Visa källa för Christian Marazzi

[[Fil:Marazzi.jpg|left]]Christian Marazzi föddes i Lugano, Schweiz 1951. Han tog examen i statsvetenskap från University of Padua och en doktorsexamen från City University, båda inom ekonomi. Han har haft befattningar vid universitetet i Lausanne, Padua, New York och Genève, och är för närvarande professor och forskningsdirektör för socioekonomi vid Scuola Universitaria della Svizzera Italiana. På 70-talet i Padua var Marazzi en aktiv medlem i en studiegrupp om pengar organiserad runt tidningen [[Primo Maggio]], som öppnade med [[Sergio Bologna]]s seminell artikel om pengar och kris. Gruppen arbetade nära med påverkan av deklarationen av den 15 augusti 1971 på dollarns oöverförbarhet till guld, som sanktionerade slutet på Bretton Woods-systemet masterminded 1944 av John Maynard Keynes, rådgivare för det brittiska finansministeriet, och Harry Dexter White , chef internationell ekonom vid US Treasury Department. Den monetära vändningen, slutet på guldstandarden, kastade upp nya frågor för Marxsk-analys, särskilt om pengarnas funktion som kapital och som universellt motsvarande. Den senare funktionen skulle ta en sekundär roll och ge plats för uppkomsten av pengar som främst ett fiduciärskrift eller skuldtecken och därmed förstärka dess performativa funktion. Prestationsreglerna styr hur finansmarknaderna verkar som annars har analyserats, i beteendefinansiering, som näringsidkarnas irrationella rationalitet, en huvudsakligen gregarious aktivitet som, precis som språk, agerar genom ord (texten nedan förklarar hur). Marazzi utvecklar dessa insikter under sitt efterföljande arbete, men till skillnad från de flesta beteendeekonomer, när han studerar pengarnas performativa funktion insisterar han, med Marx, att pengar alltid är kapital som befaller arbetskraft.

{| placement="left"; style="width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;"
|style="width:35%; color:#000"|
'''Nyckelbegrepp:''' ränta, värde, Clintonomics, immateriellt arbete, post-Fordism<br>
'''Relaterade personer:''' [[Antonio Negri]], [[Paolo Virno]]
|}

Språk och kommunikation finns strukturellt och samtidigt när det gäller både produktion och distribution av varor och tjänster och finanssfären, och [...] det är just av denna anledning som förändringar i arbetsvärlden och ändringar på finansmarknaderna måste ses som två sidor av samma mynt ”(kapital och språk).
Arbetarnas sida av myntet faller aldrig ur synen i hans analyser, där mycket tonvikt läggs på den djupt sammankopplade karaktären av processerna för nedmontering av välfärd, privatisering av offentliga tillgångar och ekonomisering av vardagen - som alla försökte forma en supplerande arbetskraft.

Enligt Marazzis senaste analys har skuldrelationer blivit det primära sättet att möta sociala behov. På grund av detta utnyttjar modern finansiering "mänskliga råvaror." Det nakna livet för arbetare som inte har något annat än att erbjuda sig är detta råmaterial, i en tur där fattigdom och öde görs lönsamma och, ur en fråga som behandlas av välfärdsbestämmelserna, förvandlas tillbaka till en resurs för överskott utvinning, vilket effektivt markerar slutet av den historiska kompromissen från Fordisten

I linje med andra politiska ekonomer i [[operaismo]]traditionen förser Marazzi oss med en övertygande samtida översättning av begreppet social fabrik - ett uttryck som signalerade det ögonblick samhället började producera innan det gick in i fabriken och utanför den, uppdelningen av gränserna som avgränsar en privilegierad produktionsplats, men också en betydande externisering av produktionskostnaderna, som i sig inledde en process för att bli vinsthyra. Den sociala fabriken heter nu produktionen - och därför utnyttjande och utvinning av övervärde - av det gemensamma: uppsättningen av resurser, färdigheter, mänskliga fakulteter och förmågor, information, tecken, sällskap, påverkan som är gemensamma för alla människor är produktionen. av värde och utvinning av överskott. Detta innebär att finansiella kriser, och här krisen är ett systemiskt misslyckande som innebär förstörelse av kapital, också kräver förstörelse av samhället, därav våldet.

Enligt Marazzis uppfattning kan finansiella cykler inte förstås oberoende av klasskamp, vare sig det gäller kapitalets svar på det eller dets förebyggande och förhandsgranskning. Hans betoning på subjektivitetens väsentliga roll i systemet leder till att Marazzi motsätter sig den vanliga skillnaden mellan en ”verklig” eller produktiv ekonomi och en finansiell ekonomi. Finansieringen sprider sig över hela konjunkturcykeln snarare än att antingen ersätta eller använda den så kallade realekonomins primära roll. För Marazzi är det ingen "parasitisk avvikelse", utan en form av kapitalansamling som är betydande med resten av ekonomin.

Marazzi är utan tvekan bäst känd och uppskattad som en akut observatör av och kommentator på ekonomiska kriser, ofta berömd för sina förväntningar. För sociala rörelser är han den intellektuella för begripliga förklaringar av den senaste bysten ur folkets synvinkel, och prestandan i hans egna analyser har ibland landat honom i problem med de krafter som finns. Övertid har han bidragit starkt till att fördriva obscurantistiska tendenser i ekonomernas språk och i detta är han en militant offentlig intellektuell. Med stil tillför han krönikor på ekonomi och finans med filosofisk poesi och sänker sina sändningar på den globala ekonomin med vett. Hans bästa stunder lurar ofta lurt mellan linjerna. Kanske är Marazzi verkligen en filosof som uttryckligen uttrycker världens ekonomi i poetisk form, och det är hans poetiska förmåga som gör glimtar av helheten ibland synliga.

{| placement="left"; style="width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;"
|style="width:35%; color:#000"|
[https://www.generation-online.org/c/fc_measure2.pdf Rules for the Incommensurable] (2007)<br>
[https://www.generation-online.org/c/fc_measure.htm Measure and Finance] (2007)<br>
[https://www.generation-online.org/c/fc_measure6.pdf L'ammortamento del corpo macchina] (in Italian)(2007)<br>
[https://www.generation-online.org/t/researchfinance Research and Finance]<br>
Capital and Affects. The Politics of the Language Economy (2008), a translation of Il posto dei calzini (The Place for Socks, La svolta linguistica dell’economia e i suoi effetti sulla politica, ed. Casagrande, Lugano and Milan,1994);<br>
E il denaro va – Esodo e rivoluzione dei mercati finanziari (Bollati Boringhieri, ed. Casagrande, Bellinzona 1998, And So the Money Goes: Exodus and Revolution of the Financial Markets;)<br>
Capital and Language: From the New Economy to the War Economy, collecting lectures on “Science, Technology and Society” held at the University of Calabria;<br>
Il comunismo del capitale: finanziarizzazioni, bio-politiche del lavoro e crisi globale (ed. Ombre Corte, Verona 2010) which includes articles published in Multitudes, Posse and Il Manifesto, classical essays such as “Money and the World Crisis: The New Basis of Capitalist Power” from Zerowork 2, 1977, the excellent essay “The Manager’s Dyslexia” translated in English for Angelaki as “Dyslexia and the Economy”, and “The violence of financial capitalism”, published as a standalone book in 2011 as The Violence of Financial Capitalism (2011, Semiotext(e)).<br>
The Linguistic Nature of Money and Finance (2014).<br>
Co-editor of Semiotext(e)'s book [https://libcom.org/files/Autonomia%20-%20Post-Political%20Politics%20(reduced).pdf Autonomia: Post-Political Politics] about the Autonomia movement, a rich anthology of first-hand documents and contemporaneous analysis from Autonomia’s most influential theorists and associates.
|}

[[Kategori:Operaismo and beyond]]