Skillnad mellan versioner av "Vardagen"
Iammany (Diskussion | bidrag) m |
Iammany (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Bild:Commune.jpg|right]]Vardagslivet har analyserats och kritiserats av en rad tänkare och konstnärer, men de första att på allvar utveckla en radikal kritik är '''Henri Lefebvre''' och '''[[Situationistiska internationalen]]'''. Olika avantgardistiska konstnärer (dadaisterna, [[surrealism|surrealisterna]], letteristerna, bland andra) antog utmaningen att förvandla denna "banala verklighet", samtidigt som filosofer främst inom '''fenomenologi''' och '''existentialism''' började ta upp fenomenet. Problemet med filosoferna, som Lefebvre och situationisterna såg det, var att det "vardagliga" tenderade att bli ytterligare en abstrakt kategori i raden av eviga former. Avantgarden var mer intressanta. Surrealisterna ställde den enkla frågan '''om enskilda kommer få ett lyckligare vardagsliv''', och kritiserade på så sätt många marxister som hade reducerat nyttan med revolution till ett mer rationellt och produktivt organiserande av samhället. Surrealisternas första kritik mot [[Sovjetunionen]] till exempel var därför inte riktad mot landets ekonomiska eller sociala struktur utan mot att de inte utmanade många borgerliga värderingar. | + | [[Bild:Commune.jpg|right]]Vardagslivet har analyserats och kritiserats av en rad tänkare och konstnärer, men de första att på allvar utveckla en radikal kritik är '''[[Henri Lefebvre]]''' och '''[[Situationistiska internationalen]]'''. Olika avantgardistiska konstnärer (dadaisterna, [[surrealism|surrealisterna]], letteristerna, bland andra) antog utmaningen att förvandla denna "banala verklighet", samtidigt som filosofer främst inom '''fenomenologi''' och '''existentialism''' började ta upp fenomenet. Problemet med filosoferna, som Lefebvre och situationisterna såg det, var att det "vardagliga" tenderade att bli ytterligare en abstrakt kategori i raden av eviga former. Avantgarden var mer intressanta. Surrealisterna ställde den enkla frågan '''om enskilda kommer få ett lyckligare vardagsliv''', och kritiserade på så sätt många marxister som hade reducerat nyttan med revolution till ett mer rationellt och produktivt organiserande av samhället. Surrealisternas första kritik mot [[Sovjetunionen]] till exempel var därför inte riktad mot landets ekonomiska eller sociala struktur utan mot att de inte utmanade många borgerliga värderingar. |
Lefebvre var samtida med surrealisterna och utvecklades intellektuellt i många hänseenden parallellt med dem. 1947 publicerades första volymen av hans ''La critique de la vie quotidienne'' (»Kritik av vardagslivet») och nästan femton år senare (1961) kom andra volymen. Enligt Lefebvre var kritiken av vardagen av samma vikt som den [[psykoanalys|freudianska analysen av sexualiteten]] och den [[Guide till Kapitalet|marxistiska kritiken av arbetet]]. Vardagen är en grundläggande del av våra liv och har dessvärre missförståtts. Det är i vardagslivet vi realiserar oss som människor. Han vänder sig därför emot de som betraktar vardagen som banal och att det endast är i undantagen som något annat kan upplevas. Konstnärerna, menade Lefebvre, vände sig till det fantastiska och bisarra och förändrade egentligen inte livet alls. Hur förment radikal konsten än var så slutade de i en slags verklighetsflykt. Från Baudelaire och Rimbaud till dadaisterna och surrealisterna; alla misslyckades enligt Lefebvre att skilja vardagen i sig från vardagslivet så som det konstitueras av det borgerliga samhället. (Det ska dock påpekas att Lefebvre senare tonade ner den hårda kritiken och föreslog en ny slags revolutionär romantik.) | Lefebvre var samtida med surrealisterna och utvecklades intellektuellt i många hänseenden parallellt med dem. 1947 publicerades första volymen av hans ''La critique de la vie quotidienne'' (»Kritik av vardagslivet») och nästan femton år senare (1961) kom andra volymen. Enligt Lefebvre var kritiken av vardagen av samma vikt som den [[psykoanalys|freudianska analysen av sexualiteten]] och den [[Guide till Kapitalet|marxistiska kritiken av arbetet]]. Vardagen är en grundläggande del av våra liv och har dessvärre missförståtts. Det är i vardagslivet vi realiserar oss som människor. Han vänder sig därför emot de som betraktar vardagen som banal och att det endast är i undantagen som något annat kan upplevas. Konstnärerna, menade Lefebvre, vände sig till det fantastiska och bisarra och förändrade egentligen inte livet alls. Hur förment radikal konsten än var så slutade de i en slags verklighetsflykt. Från Baudelaire och Rimbaud till dadaisterna och surrealisterna; alla misslyckades enligt Lefebvre att skilja vardagen i sig från vardagslivet så som det konstitueras av det borgerliga samhället. (Det ska dock påpekas att Lefebvre senare tonade ner den hårda kritiken och föreslog en ny slags revolutionär romantik.) | ||
Versionen från 4 maj 2013 kl. 13.16
Lefebvre var samtida med surrealisterna och utvecklades intellektuellt i många hänseenden parallellt med dem. 1947 publicerades första volymen av hans La critique de la vie quotidienne (»Kritik av vardagslivet») och nästan femton år senare (1961) kom andra volymen. Enligt Lefebvre var kritiken av vardagen av samma vikt som den freudianska analysen av sexualiteten och den marxistiska kritiken av arbetet. Vardagen är en grundläggande del av våra liv och har dessvärre missförståtts. Det är i vardagslivet vi realiserar oss som människor. Han vänder sig därför emot de som betraktar vardagen som banal och att det endast är i undantagen som något annat kan upplevas. Konstnärerna, menade Lefebvre, vände sig till det fantastiska och bisarra och förändrade egentligen inte livet alls. Hur förment radikal konsten än var så slutade de i en slags verklighetsflykt. Från Baudelaire och Rimbaud till dadaisterna och surrealisterna; alla misslyckades enligt Lefebvre att skilja vardagen i sig från vardagslivet så som det konstitueras av det borgerliga samhället. (Det ska dock påpekas att Lefebvre senare tonade ner den hårda kritiken och föreslog en ny slags revolutionär romantik.)
Lefebvre noterade särskilt de förändringar som skakade om det franska samhället under efterkrigstiden. Han talade om det som en "ojämn utveckling" även i förhållande till vardagslivet. Den teknologiska utvecklingen blottlade den växande klyftan mellan det vardagliga och det möjliga, mer så än konsten någonsin kunde göra. Användandet och utvecklingen av teknologin bestämdes i allt högre grad av kapitalets behov för värdeförmering snarare än mänskliga behov. Inte bara i produktionen, som Marx långt tidigare redan visat, utan också under "fritiden." Lefebvre talade om hur vardagslivet allt mer blev isolerat, icke-deltagande och passivt.
Guy Debord kritiserade redan i första numret av Internationale Situationniste (1958) Lefebvre för att inte formulera praktiska experiment för att utforska nya sätt att leva. Medvetenhet om vad som är möjligt är alldeles för vagt och otillräckligt. (I andra volymen av La critique de la vie quotidienne, publicerad 1961, skriver Lefebvre under på mycket av Debords kritik.) Förutom teknologi riktade både Lefebvre och situationisterna nu mycket uppmärksamhet på stadsplanering. Hur vardagslivet organiseras i staden blir med det moderna samhällets framväxt mer angeläget för en stor del av mänskligheten.
