Louis Althusser
Althussers mest kända böcker är För Marx (Cavefors 1968) och Att läsa kapitalet (Cavefors 1970). Den text som i första hand ligger till grund för diskussionen är essän Ideologi och ideologiska statsapparater som på svenska ingår i samlingen Filosofi från proletär klasståndpunkt (Cavefors 1976).
Två teman kan speciellt urskiljas. Det ena gäller Althussers problematik-begrepp och förekomsten av brott i kunskapsutvecklingen. Tillämpat på Marx menar Althusser att man i dennes "mogna arbeten" finner ett brott med ungdomsskrifternas ideologiska problematik till förmån för en vetenskaplig sådan. Marx fann ett nytt sätt att vetenskapligt ta sig an produktionssätten och deras historia. På detta nya teoretiska område som Marx skapade stod inte längre Människan i centrum, vare sig den Människa som Marx själv sett som historiens Subjekt eller den borgerliga ideologins Människan med Behov (som Marknaden tillgodoser). Enligt Althusser gällde Marx vetenskap "historien som en process utan Subjekt". Detta är Althussers "anti-humanism". Allt handlar naturligtvis om människorna, subjekten i historien, men skapandet av kunskap om mänskliga förhållanden tillåts inte styras av en på utomteoretiska grunder fixerad kategori.
Men Althusser står också för en anti-ekonomism. Den klassiska marxistiska metaforen med bas och överbyggnad får enligt Althusser inte tolkas så att allt i samhället är uttryck för ekonomiska förhållanden. Samhället är en struktur med olika områden eller nivåer - ekonomin, politiken och ideologin - vart och ett med relativ självständighet. Varje nivå bidrar på sitt eget sätt till helheten och dess bestånd, och de bestämmer varandra genom denna "arbetsfördelning". Den ekonomiska nivån är "i sista instans" bestämmande. En del kritiker menar dock att sistnämnda tes innebär ett kvarstannande i ekonomismen.
Dessa teman är båda kritik av den variant av marxismen som ser ut ungefär så här: De kapitalistiska förhållandena innebär Människans alienering, det mänskligas negering i kapitallogiken. Men dessa förhållanden utvecklas mot sin egen kollaps, varpå Människan åter kan framträda, nu herre över de produktivkrafter som kapitalismen utvecklat och lämnat efter sig. En Hegel-inspirerad ideologisk marxism! Människan är huvudkategorin, samtidigt som teorin helt rör sig kring det ekonomiska som negerat det mänskliga och därför inte intresserar sig för de verkliga människorna och deras politiska mobilisering. Althussers förenade anti-humanism och anti-ekonomism å sin sida pläderar för en historievetenskap utan Människan som huvudkategori men som i gengäld talar om politisk kamp. Althusser stod för en "ortodox" uppfattning om politisk (parti)organisering.
