Göran Palms
Vad kan man göra? från 1969 är helt väntat märkt av sin tid. De konkreta förslag som ges som svar på frågan är lika väntat i hög grad daterade. Det handlar mycket om u-länderna, imperialismen, Palestina, “folken”, och alla de andra vanliga klyschorna från 60-talsvänstern. Palm ska dock inte avfärdas som de värsta från den generationen, tvärtom nyanserar och problematiserar han en hel del, även om man så här i efterhand lugnt kan tycka att det är otillräckligt. Själva innehållet är dock inte så intressant och jag tänker inte uppehålla mig vid det. Idén bakom boken är spännande och nog något som förtjänar en samtida motsvarighet.
Meningen var alltså att “det här ska bli en slående begriplig bok”, som det står på baksidan, och ge konkreta förslag för den som radikaliseras. Vad kan man göra, med vad ska man börja? Befriande nog är inte det första förslaget “organisera dig!” utan att ifrågasätta, kritisera, söka information och “läsa sig medveten”. Olika format, från dikter och dialoger till essäer och teori, alla “begripliga”, blandas och genomsyras av uppriktigt ställningstagande och uppmaning. Förutom perspektiven och den daterade teorin är det främsta problemet viljan. Inte att Palm genuint ville förändra, och att han uppmanade de som vill, men att viljan frikopplas från omständigheterna. Kort sagt det som brukar kallas voluntarism. Just då var de inne i ett kampuppsving och uppmaningen var så klart rätt, men omedvetenheten om relationen mellan kampcykler och kampmöjligheter inte bara begränsar relevansen för bokens innehåll efter dåvarande period, den säger inget om hur man kan hantera nedgången, och det återspeglas också i revolutionsteorin: “att arbeta i grupp” blir det centrala problemet och målet något kvantitativt att gradvis stegra. (Spontaniteten lyser dock helt klart igenom.)
Flera av punkterna skulle kunna stå kvar i en motsvarande samtida lista. Att ifrågasätta och kritisera, läsa, söka information och undersöka, etc. Vad som skulle kunna bytas ut och läggas till tål att tänkas på. Förutom medvetenhet om kampcykler som nämndes ovan; att hantera och bryta isolation, knyta och underhålla kontaktnätverk, att skriva och uttrycka sig, är några jag kommer att tänka på.
