Kunskapsproduktion som improduktivt arbete
Kunskapsproduktion som improduktivt arbete
Lönearbete är basen för att kapital ska kunna skapas och därmed grunden till kapitalism, dess nav. Kapital i sin renaste form är därför endast objektiverat arbete, det vill säga tidigare lönearbete som förmerats. Pengar blir till kapital, alltså till medel för att upprätta en mervärdesprocess. Pengarna är i det här fallet skattemedel, årets studenter får tillgång till tidigare objektiverat arbete som har beskattats. Genom att försätta sig i en skuldsituation sätter sig elever i en re-producerande process av det nuvarande samhälleliga objektet. Kapitalet är därför produktivt, och blir så när den lyckas ersätta alla andra relationer med sin egen form av organisering. Här uppstår förmedlingen mellan kapital och lönearbetet menar Marx, alltså blir studiegången till lönearbete då det cirkulerar kapital. Inga fysiska produkter som skapar värde uppstår här, endast det cirkulerande värdet. Proceduren för även med sig ett utvecklat tankesätt om hur man ska göra (och vara) senare i kommande yrke, den förtingligade relationen normaliseras i sitt påförande. Med hjälp av Marx kan man utläsa att kapitalets socialiserande alltså är praxis av ett visst utförande, då först får den sin assimilerande effekt, när relationen innesluter människor att bli till proletariat som en normalitet för mänsklig aktivitet. Elever är under sin utbildning icke-produktiva lönearbetare, påväg att bildas till en viss form av lönearbete. De blir påförda en viss beskaffenhet en viss subjektivitet för att kunna föra sig inom det samhälleliga objektet och för att kunna utföra arbetets sysslor. Utbildning blir förtingligad, då utbildning mäts mot annan skolning och hur väl denna kunskapsträning kan bli en del av mervärdesprocessen i senare arbete. Marx menar att inom kapitalet tar bytesvärdet över bruksvärdet och skapar sina reifikationsmönster för mänsklig aktivitet, då det upprättas ett system över fenomenet att studera. Studera och kunskap innesluts i en samhällelig relation. Problematiken utefter marxistisk analys är alltså inte att människor är intresserade av kunskap utan hur denna aktivitet förtingligas i objektet och cirkulerar kapital. Det universella för samtliga varors framträdande är inte dess funktion utan dess substans som varor, i och med det som bytesvärden, det vill säga tidigare objektiverat arbete. Kunskap har antagit en form genom kapitalrelationen som kan mäta sig mot andra varor, som vara, som en viss kvantitet av objektiverat arbete. Kunskap blir till en vara vars existens är ett autonomt bruksvärde som går att sälja, det vill säga lämnas in som arbetskraft och blir till funktionen av variabelt kapital. Med Marx analys kan man alltså anta att universitetet och CSN möjliggör en utbildning där eleven endast kan sälja sig till universitetets skolning. Eleven utbildas till att få ett högre värde inom den här processen, genererar under tiden pengar som kan användas på marknaden för att köpa produkter för sin överlevnad. Betalning sker genom förutsättning att utbildning äger rum och skuldsättning uppstår genom det. Studierna är inom vissa ramar som eleven inte har kontroll över och framstår som vilket arbetsschema som helst. Antingen accepterar proletariatet detta kapitalflöde eller svälter, det är det här Marx menar med att kapitalet är en process som bygger på motsättningen då arbete blir till kapital som P-V-P underordnar sig (Marx,1849/1997). Det är inom den här oskiljbara antagonismen konflikter uppenbarar sig, då arbete dialektiskt blir kapital genom att sammanföra cirkulation och produktionsprocess genom pengar. I kapitalet är nu ingen endast ett subjekt utan även ett alienerat objekt inom kapitalets lagar, en maskinell del som framträder i abstrakta former som borgarklass och proletariat. Inom kapitalflödena cirkulerar eller produceras mervärde, oavsett borgarklass eller proletariat är kapitalet subjektet vars enda funktion är produktion av mervärde. Marx menar att objektets essens är kapital som får en framträdelseform av klasser som är oavhängig sitt samhälleliga förhållande. Detta bygger på kapital, en värdeförmerande process som kräver lönearbete. På det hela taget är det en samfärdsel av förbindande rörelser mellan objektiverat arbete som subsumerar levande arbete till nytt objektiverat arbete. Kapitalobjektet är den självgående processen av en varurelation bestående av: produktion, distribution, byte och konsumtion ingen styr eller kan styra över, arbete måste bli kapital för att mervärde ska kunna skapas. Rörelsen mellan arbete och kapital re-producerar sig ständigt i sina cirkelrörelser som återföder objektet. Ett objekt som utvecklas för sin egen skull, där de delaktiga i processen inte är subjekt utan endast en del i objektet självt. kapitalobjektet styr människan till att underordna sig dess funktion (mervärdeskapande), vars process är utan mål förutom sitt eget återskapande. Detta förmedlas till att bli en förtingligad karaktär människor subjektiveras till att verka igenom. Vad som visar sig är en serie av sociala relationer förmedlade genom en produktionssfär, som framstår som det naturliga förhållandet mellan människor.
Relaterad litteratur:
- Marx, Karl (1849/1997). Kapitalet - första bandet. Lund: Arkiv Zenit.
