Skillnad mellan versioner av "Mall:Utvalda"
Iammany (Diskussion | bidrag) m |
Iammany (Diskussion | bidrag) m |
||
| (4 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Bild: | + | [[Bild:Nuit.jpg|left]]'''La Nuit des Prolétaires: Archives Du Rêve Ouvrier''' (sv. "Proletärernas natt: Arkiv över arbetares drömmar i 1800-talets Frankrike"), är en bok av Jacques Rancière. |
| − | '' | + | :''Snart kommer du att lämna denna värld, och jag kan inte säga mer än vad du också säger med Victor Hugo; ’Mina dagar förbleknar från dröm till dröm’. Vem kan bättre än vi förstå all sorg i den versraden: Vi som så ofta har försökt att vandra ut på dagen utan de ekonomiska resurserna; vi som vet om alla de nöjen Gud frikostigt har skapat på jorden, men som vi bara har smakat i fantasin; vi som har känsla för vår värdighet men som alltid har sett den gå oförlöst; vi, som kort, har hoppats och misströstat gång på gång.'' |
| + | |||
| + | Orden är golvläggaren Bergiers. De skrevs i ett brev till snickaren Louis Gabriel Gauny i maj 1832. Det är en uppmaning till Gauny att ta farväl av den gamla världen och dess av borgerskapet påtvingade lönearbete. Han ville att Gauny istället skulle följa med honom och dela det sanna livet i en kristen socialistisk kommun i Amerika. Bergier och Gauny var franska arbetare i Paris som drömde om ett liv i en värld bortom kapitalismen. | ||
| + | |||
| + | Bergier och Gauny figurerar i den franske filosofen Jacques Rancières avhandling ''La Nuit des Prolétaires: Archives Du Rêve Ouvrier'' från 1981, eller snarare dess engelska översättning ''The Nights of Labor. The Workers’ Dream in Nineteenth-Century France'' som kom åtta år senare 1989. Boken ger inblickar i uppskattningsvis ett tjugotal arbetares farhågor och drömmar från 1830-talet fram till 1850-talet. Enstaka nedslag görs även vid senare tidpunkter i slutet av några av arbetarnas liv. När vi först bekantar oss med dem är de i tjugoårsåldern. De har själva eller tillsammans med andra bestämt att de inte längre ska tolerera det icke-tolererbara. ([[Proletärernas natt|Fortsätt...]]) | ||
Nuvarande version från 30 mars 2015 kl. 10.28
- Snart kommer du att lämna denna värld, och jag kan inte säga mer än vad du också säger med Victor Hugo; ’Mina dagar förbleknar från dröm till dröm’. Vem kan bättre än vi förstå all sorg i den versraden: Vi som så ofta har försökt att vandra ut på dagen utan de ekonomiska resurserna; vi som vet om alla de nöjen Gud frikostigt har skapat på jorden, men som vi bara har smakat i fantasin; vi som har känsla för vår värdighet men som alltid har sett den gå oförlöst; vi, som kort, har hoppats och misströstat gång på gång.
Orden är golvläggaren Bergiers. De skrevs i ett brev till snickaren Louis Gabriel Gauny i maj 1832. Det är en uppmaning till Gauny att ta farväl av den gamla världen och dess av borgerskapet påtvingade lönearbete. Han ville att Gauny istället skulle följa med honom och dela det sanna livet i en kristen socialistisk kommun i Amerika. Bergier och Gauny var franska arbetare i Paris som drömde om ett liv i en värld bortom kapitalismen.
Bergier och Gauny figurerar i den franske filosofen Jacques Rancières avhandling La Nuit des Prolétaires: Archives Du Rêve Ouvrier från 1981, eller snarare dess engelska översättning The Nights of Labor. The Workers’ Dream in Nineteenth-Century France som kom åtta år senare 1989. Boken ger inblickar i uppskattningsvis ett tjugotal arbetares farhågor och drömmar från 1830-talet fram till 1850-talet. Enstaka nedslag görs även vid senare tidpunkter i slutet av några av arbetarnas liv. När vi först bekantar oss med dem är de i tjugoårsåldern. De har själva eller tillsammans med andra bestämt att de inte längre ska tolerera det icke-tolererbara. (Fortsätt...)
