Thomas Müntzer

Thomas Müntzer (ca. 1488 – 1525) var en tysk präst, teolog och revolutionär, som blev en framträdande ledargestalt under de tyska bondekrigen på 1520-talet. Müntzer förkastade både den katolska kyrkan och Martin Luthers reformation, och predikade bland annat anabaptism, det vill säga dop i vuxen ålder. Han framhöll den kristnes plikt att handla i trons tjänst för att uppnå frälsning, vilket även innebär att våld och uppror är nödvändigt om syftet är rättfärdigt. Detta budskap skiljer sig radikalt från Luthers föreställning om att all världslig makt kommer av Gud och därför måste respekteras.

Müntzer har blivit känd för sitt slagord Omnia Sunt Communia ("Allt är gemensamt"), och kan beskrivas som en kristen kommunist, då han var del av en revolutionär rörelse som strävade efter egendomsgemenskap. Friedrich Engels beskriver i sin bok Tyska Bondekrigen (1850) Müntzers användande av kristna budskap som en nödvändighet i en tid då Tysklands bondeklass fortfarande var indoktrinerad i en kristen världsbild.

Müntzer blev genom Engels bok en symbolisk figur för många kommunister, och kom även att inta en kanoniserad plats i det realsocialistiska DDRs historieskrivning (han figurerade bland annat på republikens femmarkssedlar).