Skillnad mellan versioner av "Postfordism"
Zerkalo (Diskussion | bidrag) |
Iammany (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
'''Postfordism''' är ett begrepp som ibland används för att beskriva vissa aspekter av hur kapitalistiskt arbete och produktion är organiserade idag. Postfordismen, förstådd inte som en specifik produktionsmodell utan som en tendens inom det övergripande kapitalistiska produktionssättet, är både en vidareutveckling av och ett brott med den modell som brukar kallas [[fordism]]. Postfordismen karaktäriseras av vissa djupgående förändringar i kapitalismens funktionssätt i förhållande till de tidigare fordistiska/[[taylorism|tayloristiska]] organisationsmodellerna. Dessa finns emellertid kvar som grund och utgör fortfarande en viktig funktion i det globala kapitalets reproduktion, framför allt i den så kallade "tredje världen". | '''Postfordism''' är ett begrepp som ibland används för att beskriva vissa aspekter av hur kapitalistiskt arbete och produktion är organiserade idag. Postfordismen, förstådd inte som en specifik produktionsmodell utan som en tendens inom det övergripande kapitalistiska produktionssättet, är både en vidareutveckling av och ett brott med den modell som brukar kallas [[fordism]]. Postfordismen karaktäriseras av vissa djupgående förändringar i kapitalismens funktionssätt i förhållande till de tidigare fordistiska/[[taylorism|tayloristiska]] organisationsmodellerna. Dessa finns emellertid kvar som grund och utgör fortfarande en viktig funktion i det globala kapitalets reproduktion, framför allt i den så kallade "tredje världen". | ||
| − | Postfordismen har bland annat inneburit att '''kunskap''' kommit att ersätta mänsklig arbetskraft som huvudsaklig agent i [[mervärde|värdeförmeringen]] och att kollektivt ackumulerat vetande och ett ständigt utvecklat [[humankapital]] därför fått framträdande roller i produktionen, liksom [[teknik]]. | + | [[Bild:Robots.jpg|left]]Postfordismen har bland annat inneburit att '''kunskap''' kommit att ersätta mänsklig arbetskraft som huvudsaklig agent i [[mervärde|värdeförmeringen]] och att kollektivt ackumulerat vetande och ett ständigt utvecklat [[humankapital]] därför fått framträdande roller i produktionen, liksom [[teknik]]. |
Postfordismen är resultatet av ett flertal inomkapitalistiska revolutioner, dvs konflikter mellan arbete och kapital som tvingat fram radikala omorganiseringar av produktionen utan att för den skull förändra produktionssättets specifikt kapitalistiska karaktär. Den [[reell underordning|reella underordningen]], [[kontrollsamhället]] och framväxten det [[allmänna intellektet]] hör ihop med denna utveckling, och kan sägas vara förutsättningar för den postfordistiska epoken, samtidigt som denna också leder till en fortsatt förändring av hur dessa fenomen påverkar människors liv. Postfordism innebär att arbete inte längre är begränsat till fabriken, eller till den traditionella arbetsplatsen över huvud taget. Arbetskraften är utbildad, flexibel och kreativ i sitt förhållningssätt till arbetsuppgifterna, gränsen mellan arbete och fritid blir allt mer irrelevant. Proletariatet är inte längre en tydligt avgränsad klass av producenter utan en skiftande [[multitud]], som reproducerar kapitallogiken inte genom individuell förbrukning av arbetskraft utan genom konsumtion, service och förmedlandet av kollektivt framställd information. | Postfordismen är resultatet av ett flertal inomkapitalistiska revolutioner, dvs konflikter mellan arbete och kapital som tvingat fram radikala omorganiseringar av produktionen utan att för den skull förändra produktionssättets specifikt kapitalistiska karaktär. Den [[reell underordning|reella underordningen]], [[kontrollsamhället]] och framväxten det [[allmänna intellektet]] hör ihop med denna utveckling, och kan sägas vara förutsättningar för den postfordistiska epoken, samtidigt som denna också leder till en fortsatt förändring av hur dessa fenomen påverkar människors liv. Postfordism innebär att arbete inte längre är begränsat till fabriken, eller till den traditionella arbetsplatsen över huvud taget. Arbetskraften är utbildad, flexibel och kreativ i sitt förhållningssätt till arbetsuppgifterna, gränsen mellan arbete och fritid blir allt mer irrelevant. Proletariatet är inte längre en tydligt avgränsad klass av producenter utan en skiftande [[multitud]], som reproducerar kapitallogiken inte genom individuell förbrukning av arbetskraft utan genom konsumtion, service och förmedlandet av kollektivt framställd information. | ||
Versionen från 3 oktober 2008 kl. 17.54
Postfordism är ett begrepp som ibland används för att beskriva vissa aspekter av hur kapitalistiskt arbete och produktion är organiserade idag. Postfordismen, förstådd inte som en specifik produktionsmodell utan som en tendens inom det övergripande kapitalistiska produktionssättet, är både en vidareutveckling av och ett brott med den modell som brukar kallas fordism. Postfordismen karaktäriseras av vissa djupgående förändringar i kapitalismens funktionssätt i förhållande till de tidigare fordistiska/tayloristiska organisationsmodellerna. Dessa finns emellertid kvar som grund och utgör fortfarande en viktig funktion i det globala kapitalets reproduktion, framför allt i den så kallade "tredje världen".
Postfordismen har bland annat inneburit att kunskap kommit att ersätta mänsklig arbetskraft som huvudsaklig agent i värdeförmeringen och att kollektivt ackumulerat vetande och ett ständigt utvecklat humankapital därför fått framträdande roller i produktionen, liksom teknik.Postfordismen är resultatet av ett flertal inomkapitalistiska revolutioner, dvs konflikter mellan arbete och kapital som tvingat fram radikala omorganiseringar av produktionen utan att för den skull förändra produktionssättets specifikt kapitalistiska karaktär. Den reella underordningen, kontrollsamhället och framväxten det allmänna intellektet hör ihop med denna utveckling, och kan sägas vara förutsättningar för den postfordistiska epoken, samtidigt som denna också leder till en fortsatt förändring av hur dessa fenomen påverkar människors liv. Postfordism innebär att arbete inte längre är begränsat till fabriken, eller till den traditionella arbetsplatsen över huvud taget. Arbetskraften är utbildad, flexibel och kreativ i sitt förhållningssätt till arbetsuppgifterna, gränsen mellan arbete och fritid blir allt mer irrelevant. Proletariatet är inte längre en tydligt avgränsad klass av producenter utan en skiftande multitud, som reproducerar kapitallogiken inte genom individuell förbrukning av arbetskraft utan genom konsumtion, service och förmedlandet av kollektivt framställd information.
Det är viktigt att påpeka att postfordismen, på de områden den kan sägas vara en dominerande tendens, inte har "ersatt" de äldre formerna av arbetsorganisering, utan snarare överskridit dem. Den kapitalistiska logiken har trängt ut ur fabrikerna och försöker dominera samhällets alla sfärer, vilket gör att den verkar på flera och mer komplexa nivåer än vad som tidigare varit fallet.
