Stat

Från Krigsmaskinen
Version från den 10 augusti 2018 kl. 17.02 av Iammany (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

En stat är en territoriellt avgränsad politisk enhet som gör anspråk på suveränitet. Det politiska styret i en stat regleras vanligen i en konstitution av något slag och utövas genom en byråkrati. Befolkningens relation till staten konstitueras av dess medborgarskap – en uppsättning rättigheter och skyldigheter.

Historiskt har staten sitt ursprung i antikens stadsstater. Dagens system med nationalstater tog sin början vid Westfaliska freden som 1648 avslutade det trettioåriga kriget i Europa.

Såväl borgerliga tänkare, från Thomas Hobbes till Max Weber, som marxister definierar oftast staten utifrån dess våldsmonopol. Genom polis och militär är staten ensam om rätten att använda fysiskt våld inom sitt territorium. I den marxistiska traditionen betonas dock klassmotsättningar som en grundförutsättning för statens existens. Av naturliga skäl har anarkister historiskt sett motsatt sig varje stat och förklarat dessa illegitima.


Statsapparat och krigsmaskin

Statsbegreppet används även i mer abstrakt begreppsliga termer, bland annat för att beskriva maktstrukturer som inte nödvändigtvis är tydligt avgränsade konstitutionella former eller territoriella, fysiska områden. Gilles Deleuze och Félix Guattari använder till exempel begreppet Stat i relativt bred mening, och åsyftar framför allt diverse ordnande, kontrollerande och disciplinerande praktiker som rör sig över en mångfald områden (politiska, estetiska, epistemologiska, militära, mfl) och inte alltid är knutna till en given nationalstat eller till en konstitutionell byråkrati.

I stället handlar det ur detta perspektiv om skilda tendenser, som tillsammans fungerar "statligt". Statsapparaten är en abstrakt maskin, det vill säga en sammansättning av krafter som verkar både på det fysiska och det metafysiska planet (både som materiella och ideologiska praktiker) och inte kan isoleras i sina enskilda manifestationer, utan måste betraktas som samverkande processer. Alltså existerar element av statsapparaten i många olika sammanhang; överallt där mänsklig organisation och distribution tar plats finns en Statlig tendens som agerar infångande, räfflande, ordnande och konserverande/reproducerande. Parallellt med detta existerar en nomadisk tendens, vars närvaro kännetecknas av motsatta förhållningssätt: flykt, skapandet av släta rum, upplösandet av former och ständig produktion av nya förhållninssätt.

Statsapparaten står med andra ord i ständig konflikt med krigsmaskinen. De båda tendenserna bör dock inte förstås som "rena" motsatser, utan som samverkande praktiker som kan dominera över varandra och manifesteras i olika former, men också befinna sig i jämvikt, också inom samma form (till exempel i det postindustriella samhället).


Se även


Externa länkar

Friedrich Engels - Familjens, privategendomens och statens ursprung

V.I. Lenin - Staten och revolutionen

Mikhail Bakunin - The Immorality of the State