Skillnad mellan versioner av "Sabotage"

Versionen från 24 januari 2020 kl. 23.00

Sabotage innebär alltså att rent handgripligen få stopp på maskineriet eller en process, genom direkt eller indirekt våld. Det kan vara beteenden eller konkreta handlingar. Exempel kan vara allt från att såga ner elstolpar, punktera lastbilsdäck, medvetet mata in fel material i maskinerna, stjäla eller kortsluta datorer, vägra att lyda order eller uppmaningar från överordnade och så vidare. Allt för att få arbetsplatsen och dess produktionsprocess, dess maskineri, att sluta fungera.

Sabotage är en konsekvens av alienationen och exploateringen på arbetsplatsen. Då vi är främmande för produkterna av vårt arbete och produktionen i sig och dessutom av att tvingas, blir bestulna vår tid och kreativitet, slår vi tillbaka. Ibland är det en medveten handling, ibland en omedveten. Det är inte alltid den enskilde som utför sabotaget gör det som en medvetet handling utifrån sin roll som arbetare. Ibland är det bara pur instinkt och känsla, närmast biologi, en reaktion på underordningen.

Den som saboterar tar också initiativet, tar kontrollen, om så bara för en begränsad tid. Den gör det omöjligt för arbetsgivaren att tvinga fram arbete just där och då. Även om inordningen, exploateringen snabbt hittar nya väger att underordna arbetaren, öppnas för en stund en utgång, en liten glimt av något annat. Inte minst ska den känslomässiga, om än temporära, tillfredsställelsen som infaller efter att arbetaren utfört detta återtagande av kontroll inte underskattas. Dessutom är förståelsen, uttalad eller inte, av att den enskilde arbetaren faktisk kan slå tillbaka viktig. Det är måhända fåfängt i ett större perspektiv, men har en kvalitativ aspekt av motstånd och flykt. Det är lika mycket en skapande process för den enskilde arbetaren som det är ett utbrott av en negerande process mot kapitalet. Det är inte klasskamp i sig själv, men en del av klasskampen.

Sabotaget är alltså ett taktiskt vapen att ta till i den ständiga konflikten varje arbetare känner, frågan om hur eller varför är underordnad handlingen i sig. Ett av många taktiska vapen som varje arbetare har tillgång till och är fria att nyttja helt efter eget huvud. Det är i sig självt inte tillräcklig för att skapa verklig social förändring eller utgöra ett socialt uppror, men kan vara en av många handlingar som ingår i ett sådant.

SE OCKSÅ: Arbetsvägran - Blockad - Ludditer - Maskning

Läs mer

• Polkagrisar: Sabotage + wikiartikel
• Ingemar Nilsson: Sabotage som industriell kamp
• Albert Jensen: Vad är sabotage?
• Elizabeth Gurley Flynn: Sabotage, the conscious withdrawal of the workers' industrial efficiency (1916)
• Evan Calder Williams: Manual override. The history of sabotage is the history of capitalism unmaking itself
• Sabotage in the American workplace: anecdotes of dissatisfaction, mischief and revenge
• OSS: Simple sabotage field manual

Principer

Föregångaren till CIA (OSS;, Office of Strategic Services) skrev under andra världskriget Simple sabotage field manual som utvecklade åtta punkter för sabotage för den underjordiska motståndsrörelsen. De var tänkta att fungera bakom fiendens linjer, osynligt och mer eller mindre nedbrytande i vilka situationer de än iscensattes. Det handlade om allt från att punktera däck och dränera bränsletankar till att slöa ner arbetsprocesser och minska effektiviteten i alla sammanhang.

De åtta punkterna (se bild till höger) är i stort sett universella även idag för alla arbetsplatser, organisationer, projekt och andra liknande sammanhang. De går ut på att stoppa och/eller sakta ner processer eller demoralisera och på andra sätt förminska motståndarens förmåga. Författarna skrev: "Punktera däck, dränera bränsletankar, starta bränder, starta gräl, agera idiotiskt, kortslut elektroniska system, slit ner maskindelar, allt sådant kommer att förbruka material, mankraft och tid. Om det förekommer på en bred skala kommer enkla sabotage att bli en knstant och påtaglig broms för fiendens krigsinsatser." Sabotage så som det tänktes här var en motståndstaktik inifrån, osynlig och svår att slå ut. Mycket handlade om fysiska handlingar som att hälla sand i bränsletankar men lika mycket, om inte viktigare, var de sociala förhållningssätten och affektiva insatser som fostrade en mentalitet till eller rent av en medvetenhet om maktdynamiken i de specifika platserna.

Ett annat sätt att beskriva det är att sabotaget inriktas mot de sätt att organisera som den ockuperande kraften inrättade, eller mer specifikt på deras beslutsfattande processer och effektiviteten i deras möten och procedurer. Taktikernas enkelhet är lika subtila som destruktiva. De är som virus, de rider på vardagliga och oskyldiga aktiviteter medan de sprider, ackumulerar och muterar sig. Och som virus är de svåra att peka ut, identifiera, dämpa eller vända, och nästan omöjliga att förhindra. Om de i någon mening kan tyckas harmlösa och därför ineffektiva så är det bara för att de var menade att så att säga "gå under radarn". Meningen är att sabotörerna inte ska upptäckas och oskadligöras. Styrkan ligger i dess förmåga att spridas och bli en generell bromskloss för systemet, vilket det än må vara.

Ett effektivt sabotage kan principiellt utvecklas enligt följande tre principer:

• Identifiera: Lägg märke till sabotage när det inträffar, och uppmuntra de beteenden och attityder som gav upphov till det.
• Kalibrera: Etablera en förväntan och tolerans för sabotage så att det sprids och undgår repression (och med repression menas det här i bred mening, från abrupta utpekanden och bestraffningar till mer subtila nedtystanden och uteslutningar).
• Introducera: Introducera verktyg, taktiker och förhållningssätt som fostrar och bibehåller fortsatt osynligt sabotage.

De här principerna är ibland sekventiella och ibland simultana, eller med andra ord: de kan ibland utvecklas från varandra på ett stegvist sätt, eller så kan de alla i någon grad förekomma samtidigt. Det beror på, helt enkelt. Är det en arbetsplats, en organisation, ett kortvarigt projekt, hur många deltagare handlar det om, vilket flöde följs (en linjeproduktion, en serviceverksamhet, etc.), och så vidare.

Taktiker

För mer konkreta metoder och taktiker kan vi med fördel vända oss till OSS's åtta punkter för att fördjupa oss. Från OSS's åtta punkter kan följande taktiker utvecklas:

...lydnad

...tal

...kommittéer

...distraktioner

...gnäll och anmärkningar

...ifrågasättande och omtagningar (ifrågasätta tidigare beslut/utgångspunkter...)

...försiktighet (långsamhet)

...avledning (är det verkligen upp till oss?)

...brus