Visa källa för En värld utan pengar: kommunism

{| style="width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;"
|style="width:35%; color:#000"|
[[Bild:Lesamis.png|left]]'''''En värld utan pengar: kommunism''''' publicerades först i tre delar som pamfletter i Frankrike mellan 1975-76. De skapades av Dominique Blanc (som huvudsakligen skrev texten, men informerades mycket av diskussioner kring [[La Vieille Taupe]]), kort efter upplösningen av Organisation des Jeunes Travailleurs révolutionnaires. Signaturen Quatre Millions de Jeune Travailleurs antogs (förmodligen) för att uppfylla franska publiceringslagar, och texter fortsatte att ges ut med den här signaturen under '70-talet. För mer om Blanc se nedan.

Pamfletten ger en kortfattad men slagkraftig genomgång av det kommunistiska perspektivet så som det förstods i den miljö kring [[La Vieille Taupe]] som författaren var en del av och som senare har kommit att utgöra en av de viktigaste utgångspunkterna för [[kommunisering]]sperspektivet. De hörde till de teoretiskt mest utvecklade kommunisterna under denna period, men fick endast ett begränsat inflytande i och med språkgränser. Perspektivet som läggs fram är influerat av såväl samtida [[Situationistiska internationalen|situationister]] som [[Invarience|bordigister]] och tidigare [[Ultravänster|rådskommunister]].

En engelsk översättning, som läsningen här utgår ifrån, finns på [https://libcom.org/library/world-without-money-communism-les-amis-de-4-millions-de-jeunes-travailleurs libcom], och originalet [https://libcom.org/files/Un_monde_sans_argent.pdf här]. Översättningarna nedan är krigsmaskinens.
|}


=== Kommunism | Kapitalism och industrialisering | Stat | Egendom | Jordbruk | Knapphet och överflöd | Arbete, vetenskap och automatisering | Separationer ===
<br>
::'''"Kommunismen är negationen av kapitalismen. En rörelse som produceras av [[Kapitalism|det kapitalistiska produktionssättet]]s utveckling och framgång, vilket kommer att kulminera med förstörelsen av samma produktionssätt och födelsen av en ny typ av samhälle. Där det nu finns en värld baserad på lönearbete och varan måste det istället komma en värld där mänsklig aktivitet aldrig tar formen av lönearbete eller där produkterna av denna aktivitet aldrig blir kommersiella objekt. Vår tid är tiden för den här omvandlingen. Den visar på de grundläggande betingelserna för [Krisen|den kapitalistiska krisen] och alla de nödvändiga medlen för en kommunistisk revolution av krisen. Att beskriva kommunismens principer, att undersöka hur de kommer att försäkra mänsklighetens framtida liv, och hur det nu faller ut framför våra ögon—det är vad vi ämnar att uppnå i den här texten."'''

::'''"Kommunismen är slutet på egendomen. Alla vet detta och det rör upp mycket obehag; en del är helt berättigat. De som har stora egendomar, överdådiga hem … kommer att tvingas att anpassa sin livsstil. Industriella och kommersiella förmögenheter kommer att försvinna. De som kommer att exproprieras, även om de idag har en stor del av samhällets välstånd, är ett litet och väldefinierat kast. Å andra sidan ska vi inte, som allmän regel, attackera individer; vi kommer att attackera med hänsyn till godsen i fråga. Vi kommer att ta över slotten men lämna husen, oavsett om de tillhör de fattiga eller de rika! … Kommunism är inte de förtrycktas övertagande av det lilla som de har tillgång till."'''

::'''"Kommunism är först och främst en radikal omvandling av mänsklig aktivitet. I det här hänseendet kan man tala om avskaffandet av arbetet."'''
<br>
Vi har att göra med [[Den verkliga rörelsen|en rörelse, verklig och historisk]]. Det ska inte förväxlas med politiska rörelser. Den är [[Materialism|materiell]], kommer före enskildas och massans föreställningar. Men den har principer som kan klargöras, även om den först och främst är [[Inget tänkande tillåtet!|radikalt kritisk]]. Rörelsen blev i en mening "medveten" om sig själv omkring 1848, då kontinenten såg proletariatet organisera sig självständigt för första gången, och framför allt [[Karl Marx|Marx]] teoretiserade dess existens och tendens. För att förstå principerna för rörelsen och det kapitalistiska produktionssamhället utvecklade Marx ett kritiskt förhållningssätt som andra sedermera utvecklat. Med denna kritik har det, utifrån de grundläggande principerna och historiens konkreta resultat, blivit tydligt att så kallade "socialistiska" länder var och är helt och fullt kapitalistiska.

:Om kapitalism, oavsett om det är av västlig eller östlig variant, inte kan förklaras av borgerskapets makt, så är det än mindre möjligt att förklara som proletariatets styrka. Kommunismens ankomst innebär proletariatets självdestruktion.

Kapitalismens grund(principer) är varken privategendom eller profit, utan lönearbete och industrialisering. Privategendom kan mycket väl ha varit en historisk förutsättning, men inte en "princip" eller logisk förutsättning. Det är möjligt att lägga till fler grundläggande principer för kapitalismen, men det kräver vidare och djupare kritisk forskning. Som utgångspunkt för perspektivet i ''En värld utan pengar'' förblir principerna lönearbete och industrialisering.

Egendomens avskaffande kommer inte att komma med eller genom en juridisk intervention utan när själva idén anses absurd. Det ska påpekas att privategendomens upplösning inte innebär gemensamma tandborstar men ett [[Use of bodies|annat bruk]] av existensmedlen och omgivningen i stort. Det handlar alltså inte om ett annat förhållande av rättigheter utan om en djupare förändring av de materiella omständigheterna, en förändring av vad som produceras och hur produkterna förhåller sig till producenterna. Vi är präglade av föreställningen av och förhållandet till produkten som ''vara'', vilket är precis vad som kommer att förändras med [[Kommunisering|kommuniserande aktiviteter]]. I vårt förhållande till omgivningen och material för brukande kommer vi att gå från brist och knapphet till överflöd. Knappheten till produkter har i hög grad, med kapitalismens (och med det industrialiseringen och senare automatisering) berott på en ''knapphet av monetära medel'', och inte brist på produkter vilket ekonomerna hävdar. Fattigdomen är skapad och skapas ständigt igen med kapitalets "utveckling". Med upphävandet av egendomen och penningen upphör denna knapphet och fattigdom. (Vilket dock inte nödvändigtvis innebär upphävande av gränserna för ''materiella'' tillgångar.) Det handlar om upphävandet och överskridandet av arbetet i dess historiskt specifika form:

:En sådan förändring implicerar hierarkins slut, slutet för uppdelningen mellan ordergivare och ordertagare, mellan beslut och utförande, motsättningen mellan intellektuellt och manuellt arbete. Människor kommer inte längre att bestämmas av de produkter de producerar eller av deras verktyg. Naturens underordning under den produktiva processen och dess monopolisering av grupper eller individer kommer att upphöra.

Exakt hur den här transformationen kommer att se ut är omöjligt att förutsäga och utan tvekan kommer det variera från plats till plats, beroende på förutsättningarna och vilka [[subjektivitet]]er som driver transformationen framåt. Mycket av den industriella apparaten kommer att monteras ner eller fundamentalt omvandlas. För många kommer detta säkert ses som en sänkning av levnadsstandarden, men tid och kreativitet frigörs vilkas konsekvenser är lika svåra att förutsäga. Vi är övertygade om att den är oerhörd. En betydande aspekt av kapitalismens utvecklade industri är automatiseringen, som inte bara har accelererat effektiviseringen av produktionen och med det ackumulationen av profit, utan också utvecklat förutsättningarna för fortsatt produktion utan (samma grad av) mänskligt arbete. Under kapitalistiska förhållande innebär automatisering att [[Överbefolkning|människor görs meningslösa för produktionen i ökande takt]] medan förmågan att skapa produkter snabbare och enklare för materiella behov också utvidgas utan att utnyttjas för allas förbättring av existensmedlen. Enorma potentialer försvinner för de fås innehållslösa njutning. Med en kommuniserande transformation av produktionens medel och omständigheter kommer också [[Teknikens värld|ingenjörsvetandet]] och [[vetenskap]]en inte längre att bli en privilegierad syssla för en specialiserad minoritet, något endast inriktat på effektivisering av produktionen för profitens skull. Istället kommer de bli allmänna, experimentella och lekfulla. [[Teknik]]en blir inte en konkurrent eller en vara, eller magi. Den blir inte längre något separerat, avskilt från mänskligheten som helhet. Upphävandet av arbetet innebär därför inte att låta robotar ersätta arbetare utan, som sagt, omvandlingen av mänsklig aktivitet till förmån för en mer integrerad och helhetlig mänsklig aktivitet som varken förutsätter eller resulterar i en [[Skådespelssamhället|separerad värld]]. Det följer från detta att löner eller annan ersättning upphör och blir otänkbart. Inte som en förvägran av individen att njuta av frukterna av sin ansträngning utan ett överskridande av individens isolation och separation av aktivitetens produkt. Produktionen kommer att decentraliseras, men komplexa problem som kräver breda samarbeten kommer att finnas kvar (miljöproblem, existentiella hot och mer vardagliga experiment som kräver planetär samverkan). Vi vet att det går; hindren är alla, eller i alla fall de mest överhängande, sådana som bottnar i penningformens påtvingande begränsningar. Konflikter kommer givetvis att finnas kvar - skillnader försvinner inte - men det gemensamma blir också tydligare och när separationerna baserade på individualiserade intressen inte längre existerar blir förutsättningarna för gemensamt beslutsfattande och handlande också helt andra. Det är inget som sker över en natt, det kommer utan tvekan att ta tid, men det innebär en helt ny grund, helt nya förutsättningar som kommer att svara bättre mot de påträngande omständigheter mänskligheten kommer att befinna sig i och därför bli den progressiva princip som vägleder de revolutionära krafterna.

<br>
=== Pengar | Värdelagen | Beräkning, värdering, jämförelse | Statens upphörande | Arbetarråd och demokrati | Partiet ===
<br>
::'''"Kommunism är en värld utan pengar. Men pengarnas försvinnande innebär inte att all värdering av kostnader upphör. De samhällen och de mänskliga aktiviteter som funnits tidigare, som finns nu och som kommer att finnas har alla oundvikligen stått inför det problemet oavsett om de använder sig av monetära symboler eller inte. Kriterierna för de här värderingarna skiftar naturligtvis enligt den inre naturen för samhället i fråga."'''

::'''"Kommunismen är inte en politisk rörelse. Det är kritiken av staten och av politiken. -- Revolutionärernas intention är inte att erövra och utöva statsmakt, även om det vore för anledningar att förstöra den. Kommunismens parti tar inte formen av ett politiskt parti och har ingen intention att tävla med liknande organisationer. -- Med etablerandet av det kommunistiska samhället kommer all politisk aktivitet, sett som en separat aktivitet riktad mot övertagandet av makt för maktens skull, att försvinna. Det kommer inte att å ena sidan finnas det ekonomiska -- nödvändighetens sfär, och å andra sidan det politiska, frihetens sfär."'''
<br>
I det här samhället är pengar av samma betydelse (och funktion) som blodet i kroppen. Så har det inte alltid varit och så kommer det inte alltid att vara. Men pengar kan inte tas bort utan att ''utbytet'' upphävs, något annat vore endast en återgång till byteshandel. - om värdelagen: pengar är medel men också mått - ..... - värdet och värdets upphävning - det innebär inte att inga värderingar eller beräkningar av kostnader inte behöver göras - fysisk förbrukning, energi...

:Communism is not so much a world that perpetuates the realm of use value, finally liberated from the exchange value that parasitized it, as a world where exchange value is repudiated and becomes use value. Advantage and disadvantage come from the same order of things and are no longer either united or separated back to back. Value ceases to be value in order to reappear as concrete and diversified expenditure. Labour ceases to be the basis and the guarantee of value. There is no longer a single standard that allows for quantitative comparisons between all things, but concrete expenditures and labours, of various degrees of burdensomeness which should also be taken into account. Having ceased to perform its role as the basis of value unified by the exchange process, labour ceases to be LABOUR.

Statens uppgift är att försvara egendomen och klassernas privilegier. Det är en apparat som är ovärderlig för att hantera kriser, internationell konkurrens, och inte minst för att slå ner proletära hot. Staten är, oavsett politisk färg, fundamentalt kontrarevolutionär och upprätthållare av det proletära tillståndet. Kommunismen kommer att ha institutioner för koordination, centralisering och administration, men makten kommer inte att koncentreras. Kommunismen kommer att innebära en annan typ av "makt" som innebär varje suveränitets upplösning. Mer konkret stavas den här makten: arbetarråd.

:Ordet "råd" omfattar faktiskt ganska skilda organisationsformer, även om vi inte räknar med de institutioner för samstyre eller arbetarstyre som inte är revolutionära på något sätt. De sträcker sig från fabriks- eller grannskapskommitteer till sovjeten som administrerar en storstad eller till och med en hel region. Det är fel att försöka skilja mellan dessa organisationer bara för att reservera titeln "arbetarråd" för bara några få av dem.

Råden innebär självorganisering och självstyre där behovet uppstår. (Rådet är vad [[Till våra vänner|vissa idag skulle kalla kommuner]].)

:Att förkasta råden på grund av renlärighet är, från det att de uppstår för att hantera verkliga behov, att sätta sig utanför den revolutionära processen. Det vore bättre att delta i deras skapande, deras utförande [operation] och eventuella upplösning in accordance with the struggle and the correlation of forces between revolution and counterrevolution.

Revolutionen är inte i första hand en medveten intervention utan något som utvecklas när majoriteten (eller en betydande minoritet) antar [[Livs-form|ett nytt sätt att leva]] som går bortom kapitalismens ramar (principer). Idag kan det tyckas omöjligt, men förutsättningarna för ett behagligt borgerligt liv kan snabbt försvinna. - I sådana situationer kommer borgerligheten inte att acceptera "[[demokrati]]". Våld kommer att förekomma. I en eller annan form. Som bäst tillämpar arbetare "[[strejk]]en". Knappast demokratiskt. Men nödvändigt. I sådana situationer kan motsättningar fort sprida sig. Igen, knappast demokratiskt. Brytningen öppnar upp en ny yta att mötas, agera, samtala på, i alla fall för proletärerna. Klyftan blottas, klyftan som avslöjar höjdarna som utom demokratin, utanför det folkliga styret.

:[[Demokrati]] blir uppgivelsens [resignation] uttryck. At this time it becomes visibly what it is in its essence.

En samling som på demokratisk basis beslutar om åtgärder är absolut nödvändigt, men kan inte bli den institution allt fler blir beroende av. - [[Partiformens ursprung och funktion|Partiet lurar bland proletärerna]]. Det väntar bara på att ta initiativet och skapa situationer som gör all återvändo/återgång omöjlig.

:Partiet i sig, som inte är en organisation, eller än värre en institution som toppstyrs, kommer att organisera sig själv på ett rådsmässigt sätt. Det är gemenskapen för de som står för, och bortom, de omedelbara uppgifter och intressen i rörelsens försvar som helhet. Det måste peka ut fästningen som ska stormas, det måste koncentrera sina krafter vid [[strategi]]ska punkter, och den måste föreslå lösningar.

<br>
=== Våld | Militarisering | Hämnd | Brytning | Internationalism | Lenin | Historia | Föregångare och vetenskaplighet | Kommunistisk aktivitet | Program ===
<br>
::'''"Kommunism är negationen av det proletära tillståndet av proletärerna själva. Proletariatet och kommunismen är realiteter som är intimt och motsägelsefullt [contradictorily] sammanbundet. Om vi skiljer dem åt kan vi förstå varken den kommunistiska rörelsen eller den proletära revolutionen."'''

::'''"Kommunismen är inte framtidens fånge. Den växer fram inom kapitalismen. De handlingar som proletärerna utför, när de spontant och vanligtvis omedvetet negerar deras egna situation, är kommunistiska."'''

::'''"Kommunismen presenterar sig själv i första taget både som teori och som praktik, som en förväntan. From sitt ursprung framstår det som lösningen på världens ondska, en lösning som är mer eller mindre direkt görbar. Utopi är inte bara skräp att kasta bort. Det är tvärtom kommunismens karaktäristiska tecken. Vi har mer förtroende i vetenskapen om framtiden än i det samtida. Men framtiden gnager på det samtida."'''

::'''"Kommunismen är utan tvekan ett nytt steg i människans historia, en ny värld. Men det är framför allt inte bara en annan samhällelig form utan en [privileged movement] av artens förmänskligande."'''
<br>
Övergången kommer inte utan våldsamma motsättningar och abrupta omvälvningar. [[Kommunisering]] är intimt kopplat till uppror(iska processer). Övergången är inte ett eget samhälle, ett stadie att passera, som ett steg i en trappa. - Utan tvekan kommer den här processen att vara våldsam. Men det sant revolutionära i det här sammanhanget är inte att ta över statsmakten eller kopiera statsapparaten - dvs, våldet i sig är inte primärt - övergången är inte en militär fråga, det är inte ett krig. I detta perspektiv reduceras strategi till kontrollen av territorium - även om organiserade, samordnade beväpnade konfrontationer är en mer eller mindre ofrånkomlig aspekt är "militarism"... -- "Hopp utplånar hat." -- Det har alltid varit de härskande, antingen i kontrarevolutionens tjänst, eller som de nya härskarklassen, som terror har släppts lös. - Revolutionen är inte hämndens lössläppning ? letting lose) - den är en upplösning först av allt - revolutionärt våld upplöser hierarkier utan att växla plats på härskare - måttet av excesser kommer att vara måttet på revolutionärernas självmedvetenhet ----- Så revolutionen/övergången/kommuniseringen kommer vara ... i den mån det rådande/gamla överskrids/omvandlas, INTE övertas. -- Fabrikerna, t ex, kommer inte byta ut cheferna eller ägarna - kommuniseringen omvärderar och sätter materialet i nytt bruk (eller överger det helt enkelt) - Övergången innebär en avveckling av produktionsapparaten, dvs arbetstiden, arbetsdelningen, fabrikerna som sådana - en genomgående, och långtgående omvandling av produktionen - det nya kravet blir: omedelbara behov. "Nästa dag": "de stora tekniska systemen", dvs energi, avlopp/vatten och annan infrastruktur - ett mål blir här att decentralisera - maten: den behöver också "decentraliseras", vilket också betyder att bryta med monokultur... -- en övergång från industri till jordbruk kommer med säkerhet att behövas - "utbildning" kommer att tvingas ut från akademierna, till där kunskapen tillämpas - ((och, kan man tänka, en separering mellan viss typ av filosofi från mer ingenjörsorienterad vetenskap?)) -- Revolutionen är global eftersom kapitalet är globalt. Vi står inför globala problem som inte kan hanteras påå någon annan nivå- - lokalism (egoism) kommer att behöva bekämpas - utan tvekan kommer delandet av kunskap att bli centralt ---- Lenin hade fel om att proletärer på egen hand inte kan uppnå ett revolutionärt medvetande, men rätt om att diskontinuitet... - "Proletariatet är inte det positiva förkroppsligandet av kommunismen inom kapitalismen."

:Liksom borgerligheten är inte proletariatet något som vi kan ta på, definiera och mäta med precision. Det förminskar inte dess [reality at all], även om sociologerna inte kan fånga det i sina akademiska nät.

Därför är det vanligt att klassens existens förkastas. Men en klass konstitueras av dess aktivitet, dvs av klasskampen. - Det blir svårt att specifiera om en enskild person "tillhör" en eller annan klass. - Proletariatet, liksom kommunismen, är en verklig, materiell, rörelse ---- Men huur tar vi oss ur det här? Hur formuleras och tillmpas en revolutionär strategi, om det ens är möjligt?

:Denna pragmatiska flexibilitet måste [be accompanied] med stor strikthetoch—vi säger detta för att [shock] de “fria andarna”—också doktrinär dogmatism. Teoretiskt klargörande och [soundness are essential]. Vi måste veta vart vi är på väg och låta andra veta också.

På det teoretiska planet framträder kommunismen för första gången 1516 med Thomas Mores ''Utopia'', och sen 1602 med ''City of the sun''. (Tommaso Campanella) - Parallellt med Mores teoretiska försök utfördes ett praktiskt försök av Guaranis under ledning av jesuiter - Citat av Clovis Lugon (eller?) - Det var inte "ren" kommunism, men ett uttryck för mänsklighetens förmåga att.. -- -- "Kommunism byggs inte; varusamhällets förstörs." -- Men [[Amadeo Bordiga|Bordigas]] viktiga kritik av parlamentarismen, demokratin och enhetsfronten lyckades inte frigöra sig från leninismen. -- Med andra världskriget försvann den här radikala kritiken från all diskurs, men undantag för några få isolerade grupper i exil. -- Senare utvecklade [[Situationistiska Internationalen|situationisterna]] en förgörande kritik av "östblocket" och den byråkratiska kapitalismen. Tyvärr saknade de en teori om kapitalet, den dynamik som upprätthåller [[skådespelssamhället]].

Kommunism är först av allt en aktivitet. Det uppstår '''ur''' kapitalismen innan det kan övervinna det. Det finns inte egentligen, i praktisk/konkret mening, någon skillnad mellan den negerande och anticipating sidan av den kommunistiska aktiviteten.

:Vi ser inte kommunism i moralisk mening så som Weitling gjorde eller [as Blanqui did in the rise of the glorious principle of association]. Om det är kommunism så är det negativ kommunism, och ska inte förväxlas med dålig kommunism. It is the ascent of the movement of capitalist robbery.

Kommunismen är och finns i den aktivitet som negerar och upphäver kapitalismen, och kan därför inte förstås som ett på förhand etablerat mål eller separerat från vad som uppnår det. Medlen är ''inte'' underordnade målet. "Kommunismens universalitet finns i situationernas partikularitet." Proletärer som utmanar ordningen, tar risker och vågar utveckla sin potential kommer att omkullkasta ordningens sanningar. "Allting blir möjligt." "Revolten som en strävan efter njutning och [efficacy finds itself beyond labour]. Lönen finns i den lycka som väcks och i dess resultat." Denna aktivitet är "rent negativ" utifrån kapitalets perspektiv och inte utifrån individen som agerar i rummet av omedelbara möjligheter. Själva aktiviteten som sådan kommer att förändras och ställas mot den samhälleliga form som födde den.

Programmet utvecklas som en nödvändighet från kritikernas perspektiv därför att aktivitetens omedelbarhet inte är tillräcklig men nödvändig som utgångspunkt och grund. "Omedelbar aktivitet är bara kommunistiskt [by virtue of] dess kapacitet att gå bortom sig självt."


=== Om Blanc ===