Echanges et mouvements

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
Typisk förstasida av Echanges.
Echanges et mouvements är ett franskspråkigt nätverk med rötterna i Socialisme ou Barbarie och Information et correspondence ouvrière (ICO) som bildades 1975 av personer från spillrorna av ICO, några som uteslutits från den engelska gruppen Solidarity, några nederländare från den rådskommunistiska gruppen Daad en Gedachte (ung. "Handling och tanke") samt några belgare kring tidskriften Liaisons. Alla de här personerna hade varit i kontakt under en relativt lång period, och diverse enskilda individer anslöt till konversationerna och kontaktnätet som sakta byggdes upp. Förutom skapandet och spridandet av tidskrifterna och korrespondenser individer och kollektiv emellan anordnades också möten där människor från flera länder kom samman. Ett av dessa möten gav upphov till pamfletten Den nya rörelsen (december 1974). Som ett sätt att hålla diskussionen levande och nätverket växande bestämde sig de inblandade för att publicera en bulletin som informerar om klasskamper och vänstergruppers aktiviteter; detta blev Echanges.

Inledningsvis bekymrade sig de inblandade inte för att klargöra några gemensamma ståndpunkter. Tanken var att projektets utveckling i sig skulle klargöra en tillräckligt, delad approach. Gruppen (eller communityt) uttryckte sig i analyserna av olika klasskamper som ägde rum, som alla ställdes i relation till en mer allmän förståelse av världen (som inkluderade vad många skulle betrakta som individuella former av kamp eller vägran men som i själva verket är del av en kollektiv rörelse: skolk (absenteeism), personalomsättning, arbetsvägran, etc. För att uppnå eller åtminstone närma sig ett slags gemensamt program är det inte bara nödvändigt att vara välinformerade om pågående konflikter och relaterade teorier, det krävs också att

  • bulletinen är medveten om och behandlar otillräckligheterna i de officiella informationskanalernas rapportering av klasskonflikter och deras överbetoning av det politiska och ekonomiska (två sätt att dölja verkligheten);
  • göra en kvalificerat försök att välja ut relevant information bland massor av politiska, diplomatiska och ekonomiska nyheter;
  • vara medvetna om våra egna förutfattade meningar som kan komma att begränsa informationsinsamling och analys. Det är inte vad vi själva tänker - inklusive våra idéer om klasskamp - som spelar roll, utan vad människor faktiskt gör och deras handlingar verkliga mening. Vi tror att vi måste lära oss av de här kamperna och är förtegna om att ge "råd" och "lektioner". Vi anser att en sådan attityd är elitistisk och något som utnyttjar och dominerar arbetarkamper;
  • bulletinen är mer än ett medel för informationsspridning. Den sättts samman som ett gemensamt brev som till varje läsare kan bidra, utifrån dess egna förutsättningar och behov, i utbyte mot vad den förväntar sig i gensvar.


Echanges grundläggande principer

Ett nätverk är, precis som alla andra grupper eller kollektiv, en organism som har ett eget liv och evolution. Sedan 1975 har personer lämnar Echanges av olika anledningar och andra har anslutit (som inte hade samma approach som de första deltagarna). Några deltagare föreslog 1980 en text som klargjorde Echanges ställningstagande. Teserna som kom ur den diskussionen kan /inte/ anses vara Echanges plattform utan mer som en introduktion till en diskussion. Följande är inte orginaltexten men den senaste uppdaterade versionen från 2002:

1) In a capitalist society, the true contradiction is not one of ideas (revolutionary, reformist, conservative, reactionary, etc.) but one of interests. There is no kind of will or desire that can overthrow the production of commodities or abolish the wage system ; the system will only break down as a result of class struggle arising from the very position of the working class in the system of capitalist production.
2) According to a widespread opinion, the essential and necessary condition for what is defined as revolutionary behaviour or as a working class action is the existence of "class consciousness" and "unity" among workers. This view overlooks or misinterprets how action and consciousness influence each other. Workers don’t act as a "revolutionary class" because, first of all, they are or become "conscious" and "united". Consciousness and unity are not a pre-condition for struggle, but are created through struggle and are a result of this action. Social struggle itself transforms the mentality of the people involved. Their position as a class within capitalist society means that it is the mere defence of their own interests which will inevitably bring them into direct opposition with the fundamentals of the existing order. Such struggles are fought continuously and they are potentially revolutionary.
3) The development of class struggle with all its changing forms is therefore far more important than the development of so called revolutionary movements, regardless of the meaning given to the word "revolutionary".
4) Political practice or thought which opposes any form of exploitation is not a question of theoretical discussion and concepts but a question of class struggle and workers‘ action, actions which are the direct result of their daily exploitation.
5) Trade unions are institutions in capitalist society, and their function is to regulate the labour market. In order to do so, they have to keep a balance between workers‘ interest on the one hand in order to keep the workers‘support and the interests of capitalists on the other hand so as to keep the confidence of workers as well as their usefulness for management. The evolution of capitalism pushes the unions to take disciplinary and repressive actions against the workers more and more frequently.
Calls for rejecting the unions, for their support or for reforms have no meaning. It is more important to realise what their specific and concrete role is in the development of class struggle. One has to be clearly aware of the fact that the same rank and file workers who at one time support the unions, because they can use them due to these functions in the system, will oppose them in practice when their own interests force them to go against the present social order.
In general, we can say that, the development of class struggle has greatly reduced the possibility of mediation that unions pose and has created situations where workers find themselves permanently opposed to the unions, particularly in the highly developed countries. The same development of class struggle has rendered obsolete any kind of syndicalist project.
6) For similar reasons, it is useless to call for the rejection or support of parliamentarism. The fate of parliamentarism in the capitalism system depends exclusively on class struggle. Whatever the reason for those who want to call themselves revolutionaries not to participate in parliamentary work, or not to vote in an election, workers have other reasons for not going to go to vote. If they stay at home on election day, they do so because parliaments, parliamentary parties and politicians don’t have anything to say to them, because they have understood that none of the political parties are defending their interests, and that it does not make much difference to them if this party or that party is in office. On the other hand, workers who go to the poll and share parliamentary illusions will take part as readily as the absentees, in wildcat strikes or factory occupations. Both categories of workers behave the same way in practice, irrespective of their opinions and attitudes in elections and will do so without refering to a revolutionary theory concerning parliamentary activities.
7) The so-called revolutionary movements and revolutionary groups tend to be weaker and weaker and increasingly atomised. They are weak because workers are acting more and more for themselves and by themselves. They don’t want that their means of action and methods of struggle be dictated or taught by any sort of movement or group formed for this purpose, outside, or even inside, the working class. Class struggle exists and develops independently of revolutionary groups or movements. The level and size of the so called participation of revolutionary groups in individual struggles never determines or fundamentally influences the level and size of those struggles. We are individually involved in such struggles because we either belong to the collectivity involved in a particular struggle, or because we participate in the host of one or another of the host of temporary organisms created during a particular struggle and for that struggle alone. We consider that outside these struggles, our activity might serve through an exchange of information, discussions and the search for theoretical insights, but in no way through some uncalled for interventions.
8) If we wish to characterise the term revolution, we could say that the overthrowing of capitalism will only be the result of a total disintegration of all the organised forces of domination of the system, the formation of autonomous organisations through the workers’struggles and at the same time, the decline and disappearance of all kinds of practical form of organisation aimed at representing workers’interests and of all attempts to give these organisational forms an ideological expression.

Vad är Echanges idag?

Vi är inte intresserade av att övervinna någon organisation eller bli någons ledare. Vi är en liten grupp av utspridda deltagare på flera platser som skriver och bidrar publikationer till 300-500 läsare. Bland dem

Echanges öde kommer inte bara att vara ett resultat av ... utan också klasskampens utveckling. Att försöka bygga något annat, med blott vår vilja, skulle i vårt perspektiv vara ... En vanlig kritik är att vi bara är klasskampens åskådare. Men vad vi sagt om om själv motsäger det; vi skulle tillägga att ständigt vara inblandad eller inte, i klassmotsättningarnas utveckling är inte en fråga om individuella val.

För närvarande finns Echanges mest aktiva deltagare i Belgien, Frankrike, Nederländerna, Italien, Spanien och i USA. Bland bidragande skribenter finns Ngô Văn, Henri Simon, Bruno Astarian, Gerard Bad, Cajo Brendel.

Echanges bullentin från början fram till 1995 finns tillgänglig på archives autonomies. Officiell hemsida är http://www.echangesetmouvement.fr/

Texter

Hämtad från "https://krigsmaskinen.se/index.php?title=Echanges_et_mouvements&oldid=3881"