Den verkliga rörelsen
Begreppet har ofta använts för att vända bort fokus från klasskampens större och synligare aspekter som stora strejker och öppna konflikter, och lyfta fram den underliggande dynamik som formar hela spektrat av arbetsprocesser, vardagsliv, organisationer, medvetanden, och så vidare; det vill säga klasskampen som en materiell process. Viktigare blir då till synes opolitiska och omedvetna beteenden som lätt ignoreras när klasskampen förstås enligt en ideologisk och förutsägbar mall. Det som har kallats den "andra" arbetarrörelsen och andra självständiga klassrörelser har istället belysts och teoretiserats som exempel på den verkliga rörelsen, hur den förändras över tid och till form, etc. Ofta har då också den verkliga rörelsen i sig setts som kommunism, med hänvisning till Karl Marx definition i Den tyska ideologin:
- Kommunism är för oss inte ett tillstånd som skall uppnås, ett ideal efter vilket verkligheten skall inrätta sig. Det vi kallar kommunism är den verkliga rörelse som upphäver det nuvarande tillståndet. Betingelserna för denna rörelse framgår ur de nu bestående förutsättningarna.
Oavsett om man kan säga att "den verkliga rörelsen" = "kommunism" eller inte, så påminner begreppet om vikten att se till verkliga behov och levnadsförhållanden som den materiella bas en existerande historisk rörelse utvecklas inom. Gilles Dauvé skriver:
- De som redan känner ett behov av kommunismen och diskuterar det, kan inte blanda sig i denna kamp för att delge dem det kommunistiska evangeliet eller för försöka få dessa begränsade aktioner att förvandlas till en »verklig» kommunistisk aktivitet. Det som behövs är inte slagord utan en förklaring av kampens bakgrund och mekanism. Det enda som måste påvisas är vad proletariatet kommer att tvingas att göra. (Kapitalism och kommunism)
