sätt. Det är en universell process men blir kanske extra tydlig i den “urbana icke-platsen” (Harvey citerar Melvin Webber).

Motstånd och revolter. Penningens samhälle ger oss många friheter men tid och rum kostar pengar. Nästan alla utopiska ansatser till ett annat samhälle handlar om “att hitta ett annat värdesystem och ett annat sätt att förhålla sig till tid och rum.” Men tid och rum är naturligtvis inte identiska. Pengar garanterar till exempel inte friheten att fritt kunna röra sig i staden. Varje urban social rörelse, oavsett om det är tidsliga och/eller rumsliga gränser/begränsningar den revolterar mot, kommer att konfronteras med penningen, med kapital.

Pengar, rum och tid som källor till makt i samhället. Med förståelsen att, och hur, pengar, rum och tid relaterar till varandra förstår vi också att de kan användas som källor till (mot)makt. Makt över ett visst strategiskt viktigt rum kan ge kontroll över vissa flöden, men samtidigt kan tidsaspekten spela ut sådan rumslig kontroll och vice versa. De hänger alltid ihop; det väsentliga är sammanlänkningen. Den som har rum kanske inte har tid att vänta; den som har tid kanske inte har rum, osv…

Cirkulationen och ackumuleringen av kapital. “Alla pengar är inte kapital.” Kapital är en process från pengar till pengar plus vinst. För att det ska vara möjligt behövs en arbetsprocess där värde skapas. “Varje arbetsprocess har sin egen omsättningstid … Accelerationen av omsättningstiden innebär en komparativ fördel, vilket gör att den blir till ett mål för teknologisk utveckling.” Kapital använder sin kontroll av tid och rum för att komprimera omsättningstiden vilket leder till ett slags “tidens förintelse av rummet.” Men, påpekar Harvey, “rummet kan övervinnas enbart genom produktionen av nya rum, av kommunikationssystem och fysisk infrastruktur som bäddas in i geografin.” Kapital använder inte bara rum, det skapar och förstör rum — en process av “kreativ förstörelse.”

“När vi ser på den materiella hållfastheten hos en byggnad, en kanal, en motorväg, ser vi alltid bakom densamma den osäkerhet som ligger på lur inom kapitalets cirkulationsprocess och som alltid ger upphov till frågan: hur mycket mer tid i detta relativa rum?”

Reaktionerna på kapitalets “kreativa förstörelse” är lika många som samhällets skikt och fragment. Gemenskaper upplöses men nya skapas också. “Denna brist på sammanhang skapar en rad möjligheter för samhällsförändring”, men som inte självklart är för universell frigörelse. “En högre makt, staten, måste träda in för att försäkra samhällets fortlevnad.”

Den urbana processen och dess politiska motsägelser. Vi är inte bara uppdelade som individer och gemenskaper, varje fragment är flerdimensionell, och satt i ständig förändring.

“Analysen av pengar, rum och tid i kapitalackumulationens kontext, med dess dominerande klassrelationer, avslöjar mycket av den dynamik som hänger samman med den urbana processen, dess inre spänningar och betydelsen av urbanisering för kapitalismens utveckling. Den hjälper oss även att förstå de dilemman och den förvirring som den urbana erfarenheten innebär för det politiska och intellektuella tänkandet.”