Hypernormalisation

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
Simply nothing.jpg
HyperNormalisation är en filmessä av Adam Curtis som försöker kartlägga den samtida västerländska politikens övergång till en mer cynisk och konspiratorisk förhållning som manipulerar och undergräver det politiska som sådant. Curtis hävdar att utvecklingen har sin början i sjuttiotalets kapitulation bland radikaler och konstnärer, i finanssektorns "osynliga" inlemning i styrningen av samhället, och i framväxten av cyberutopister som genom sina visioner verkade för att dölja underliggande hierarkier. Samtidigt, i Curtis framställning, började cynismen genomsyra arabvärldens aktörer, från statsledare som Assad till massrörelser som Hizbollah och till slut sunnisekterister, som alla bejakade självmordsbomben som en ny taktik. Allt knyts i Curtis framställning samman i ett (politiskt, socialt, konstnärligt, och generellt) förhållande till verkligheten som är just cyniskt, manipulativt och utan långsiktig lösning.

Flera av Curtis anmärkningar är värda att utforska, inte minst finanssektorns och cybernetikens övertagande av politiken, spridningen av självmordsbomben som taktik bland islamistiska rörelser, Serkovs taktiker för att manipulera politiken, och som en förlängning av det, Trumps framgångar. En stor del av Curtis framställning bygger på ganska ytliga förbindelser och framför allt ett narrativ som betonar individuella aktörer snarare än materiella processer. Curtis har därför anklagats, med all rätt, för att förstärka en konspiratorisk(?) historiebeskrivning. Det i sig undergräver radikala försök att förstå och angripa ordningen. Det måste därför hållas i bakhuvudet när vi kollar närmare på de delar som ändå levererar intressant material.


Anteckningar

  1. 1975 (0.0 - 0.20) : Vi befinner oss i en förvirrande situation där ingen har kontroll. – Världen har blivit för komplex så vi har vänt oss till en falsk enkelhet. – 1975, i New York och Damaskus; en idé om en värld utan politik. I New York kopplat till (finansiell) skuld – det här är (tydligen) en fundamental skiftning av makten: till finansinstitutioner: åtstramning som frånvaron av politik (förhandlingar, etc). Den nya politiken: Marknaden kan man inte förhandla med, och den bör styra samhället. – Också radikaler hade dragit sig undan. Ingen motsatte sig skiftet. – Patti Smith uttrycker tröttheten med den kollektiva byråkratin, men som landar i en passiv individualism. En som vänder ryggen åt all kollektiv handling. En ny ironisk "coolhet" som inte bryr sig och kopplar bort verkligheten. – En vändning från utsidan till insidan, från kollektiv handling till individuellt uttryck – Klipp från "Semiotics of the kitchen" av Martha Rosler, 1975. – "While we were dozing the money crept in." – Donald Trump insåg möjligheten i att extrahera pengar från staten. Har förhandlade fram skattelättnader eftersom staden var desperat. Han fick lånade pengar genom att göra staden för de rika. – I Damaskus, samma tid: konfrontation mellan Assad och Kissinger. En konfrontation mellan å ena sidan politik och å andra sidan samhället som "ett stabilt system" – Kissinger såg världen som ett sammanhållet system där maktbalansen håller kaos borta. Detta ville han också tillämpa i Mellanöstern, och som han försökte förhandla med just Assad om. - Assad ville att palestinierna skulle få återmigrera till sitt hemland. Han trodde också att en sådan utveckling skulle stärka de arabiska länderna generellt. Kissingers underliggande strategi var att försvaga araberna genom fragmentering, vad han kallade "constructive ambiguity" – Han spelade Syrien och Egypten mot varandra och lämnade palestinierna utanför. Assad blev hämndlysten. "He told Kissinger that what he had done would release demons hidden under the surface of the arab world."
  2. Inside the soviet empire (0.20 - 0.27) : I Sovjetunionen på åttiotalet: ingen trodde på något och all vision hade upphört. - Punkare i Sovjet: ett negativt uttryck och förkastande av den depressiva tillvaron. – Curtis: ledarna i Sovjet trodde de kunde kontrollera och bygga, men misslyckades, men ändå fortsatte de, låtsades som att det fungerade. Samhället blev falskt. "The Soviet union became a society where everyone knew what their leaders said was not real. Because they could see with their own eyes that the economy was falling apart. But everybody had to play along, and pretend that it was real. Because noone could imagine any alternative. One Soviet writer called it hypernormalisation. You were so much a part of the system that it was impossible to se beyond it. The fakeness was hypernormal." – Två sci-fiförfattare i dissidentrörelsen uttryckte atmosfären i boken Road side picknick. Den här tog Tarkovskij senare som material för att göra Stalker (1979).
  3. The Human Bomb (0.27 - 0.39) : Reagan hade dock en ny vision, där USA hade ett öde och ett moraliskt uppdrag. Här uppstår en motsättning mellan Reagan och Kissinger. – Israel attackerade palestinierna, 1982. Massakern i Sabra och Shatila, som Israel tillät hända. Reagan ingrep med fredstrupper, vilket Assad såg som ett försök till fragmentering. Assad accepterade självmordsbombning som metod för att driva ut amerikanerna. – Khomeini hade utvecklat idén om självmordsbombning genom att återvända till den shiamuslimska ashuraritualen, som han utvecklade till självmordet som det ultimata offret för revolutionens förlängning. Det började under Iran-Irak-kriget, då unga pojkar offrade sina liv på minfälten. – Assads översättning av metoden innebar att inte bara ta sitt eget liv (för att röja minor t ex) utan att ta med sig så många fiender som helst. – 23 oktober 1983 utförde två självmordsbombare från Hizbollah ett attentat mot en amerikansk militärbas. Det här var Syriens hämnd mot USA. – Men Reagan valde att inte eskalera. Det blev en seger för Assad, men kanske främst för självmordsbomben som taktik. Effekten var så mäktig att den snart skulle spridas bortom Syriens och Irans händer.
  4. Altered States (0.39 - 0.43) : Finanssektorn växte men var osynlig. – William Gibson citeras, som noterade hur bankerna och företagen kopplades samman i datorsystem, stora nätverk som var osynliga för vanliga människor och för politiker. Dessa nätverk gav dem enorm kontroll. Han kallade det cyberspace. Där rådde inga lagar, bara rå företagsmakt, men också hackare. – En ny grupp visionärer tog Gibsons cyberspace och gjorde den till en ny utopi. Dessa utopister såg här en alternativ verklighet där drömmar kunde förverkligas. Det var delvis en reaktion mot Reagans konservatism men också en förlängning av den obrydda och individualistiska passivitet som illustrerades med Patti Smith i första kapitlet.
  5. Acid Flashback (0.43 - 0.50) : LSD, trodde många av användarna, frigjorde individer och öppnade dem för andra uppfattningar. – Klipp av Timothy Leary från 1967, som vänder sig bort från politik. "Don't politic, don't vote. These are old mens games." - Förutom LSD fanns nu också cyberspace. Det var en ny plats att utforska, utan begränsningar. - John Barlow från Greatful dead bildar Electronic Frontier Foundation. Han författar manifestet A declaration of independence of cyberspace – En vision om internet som en alternativ värld fri från den rådande. Totalt fri, fullständig uttrycksfrihet. "Mer humant och rättvist." (Klipp från Tron.) – Två hackare i New York, Phiber Optik och Acid Phreak, angrep Barlow både i debatt och i praktiken. De menade framför allt att Barlow var ignorant gällande de hierarkier som de facto dominerade nätet. Acid Phreak hackade TRW, ett storföretag som hade börjat under kalla kriget för att tjäna militärmakten men nu gått över till finanssektorn. Barlows bankinformation doxxades. – Hackarna avslöjade hur nätverken inte alls var några platta utopier utan uppbundna med de rådande och framväxande makterna.
  6. The Colonel (0.50 - 1.06) : Reagan hävdade sig själv igen genom att göra Kadaffi till fiende. Kadaffi spelade med i tron om att det gjorde honom gott. Kadaffi framställde sig själv som revolutionär. Som antirasist (men samtidigt antisemit), antiimperialist, etc. Han utvecklade en "tredje universell teori" (som faktiskt fick ett visst inflytande på människor som betraktade sig själva som "frihetliga"...) – 27 december 1985. Terrorattack i Rom och Wien. Reagan hävdade att Kadaffi var ansvarig. Men det var osannolikt, mer sannolikt låg Syrien bakom. Men ändå antog Kadaffi ansvaret och hotade med fler självmordsattacker. Han tog till vara på publiciteten och framställde sig som antagonist till USA och som revolutionär. Till och med som en allierad med svarta i USA. (Nation of Islam i USA spelade gillande med.) – En till terrorattack, nu i Berlin. USA hävdade återigen att Kadaffi låg bakom. Europeiska underrättelser hävdade återigen Syrien. En kommentator (1.04) hävdar att Libyen helt enkelt är en enklare måltavla, utan komplexa, oförutsägbara konsekvenser. Som Syrien hade inneburit.
  7. The Truth Is Out There (1.06 - 1.15) : På '80-talet rapporterades fler spottings av UFO, och samtidigt hävdade vissa att utomjordingar besökt oss, som de hävdade sig kunna bevisa med avslöjandet av hemliga dokument. Men det kan ha varit USA som medvetet vilseledde för att dölja vapenutveckling. De trodde att Sovjetunionen var mäktigare än det faktiskt var. – Förfalskade "hemliga dokument" spreds för att ge näring till UFO-konspirationer. Detta gödde konspirationsteorier generellt, föreställningar om att makten ljög. – Reaganregeringen tillämpade "perception management" för att diffusera skillnaden mellan verklighet och lögn, målet var dramatiska berättelser som fångade massornas uppmärksamhet, så att de distraherades från verklighetens komplexitet. – (Kanske ett avsnitt att klippa ut?) – Men samtidigt demonstrerade Sovjetunionens kollaps att USA (och alla andra) var helt frånkopplade från verkligheten; ingen såg det komma, ingen förstod den underliggande verkligheten. - Klipp på Jane Fondas träningsvideos. Med text säger Curtis: "Jane Fonda gave up socialism and started another revolution. Trying to change the world was too complicated. But there was still one thing you could control. Your body. The old system was dying. A new system was about to be born."
  8. Managed Outcomes (1.15 - 1.28) : Sovjetunionens kollaps förstärkte inställningen om att inte försöka förändra världen utan att istället försöka hantera den. (Cybernetik!) - Curtis pekar ut Ulrich Beck som en vänsterist som tidigt beskrev den här förändringen. Han hävdade, enligt Curtis, att alla politiker som inbillade sig kunna styra utvecklingen ansågs av allmänheten som farlig. Tidigare detta kanske var realistiskt, men nu befinner vi oss i en så komplex och "runaway" värld där det är omöjligt att förutspå konsekvenserna. Istället blir uppgiften att bäst möjligt förutspå risker och i högsta mån undvika dem. – Ett system byggdes som försökte förstå och förutspå allting. I Wenatchee utvecklade bankmannen Larry Fink en enorm dator för detta. Företaget: Blackrock. Uppdraget var att övervaka och förutspå riskerna med alla investeringar, inte bara finansiella. Risker undviks så effektivt som möjligt. De blev mycket framgångsrika. - Samtidigt: i samma stad tog en överdriven andel av befolkningen Prozac. En medicin som reducerar oro och negativa tankar. En förändring av hur verkligheten upplevs. – Samtidigt: Artificiell intelligens. Joseph Weisenbaum skapade Eliza, ett relativt simpelt datorprogram som simulerade en terapeut. Eliza förstod ingenting, det var ju inte en människa, men själva algoritmen kunde frigöra personen att tala ut. – Efter Eliza blev det vanligare med "Artificiella agenter" som tog in data för behandling som kartlade mönster och beteenden, som ordnade världen kring den enskilde individen, som skyddade den från risker och oro. "En bubbla som skyddar mot omvärldens komplexitet." – Från detta lovade finanssektorn att det kunde kontrollera den fria marknaden.
  9. A Cautionary Tale (1.28 - 1.39) : Trump insåg att inte exakt allt kunde förutspås. En kortspelare började vinna stora summor pengar på Trumps kasinon, som gav honom panik. Han blev bankrutt. – 1991 i Damaskus: (upprepning av Libyengrejen) Assad behövdes som allierad i Irakkriget. Men Assad hade inte den kontroll som UK+USA trodde. Självmordsbomben som taktik spreds nu till sunnimuslimer. Hamas utförde 1992 ett attentat där en grupp kidnappade en israeliska gränsväktare och senare knivmördade honom. Israel grep över fyrahundra Hamasanhängare och bussade ut dem till ett område i Libanon där de dumpades. Där möttes de av aktivister från Hizbolla. Och taktiken med självmordsbomber gick från Hizbollah till Hamas. Kort efter utförde Hamas attentat i Israel. Men nu angreps civila. Det här var ännu en utveckling. De flesta tog avstånd, men teologen Karradavi(?) från Egypten accepterade det, hävdade att alla israeler var militära mål. - Det här, enligt Curtis, förstörde helt politiken. Nu total motsättning.
  10. America at the end of the twentieth century (1.39 - 2.00) : I USA försvann all optimism i alla sektorer. Alla blev rädda. (Klipp från katastroffilmer. Alla, noterar Curtis, gjorda innan 2001.) Sedan, förstås, 9/11. Det var självmordsbomber på större skala, och inte längre i Mellanöstern utan "hemma" i USA. Curtis menar att USA hade låtit självmordstaktiken få utvecklas utan att ingripa (som om de kunde kontrollera den). – Irakkriget motiverades, på det ytliga och "politiska" planet med att eliminera en "ond" ledare (Saddam Hussain). För att rättfärdiga invasionen hänvisades till en informatör som använde sig av storyn i filmen The Rock för att underbygga sitt case. Populärkultur tilläts här alltså informera strategin för stormakter. - Samtidigt: Assad d.ä dog och sonen tog över. Sonen var mer intresserad av datorer och internet, och han ville angripa USA. Han underlättade för syrier att gå in i motståndskampen i Irak, med självmordsbomber. – Totalt kaos följde. Många anslöt sig till al-qaida, som började angripa shiamuslimer, för att eskalera ett inbördeskrig. Målet tycks inte längre vara så mycket övertagande som terror och utspridning av okontrollerbarhet. – I det här kaoset blev plötsligt Kadaffi en hjälte. Det här blev ett utmärkt exempel på "perception management". Massor av spel inför gallerierna, lögner på lögner, omgestaltar allianser. Skådespelet skapade en påhittad värld, uppbyggd av förvirring, osäkerhet och oro.
  11. A World Without Power (2.00 - 2.22) : Konsekvenserna av Irakkriget fick, enligt Curtis, många att vända sig bort från politik. Istället vände de sig till cyberspace, eller mer specifikt de social mediernas bubblor och de "Bayesian belief networks" som kunde förutspå beteenden även när informationen var ofullständig. Informerad av ekonomiska modeller skapade de så kallade "rationella agenter" som agerade på ett enkelt "rationellt" sätt. – De sociala medierna gjorde att den virtuella världen blev mer verklig, och det här samtidigt som halshuggningen av en amerikansk journalist. Allt, från det banala till det groteska, tog plats. – "Webben" blev en ny värld att försvinna in i, där det skapades bubblor där det samma återmatas in i flödet. – "The version of cyberspace that was rising up seemed to be very much like William Gibsons original vision. But behind the superficial freedoms of the web were a few giant corporations with opace systems that control what people saw and shaped what they thought. What was even more mysterious was how they made those decisions of what you would like, and what should be hidden from you. But then, the other utopian vision of cyberspace reemerged." – Occupy. (Anmärkningsvärt att han börjar här snarare än i Tunisien.) Att rädda bankerna var att rädda det rådande, att försäkra sig mot risken av det okända. (Curtis säger, otroligt nog, att Occupy tog över senaten! för att några aktivister tog sig in i byggnaden.) – Curtis hävdar att Occupy drivdes av samma impuls som Barlow (snarare än Acid Phreak, tex). Barlow talade om jämlikar i ett nätverk, vilket Occupy försökte tillämpa i verkligheten. – Sedan (wtf?! det började ju FÖRE occupy!) går Curtis till Egypten (inte Tunisien som bara nämns i förbifarten), som han först beskriver som att det "framstår som spontant" men sedan direkt går till googlesnubben Wael Ghonim som tydligen, enligt Curtis, ska ha spelat "nyckelrollen" för upproret och revolutionen (vilket är fullständigt felaktigt). Att han "förlorade kontrollen" (som om att han hade den från början) framställer Curtis som en effekt av tekniken. Det här är centralt. Curtis sätter individer i förgrunden och förstår inte hur spontanitet kan uppstå i den "lurade" massan, och att det ur denna kan uppstå noder för spridning och fördjupning. Upproret förstås, av Curtis, som något strikt organisatoriskt och något som saknar en föreställt behövd slutpunkt, en "vision." Curtis är oförmögen att se uppror som en konsekvens av materiella motsättningar och att de skulle kunna producera subjektiviteter bortom det omedelbara. – "Many liberals in the West saw this as proof of the revolutionary power of the internet. Again it seemed to be able to organize a revolution without leaders, a revolution powerful enough to toppel a brutal dictator who have been backed by America and the West for thirty years. But the internet radicals was not the only ones who saw their dreams being fullfilled in the Arab Spring. Many of the political leaders of the west also enthusiastically supported the revolutions. Because it seemed to fit with their simple idea of regim change. It might have failed in Iraq, but now the people everywhere were rising up to rid themselves of the evil tyrants and democracy would flourish." – Så när Arabiska våren spred sig till Libyen stödde UK+USA upproret och tvärt slutade Kadaffi vara en hjälte. Över en natt blev han en fiende, en ond diktator som måste omkullkastas. – Men istället för att införa demokrati föll Libyen ner i kaos. – Samma sak med Occupy, enligt Curtis. "And the other revolutions were also failing. The Occupy camps had become trapped in endless meetings, and it became clear that there was a terrible confusion at the heart of the movement. The radicals had believed that if they could create a new way of organising people then a new society would emerge. But what they did not have was a picture of what that society would be like, a vision of the future. The truth was that their revolution was not about an idea, it was about how you manage things. And those who had started the revolution in Egypt came face-to-face with the same terrible fact. Social media had helped to bring people together in Tahrir squaree. But once there the internet gave no clue as to what kind of new society they could create in Egypt. The movement stalled. And a group that did have a powerful idea, the Muslim Brotherhood, rushed in to fill the vacuum. The Brotherhood took power in an election, and one of them, Muhammed Morsi, became president. The liberals and the left was shooked. And bit by bit they turned back to the militry, protesting, asking them to save the revolution from being captured by islamists. In the spring of 2013 the military took action. They arrested the president and killed hundreds of his supporters who protested. And an extrodinary spectacle unfolded in Tahrir square. Thousands of the liberal activists who had begun the revolution two years before, summond by social media, now welcomed the military back by waving their laser pens at the helicopters flying over head. The crowd had been summoned there, once again, by Facebook."
  12. (2.22 - ) : I Ryssland såg en grupp, enligt Curtis tydligen starkt influerade av Tarkovski(!) (tillåt mig att tvivla), hur politiken kunde styras genom "perception management," genom att förvandla "politiken" till en teater, ett skådespel, där inget var sant och stabilt utan alltid osäkert, dunkelt, outsinligt material för konspirationsteorier. De kallades politiska tekniker. De arbetade för Putin. Efter Sovjetunionens kollaps arbetade de för media, som de använde för att manipulera befolkningen, enligt Curtis. (Klipp från Tarkovski för att koppla hans religiösa sensibilitet med de politiska teknikernas manipulativa ådra.) – Vladislav Serkov blev central. Han hade en bakgrund i teatern där han, hävdas det, tog avantgardistiska idéer för att tillämpa i politiken. Han använde pengar från Kremlin till att orkestrera en gigantisk teater, med grupper motsatta varandra. Sedan avslöjade han precis vad han gjorde. "Which ment that noone was sure what was real or what was fake in modern Russia. As one journalist put it: it's a strategy of power, that keeps any opposition constantly confused, a ceaseless shapeshifting that is unstoppable because it is undefinable." - Verklig makt var annorstädes, osynligt. – Läckor avslöjade korruption och skatteflykter inom finanssektorn. Men inget rubbade ordningen. Det är här Trump kommer in. Hans kampanj utnyttjade de taktiker för förvirring som redan etablerades i Ryssland och tidigare. Allt ändrades och förvirrades, inget var fast, inget heligt, allt för att vinna det närmsta målet. Samtidigt mobiliserades fascistiska tendenser på gräsrotsnivå. "The campaign that Donald Trump ran was unlike anything before in politics. Nothing was fixed. What he said, who he attack and how he attacked them was constantly changing and shifting. Trump attacked his republican rivals as being all part of a corrupt and broken system, a politics where everyone could be bought. Using words that could have come from the Occupy-movement. (...) But at the same time, Trump used the language as the extreme racist right in America, connecting the peoples darkest fears, pushing them and bringing those fears out into the open. (...) Many of the facts that Trump asserted, was also completely untrue. But Trump didn't care. He and his audience knew that much of what he said bore little relationship to reality. This ment that Trump defeated journalism. Because the journalists central belief was that their job was to expose lies and assert the truth. With Trump this became irrelevant." – Kritiken, från liberaler och andra, uttryckes mest bara på nätet, vilket innebar att de mest bara blåste upp sina egna bubblor. Trump hade insett samma sak som Serkov redan gjort, nämligen att politikens verklighet inte var trovärdig och att man därför kunde leka med den och spela efter andra regler. – En annan kraft skulle också visa hur kraftlös politiken (i väst) är: Daesh. De spred sig in i Syrien och Assad d.y. slog tillbaka med full kraft. Men kriget var såklart en virvelpool av förvirring, som dessutom drog in Ryssland. Målet för dem var inte att vinna kriget, utan att göra det diffust. De tillämpade "ickelinjär krigsföring" som ämnade att förvirra fienden. "The underlining aim, Serkov said, was not to win the war but to use the conflict to create a constant state of destabilized perception in order to manage and control." – Ryssarna drog sig ur, officiellt, fast i verkligheten inte. I Syrien tog Abu Musab al-Suri, som tidigare verkat under Usama Bin Laden, tillfället i akt att sprida en ideologi och taktik om småskaliga terrorattentat som ökade rädslan och osäkerheten, för att på så sätt underminera västerländsk auktoritet. – Här kommer Parisattentatet 2015. Som Trump och andra högerfigurer använde exakt så som al-Suri ämnade. – I slutet klipper Curtis av någon outgrundlig anledning återigen in Martha Rosler.