Projektualitet
Batkogruppen sätter projektualitet i relation till kommunisering och gör det till länken mellan intern och extern kommunisering, det "aktiva anropandet av en potentiell utsida." Det handlar inte om aktivism eller om en organisationsform, utan om ett förhållningssätt som inte bara gör skillnaden mellan teori och praktik irrelevant utan även lämnar arbetarrörelsens syn på representantskap bakom sig. Kommuniseringen förstås som ett skeende bortom subjektiva kategorier, vilket gör att projektualitet inte är något som enbart "revolutionärer" sysslar med. Den reella kommunistiska rörelsen behöver varken ett revolutionärt avant garde, konstitutionellt deltagande som direktdemokrati eller någon annan typ av formell systematisering. Inte heller behövs någon ideologisk enhet eller ett mätande av framgång i kvantifierbara termer (medlemsantal, uppnådda krav, vinster på kapitalets villkor i form av t ex högre löner eller tillkämpade rättigheter); eftersom projektualitet per defintion är en rörelse bortom de kapitalistiska kategorierna, bryter den också med de inomkapitalistiska formerna för organisering, motstånd och gemenskap (med detta inte sagt att projektuella rörelser inte kan existera tillsammans med, eller inuti, klassiska organisationsformer - det är viktigt att inte förstå begreppet i absoluta termer).
Denna förståelse av projektualitet som "tendens" eller "händelse" är inspirerad av begreppet krigsmaskin, i det att man i stället för en organisationsform försöker se en disparat samling av förståelser och praktiker som bara har det gemensamt att de negerar det nuvarande tillståndet. Projektualiteten är i den mening ett framkastande, en teori och en praktik som rör sig.
Se också
- Kommunisering
- Affinitetsgrupp
- Utsida
- Krigsmaskin
- Alfredo Bonanno - Det insurrektionella projektet
- Alfredo Bonanno - Anarkismen och det insurrektionella projektet
- Wolfi Landstreicher - Om projektualitet
- Batkogruppen - Efterskrift till Dissident 2
- Marcel - Undersökning och självaktiviteten
