Skillnad mellan versioner av "Mall:Senaste"

Versionen från 24 november 2018 kl. 17.13 (visa wikitext) Iammany (Diskussion | bidrag) ← Äldre redigering		Versionen från 21 februari 2019 kl. 18.32 (visa wikitext) Iammany (Diskussion | bidrag) Nyare redigering →
Rad 1:		Rad 1:
		+	[[Bild:Mini_Organisation.jpg|left]]'''[[Organisation of the organisationless]]''' – Nunes menar med ”de organisationslösas organisation” just det här ”naturliga”. Vad som är karaktäristiskt för dagens (2011s) rörelser är inte någon frånvaro av organisering utan ett sätt att organisera ”som kan beskrivas i egen rätt.” Det finns en konstruerad bipolaritet i diskussionen mellan traditionalisters formella organisationer och ett ideal om horisontalitet, ledarlöshet, öppenhet, transparens, direktdemokrati, osv… Och ju hårdare polemiken är mellan sidorna, desto svårare blir det att inta den egentliga gränszonen, enligt Nunes. Delvis är bipolariteten ett falskt val, eftersom alla organisatoriska och strategiska problem idag kommer att nödvändigtvis komma inifrån nätverk. Nätverk är en vardagsrealitet. Även om man motsätter sig nätverkets principer så gör man det inifrån. ”To put it somewhat more dramatically: even if a return to the party-form were found to be the solution, the party would no doubt have to emerge from existing networks.” (11) Det är finns inte heller några (”spontana”) nätverk som är fria från normer, värderingar, önsketänkande eller moralism. Det finns inte ”platta” nätverk. ”Horisontalitet” har blivit ett ”epistemologiskt hinder”. (12)
		+
		+
	[[Bild:Mini_revolution.jpg|left]]'''[[Traité de savoir-vivre à l'usage des jeunes générations]]''' – Det är i vardagen, ”på gatan” och ”på golvet” som det verkliga tar plats. Hos den isolerade, omgärdad av ismer och gäng. Det är här som utmaningen, ibland kallad ”klasskampen,” utspelar sig. Och det är här som subversion måste tillämpas. Det är härifrån vi läser och försöker förstå och tillämpa Raoul Vaneigems råd om gott uppförande för de yngre generationerna.		[[Bild:Mini_revolution.jpg|left]]'''[[Traité de savoir-vivre à l'usage des jeunes générations]]''' – Det är i vardagen, ”på gatan” och ”på golvet” som det verkliga tar plats. Hos den isolerade, omgärdad av ismer och gäng. Det är här som utmaningen, ibland kallad ”klasskampen,” utspelar sig. Och det är här som subversion måste tillämpas. Det är härifrån vi läser och försöker förstå och tillämpa Raoul Vaneigems råd om gott uppförande för de yngre generationerna.
Rad 5:		Rad 8:
	[[Bild:Mini_MGW.jpg|left]]'''[[Filling the void]]''' – I ''Filling the void: Emotion, capitalism & social media'' undersöker Marcus Gilray-Ware (MGW) sociala medier – till skillnad från många andra, särskilt i det "offentliga samtalet" – utifrån ett helhetsperspektiv där fenomenets olika tekniker och plattformar relateras till vår samtida kapitalism och psykosociala tillstånd. Det är MGWs grundtes att sociala medier inte kan förstås enbart eller ens främst som kultur eller teknologi, etc, utan just måste relateras till samhället som helhet. Med det kommer också en kritik av diverse "deterministiska" analyser som säger att till exempel teknologins utveckling bestämmer hur vi använder och relaterar till dessa fenomen.		[[Bild:Mini_MGW.jpg|left]]'''[[Filling the void]]''' – I ''Filling the void: Emotion, capitalism & social media'' undersöker Marcus Gilray-Ware (MGW) sociala medier – till skillnad från många andra, särskilt i det "offentliga samtalet" – utifrån ett helhetsperspektiv där fenomenets olika tekniker och plattformar relateras till vår samtida kapitalism och psykosociala tillstånd. Det är MGWs grundtes att sociala medier inte kan förstås enbart eller ens främst som kultur eller teknologi, etc, utan just måste relateras till samhället som helhet. Med det kommer också en kritik av diverse "deterministiska" analyser som säger att till exempel teknologins utveckling bestämmer hur vi använder och relaterar till dessa fenomen.
−
−
−	[[Bild:Mini_inbordeskrig.jpg|left]]'''[[Introduction à la guerre civile|Introduktion till inbördeskriget]]''' – Kriget är vår bakgrund och vår vardag. Kriget omger oss fast att vi förnekar det, fast att vi låtsas som att det fortfarande är någon annanstans. Kriget är där borta, säger vi, inte här mellan mig och dig eller mellan mig och staten, eller mellan någon alls. Kriget kommer utifrån, tänker vi. Men det är här, överallt och hela tiden. Kriget är utgångspunkten och det verkliga läget; utgångspunkten ontologiskt och historiskt. Men vi önskar stabilitet. Som människor och som samhällen. Stabilitet i vardagen och i våra förväntningar och inte minst i vår förståelse; vi känner oss trygga när vi kan säga "så är det bara," "det är bara att acceptera," eller i värsta fall åtminstone "det är". "Människor är sådana, det ligger i vår natur." Men sådan stabilitet har ingen plats i tänkandet. Det har ingen plats i livet heller. Och i synnerhet inte i tänkandet om livet. Vad som behövs är istället en fundamentalt negativ antropologi. Det är i alla fall vad '''[[Tiqqun]]''' säger oss i sin introduktion till det globala inbördeskriget. De vill inte bara förstå det som en episod eller sekvens i ett historiskt skeende utan just som en fundamental aspekt av den mänskliga tillvaron.

---

Versionen från 21 februari 2019 kl. 18.32

Organisation of the organisationless – Nunes menar med ”de organisationslösas organisation” just det här ”naturliga”. Vad som är karaktäristiskt för dagens (2011s) rörelser är inte någon frånvaro av organisering utan ett sätt att organisera ”som kan beskrivas i egen rätt.” Det finns en konstruerad bipolaritet i diskussionen mellan traditionalisters formella organisationer och ett ideal om horisontalitet, ledarlöshet, öppenhet, transparens, direktdemokrati, osv… Och ju hårdare polemiken är mellan sidorna, desto svårare blir det att inta den egentliga gränszonen, enligt Nunes. Delvis är bipolariteten ett falskt val, eftersom alla organisatoriska och strategiska problem idag kommer att nödvändigtvis komma inifrån nätverk. Nätverk är en vardagsrealitet. Även om man motsätter sig nätverkets principer så gör man det inifrån. ”To put it somewhat more dramatically: even if a return to the party-form were found to be the solution, the party would no doubt have to emerge from existing networks.” (11) Det är finns inte heller några (”spontana”) nätverk som är fria från normer, värderingar, önsketänkande eller moralism. Det finns inte ”platta” nätverk. ”Horisontalitet” har blivit ett ”epistemologiskt hinder”. (12)

Traité de savoir-vivre à l'usage des jeunes générations – Det är i vardagen, ”på gatan” och ”på golvet” som det verkliga tar plats. Hos den isolerade, omgärdad av ismer och gäng. Det är här som utmaningen, ibland kallad ”klasskampen,” utspelar sig. Och det är här som subversion måste tillämpas. Det är härifrån vi läser och försöker förstå och tillämpa Raoul Vaneigems råd om gott uppförande för de yngre generationerna.

Vi är tyvärr inte unga längre, men har inte kunnat komma vidare i den förväntade livs- och karriärstegen eftersom vi är överflödiga, misslyckade och överhuvudtaget ointresserade. Vaneigem talar till oss, också. Femtio år senare talar han till oss, eftersom utmaningen som boken var ett svar på ännu inte har fått sin lösning.

Filling the void – I Filling the void: Emotion, capitalism & social media undersöker Marcus Gilray-Ware (MGW) sociala medier – till skillnad från många andra, särskilt i det "offentliga samtalet" – utifrån ett helhetsperspektiv där fenomenets olika tekniker och plattformar relateras till vår samtida kapitalism och psykosociala tillstånd. Det är MGWs grundtes att sociala medier inte kan förstås enbart eller ens främst som kultur eller teknologi, etc, utan just måste relateras till samhället som helhet. Med det kommer också en kritik av diverse "deterministiska" analyser som säger att till exempel teknologins utveckling bestämmer hur vi använder och relaterar till dessa fenomen.