Skillnad mellan versioner av "The micro-politics of capital"

Nuvarande version från 29 december 2009 kl. 18.57

The Micro-Politics of Capital: Marx and the prehistory of the present är en bok av Jason Read.

Introduction: There Is No Time Like the Present

Se också: Utdrag om produktionsätt

Jason Reads utgångspunkt är den till synes oskiljaktiga enheten mellan kapitalistisk produktion och produktionen av kultur, begär, livsstil, etc. Han menar att detta är en utveckling som framför allt har skett de senaste trettio åren eller så, och utgör en fundamental mutation av arbetet. Det är inte bara fysisk aktivitet som sätts i arbete utan också kunskap, affekter och begär. Kapitalistisk produktion har fått en mikropolitisk dimension som, i slutändan, trängt in sig i själva subjektiviteten. Vår förståelse och kritik av kapitalismen måste därmed anpassa sig efter denna situation.

Det är på grund av denna sammanbindning av “produktion” och subjektivitet som Read väljer att inte göra en ekonomisk eller sociologisk analys, utan en filosofisk. Han menar att ett återvändande till, eller pånyttfödande av, begreppet produktionssätt (mode of produktion) är centralt i detta åtagande.

Produktionssätt är varken (bara) ekonomin eller samhället. Read definierar det som “the historically variable relation between a particular production of material existence, and a particular social order, including forms of consciousness.” Men, påpekar Read, man ska inte reducera begreppet till en för enkel definition utan att istället se det som problematik, en “apparatus for posing questions.”

The problematic of the mode of production can at least be provisionally identified through four separate but interrelated elements: (1) The relation between consciousness (which may or may not be translated into more contemporary terms as either sociality or subjectivity) and production; (2) the relation between the different forms of “social practice”: economic, legal, technological, and politics, this “element” would have on each other; (3) a periodization of history into the different modes of production: communal, Asiatic, ancient, feudal, and capitalist, and the transitions, or revolutions, between these “modes”; (4) historicity, or, the tension of “reproduction” (or determination) and “dissolution” (or underdetermination) in every mode of production, and the coexistence of different modes at any point in history.

Det är i förståelsen av produktionssätt som en problematik kring produktionen av subjektivitet som Read menar att man kan relatera Marx till Foucault, Deleuze och Guattari. Dom använde sig själva av liknande begrepp, t ex ‘abstrakta maskiner’ (D&G).

Read använder sig mycket av Althusser (och co - Balibar, Ranciere, etc..) som en slags “vanishing mediator” mellan Marx och Foucault & Deleuze. Anledningen är för att Althusser tog sig an Marx just på ett filosofiskt sätt. Althussers begrepp “structural, or immanent, causality” (som senare ledde till “överbestämning”) bryter ner många marxistiska uppfattningar av begreppet produktionssätt och kan tjäna till att påvisa likheter mellan Marx’ och Foucaults och Deleuzes filosofier.

Vidare har operaistisk teori - Tronti, Negri, Virno, Dalla Costa et al - spelat en betydande roll för Read genom att vidare problematisera relationen mellan “produktion” och subjektivitet. Enligt operaisterna är det arbetarklassens motstånd och kamp som föregår kapitalets utveckling. Utifrån detta perspektiv är det alltså inte så enkelt att kapitalet producerar den subjektivitet den behöver på ett “funktionalistiskt” sätt, utan att det snarare rör sig om en antagonistisk produktion av subjektivitet.

The Use and Disadvantage of Prehistory for Life: Marx's "Pre-Capitalist Economic Formations" and the Constitution of the Subject of Labor

Se också: Utdrag om Marx och Foucault

Det är väl känt att Marx menade att den främsta skillnaden mellan hans analys och de politiska ekonomernas var att hans var historisk medans deras var ahistorisk. För att förstå detta bättre har Read föreslagit att man närmar sig Marx utifrån begreppet “produktionssätt”. Det kapitalistiska produktionssättet är vad Marx kallar det objekt som han ämnar att undersöka och analysera. I undersökningen av detta objekt formulerade han stark kritik mot hur de politiska ekonomerna definierade sitt teoretiska objekt. Särskilt undersökte han de outforskade och politiskt motiverade premisser som deras objekt grundade sig på.

Här är Marx’ kritik av den så kallade ursprungliga ackumulationen intressant eftersom den visar på ett grundläggande problem; nämligen det faktum att kapitalistisk produktion förutsätter sig själv, det förutsätter existensen av å ena sidan att rikedomarna koncentrerats hos en härskande klass av kapitalister och å andra sidan en befolkning av egendomslösa som inte har något annat att sälja än sin arbetskraft. Förutsättningarna - kapital och arbetare - kan inte förklaras utifrån den kapitalistiska produktionen. För att kapitalistisk produktion ska ha kunnat uppstå måste alltså en “ursprunglig ackumulation” ha föregått det kapitalistiska produktionssättet och skapat dess förutsättningar. Denna så kallade ursprungliga ackumulation vilar hos de politiska ekonomerna på en moralisk, politisk grund.

Det kapitalistiska produktionssättet uppstod inte av, som i den liberala myten, en första proto-kapitalists ursprungliga ackumulation. Det var konjunktionen (conjunction) mellan två flöden - pengar och egendomslösa - som tillsammans konstituerade en “ensemble av relationen”, eller “relation av relationer”: det kapitalistiska produktionssättet. Enligt Read visar detta på att Marx’ begrepp produktionssätt inte ska förstås på ett deterministiskt eller teleologiskt sätt, t ex som att det kapitalistiska produktionssättet var en “effekt” av ett förkapitalistiskt dito.

Enligt Marx är de relationer som utgör det kapitalistiska produktionssättet en produkt av många ekonomiska revolutioner och kollapsen av en hel rad av sociala formationer. Det “feodala” (1) produktionssättets upplösning kan inte spåras till en ensam strategi eller kraft utan var en samverkan av en rad sammanhängande och självständiga processer. Marx noterar exempelvis att införandet av de lagar som fördrev bönderna från jorden inte hade som avsikt att skapa ett proletariat. Denna expropriering skapade inte självt arbetare, eftersom som Marx noterar i Grundrisse: “The propertyless are more inclined to become vagabonds and robbers than workers.”

Read menar att Marx’ kritik av den så kallade ursprungliga ackumulationen ger oss de första byggstenarna för att förstå det kapitalistiska produktionssättet. Read menar också att det pekar mot ett specifikt problem inom begreppet produktionssätt: det sätt på vilket ett produktionssätt konstituerar och konstitueras av subjektivitet.

Den ursprungliga ackumulationen är den process som separerar människor från produktionsmedlen. Den ursprungliga ackumulationen blir inte bara en orsak till det kapitalistiska produktionssättet utan också dess effekt. Och det är en effekt vars våld legitimeras av det kapitalistiska produktionssättet. Det är ett våld som är svårt att kritisera eftersom det framstår som “pre-accomplished” och rättfärdigar sig självt. Deleuze & Guattari skriver:

Hence the very particular character of state violence: it is very difficult to pinpoint this violence because it always presents itself as pre-accomplished. It is not even adequate to say that violence rests with the mode of production. Marx made the observation in the case of capitalism: there is a violence that necessarily operates through the state, precedes the capitalist mode of production itself. From a standpoint within the capitalist mode of production, it is very difficult to say who is the theif and who is the victim, or even where the violence resides. That is becaus the worker is born entirely naked and the capitalist objectively “clothed” an independent owner. That which gave the worker and the capitalist this form eludes us because it operated in other modes of production. (A Thousand Plateaus, s. 447)

Är det möjligt att ge det kapitalistiska produktionssättet en historisk framställning? Det är frågan Marx brottas med i “Introduktionen” (2). En linjär historicism är inte möjlig eftersom den missar: “the relations of priority and determination within the capitalist mode of production itself; that is, the particular relations of dominance and subordination established between the “old” and “new” economic forms within the capitalist mode of production.” Read fortsätter sedan:

The sequence of categories and concepts in Marx’s texts are neither chronological nor determined by a purely logical or conceptual relationshop (their sequence “in the idea”) but a presentation, or articulation, of the particular relations in capitalist society. This “presentation” is a necessary abstraction in order to go beyond any fetishization of the concrete, any theorization that remains at the level of a particular phenomenon or element and tries to grasp capital from this concrete element (as classical political economy understood the formation of capital from the particular memory of saving or accumulation). It is through the presentation (or articulation) that the particular relations constituting the capitalist mode of production can be grasped in their stability and instability.

Enligt Read representerar begreppet produktionssätt alltså inte ett simpelt objekt utan en relation eller en rad relationer och deras särskilda dynamik och spänningar. Det möjliggör, enligt Read, en läsning av ett “objekt” eller ett “problem” som aldrig explicit uttrycks eller formuleras. Relationen mellan dessa relationer och strukturer kan inte inlemmas eller presenterade utifrån existerande kausalitetsmodeller (models of causality) eftersom de inte är orsaker och effekter av varandra på ett mekaniskt eller expressivt sätt. “The cause, or structure, is immanent in its effects; there is nothing outside of its effects. Thus there is no simple division or priority between cause and effect: Everything is equally and at the same time a cause.”

Read diskuterar mycket kring undersökning och framställning (Darstellung). Ett case in point är hur Marx i Kapitalet börjar med varan, trots att den ursprungliga ackumulationen historiskt föregår det kapitalistiska produktionssättet. Vi har nu två utgångspunkter: varuformen och den ursprungliga ackumulationen. Vilken gäller? Båda. Varuformen förutsätter den ursprungliga ackumulationens separation mellan människor och produktionsmedlen, och konstitutionen av det arbetande subjektet. Samtidigt är det med utgångspunkt i varuformen som Marx sedan kan vandra i abstraktionsnivåerna, från bruksvärde och bytesvärde, till abstrakt och konkret arbete, till mervärde och kapital.

Den “immanenta kausaliteten” i begreppet produktionssätt raserar inte bara uppdelningen mellan “bas” och “överbyggnad”, utan också på förhand givna periodiseringar. Mötet mellan flödet av pengar och flödet av egendomslösa var kontingent (contingent). Deleuze & Guattari skriver: “The encounter might not have taken place, with the free workers and the money-capital existing ‘virtually’ side by side.” Read skriver:

Necessity, or the regular reproduction of a mode of production, is itself generated by contingency, and as such it is perhaps never free of it. This imposes a particular demand on how one thinks of the mode of production. As Althusser writes, “Instead of thinking of contingency as a modality of or an exception to the necessary, one must think necessity as the becoming-necessary of contingent encounters.” A “becoming necessary,” a process and not a simple transition from contingency to necessity, because the different elements of a mode of production, the social, technological, and political conditions have independent histories and relations, and this independence threatens any mode of production with its dissolution or transformation.

Normaliseringen och reproduktionen av ett produktionssätt kräver upprättandet av produktionssättets framträdande (appearance). Produktionssättets förutsättningar måste framstå som naturliga. Som Marx skrev: “[T]he requirements of that mode of production must appear as ‘self-evident’ natural laws”. Produktionssättets effekter måste framstå som dess orsaker. Detta kallade Althusser för samhällseffekten (l’effet de société) och Deleuze & Guattari för socius. Althusser skriver:

The mechanism of the production of this “society effect” is only complete when all the effects of the mechanism have been expunded, down to the point where they are produced in the form of the very effects that constitute the concrete, conscious or unconscious relation of the individuals to the society as a society, i.e., down to the effects of the fetishism of ideology (or “forms of social consciousness”–Preface to A contribution. . . .), in which men consciously or unconsciously live their lives, their projects, their actions, their attitudes and their functions as social.

Deleuze & Guattari skriver:

The forms of social production, like those of desiring production, involves an unengendered nonproductive attitude, an element of antiproduction coupled with the process, a full body that functions as a socius. This socius may be the body of the earth, that of the tyrant, or capital. This is the body that Marx is referring to when he says that it is not the product of labor, but rather appears as its natural or divine presuppositions. In fact, it does not restrict itself merely to opposing productive forces in and of themselves. It falls back on [il se rabat sur] all production, constituting a surface over which the forces and agents of production are distributed, thereby appropriating for itself all surplus production and arrogating to itself both the whole and the parts of the process, which now seem to emanate from it as a quasi-cause.

1. Som Erik af Edholm noterar i inledningen till Om förkapitalistiska produktionssätt är det problematiskt att tala om ett feodalt produktionssätt då det “feodala” främst åsyftar “överbyggnaden” och inte den materiella “basen”.
2. Introduktionen till Till kritiken av den politisk ekonomin, från 1857. Publicerad på svenska i Ekonomiska skrifter i urval

What Is Living and What is Dead in the Philosophy of Karl Marx: The Politics and Ontology of Living Labor

The Real Subsumtion of Subjectivity by Capital

Conclusion