Lars Ahlin
- Lars Ahlin utvecklade från sin debut 1943 en "förbönens estetik" som utgår från andra människors språkliga situation och kombinerar episk experimentlusta med mångstämmighet. Hans människor är särpräglade naturer, undantagstyper, i konflikt med sin ofta norrländska omgivning. Sitt mörka patos förenar Lars Ahlin med med drastisk folklig humor. Ur Litteraturhandboken, Forum.
Lars Ahlin föddes den 4 april 1915 i Sundsvall som yngst av sju syskon. Efter att familjen flyttat till Stockholm lämnar hans mamma familjen och fadern som var handelsresande får vårdnaden om de sju barnen. Detta får till följd att barnen mer eller mindre sköter sitt eget hushåll då fadern reser i affärer långa tider. Lars Ahlin har skrivit om sin uppväxt bland annat i romanen Sjätte munnen.
Under de sista åren i folkskolan blev Lars Ahlin kamrat med Ivar Öhman, son till den kommunistiske riksdagsmannen Oscar Öhman. Detta väckte Lars Ahlins politiska intresse och tänkande. Som en del av detta läste han bland annat med de svenska arbetarförfattarna och Upton Sinclair.
Efter skolan hade han en mängd arbeten, bland annat på den kommunistiska tidningen Norrlands-kuriren. Men försommaren 1933 bestämde han sig för att skaffa pengar till att gå en vinterkurs på Medelpads folkhögskola och gav sig ut på luffen med den egenförfattade "Den arbetslöses sånger" upptryckt i tvåtusen exemplar. Denna tillvaro av luffande blandat med vistelser på folkhögskolor, för att få husrum om vintern, fortsatte sedan ända fram till han debuterade med Tåbb med manifestet 1943.
För den boken, som i mångt och mycket var hans egen uppgörelse med sin ungdoms marxism, belönades han med SvD:s litteraturpris 1944, det första i en rad av priser som skulle föräras Lars Ahlin. Han har bland annat fått De Nios pris 1960, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1962, Litteraturfrämjandets stora pris 1966, Kellgrenpriset 1982 (tillsammans med Gunnel Ahlin) och Augustpriset 1990. 1969 blev han även fil. hedersdr. vid Umeå universitet.
Lars Ahlin var lutheranskt kristen, en tro han behöll hela livet, och var ständigt intresserad av teologiska frågor. Han hade också ett svårt förhållande till alkohol, inte minst genom sin far som var alkoholist, och en av hans mest kända och filmatiserade verk, novellen Kommer hem och är snäll behandlar just detta tema.
Lars Ahlin avled den 10 mars 1997.
Utgivning
- Tåbb med manifestet (1943), roman
- Kommer hem och är snäll (1943), novell
- Inga ögon väntar mig (1944), noveller
- Min död är min (1945), roman
- Om (1946), roman
- Fångnas glädje (1947), noveller
- Jungfrun i det gröna (1947), roman
- Egen spis (1948), roman
- Huset har ingen filial (1949), noveller
- Fromma mord (1952), roman
- Kanelbiten (1953), roman
- Stora glömskan (1954), roman
- Kvinna, kvinna (1955), roman
- Natt i marknadstältet (1957), roman
- Gilla gång (1958), roman
- Bark och löv (1961), roman
- Hannibal Segraren (1982), roman tillsammans med makan Gunnel Ahlin.
- Sjätte munnen (1985), roman
- Vaktpojkens eld (1986), noveller
- Din livsfrukt (1987), roman
- Fyra pjäser (1990)
- De sotarna! De sotarna! (1990), roman
- Det florentinska vildsvinet (1991), roman
- Estetiska essayer (1994)
- Sjung för de dömda! (1995), essäer
- Breviarium (1996), brev
Priser och utmärkelser
- Svenska Dagbladets litteraturpris 1944
- BMF-plaketten 1955
- De Nios stora pris 1960
- Litteraturfrämjandets stora romanpris 1962
- Doblougska priset 1963
- Litteraturfrämjandets stora pris 1966
- Hedersdoktor vid Umeå universitet 1969
- Signe Ekblad-Eldhs pris 1970
- Kellgrenpriset 1982
- Övralidspriset 1983
- Aniara-priset 1983
- Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 1988
- Augustpriset 1990]
- Gerard Bonniers pris 1991
- Ivar Lo-Johanssons personliga pris 1992
- Svenska Akademiens nordiska pris 1995
