|
|
| (17 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) |
| Rad 1: |
Rad 1: |
| − | [[Bild:Mini_berner.jpg|left]]'''[[Teknikens värld]]''' - "En dominerande uppfattning fram till helt nyligen, och inte bara bland tekniker, har dessutom varit att teknik står för något i sig progressivt. Kritiker och försvarare av den kapitalistiska samhällsordningen har här delvis kunnat enas (jfr kapitel 4). Att ingenjörerna själva har haft en sådan inställning är därför inte så underligt. Inom sitt gebit har ingenjören kunnat se sig som en samhälleligt accepterad företrädare för Framsteg och Utveckling. Han vill, som en svensk ingenjör påpekade på 1940-talet, 'gärna rida på framåtskridandets första vågkam. Här vill han se framåt, vara föregångare och ledare'." | + | [[Bild:Mini_lastnight.jpg|left]]'''[[The last night]]''' – Det börjar egentligen med olydnad. Med nejet. Vägran. Det kan vara ren ilska, hat, som antingen har en väldigt tydlig mottagare (chefer, kontrollanter, auktoriteter av alla former) eller en miljö (fabriken, lagret, kontoret). Början är beslutet att vägra lyda. För all tid förnedrad, all tid undertryckt, all tid förlorad. Allt det som inte tilläts, kunde eller orkades prövas eller förverkligas. Allt det liv som förnekats. Ilska och hat som vänts inåt, “Ilska mot mig själv, för min oförlåtliga lydnad.” |
| | | | |
| | | | |
| − | [[Bild:Mini_noble.jpg|left]]'''[[Teknologi och klassmakt]]''' - David Nobles korta Teknologi och klassmakt (orginalets titel: Social choice in machine design) från 1979 fokuserar på så kallade NC-maskiner, det vill säga "numeriskt styrda verkstadsmaskiner," som centrala för automatiseringen och ett tydligt exempel på klassrelationernas inverkan på teknikernas formationer. NC-teknikens införande resulterade i en kraftigt utökad arbetsdelning och dekvalificering av arbetskraften. Noble hävdar utifrån denna erfarenhet att tekniken inte är någon självständig kraft som kommer utifrån, utan något historiskt specifikt som utvecklas i växelspel med människor. Noble konkretiserar med att se till en speciell teknik: den automatiska verktygsstyrningen. | + | [[Bild:Mini_hope.jpg|left]]'''[[Hope against hope]]''' – Det delvis anonyma Out of the Woods-kollektivet har funnits sedan 2014 och verkar bestå av humanvetare och samhällsvetare. Flera av texterna är tidigare publicerade i olika sammanhang medan andra är nyskrivna till antologin. Texterna har inte bearbetats för att bli helt koherenta utan spretar aningen gällande såväl, begrepp och utgångpunkter som slutsatser. I sina teoretiska utgångspunkter är kollektivet framför allt inspirerade av vetenskapsteoretikern Donna Haraways cyborgteori. Strategiskt är de inspirerade av de praktiska erfarenheter som har ackumulerats från de senaste decenniernas katastrofer och det samarbete och sammanhållning de har skapat (”disaster communities”), samt från kamper mot kolonialism, gränser och rasism. |
| | | | |
| | | | |
| − | [[Bild:Mini_cybernetikens.jpg|left]]'''[[Cybernetikens hypotes]]''' - Den cybernetiska hypotesen eller modellen är vad som efter andra världskriget har ersatt den liberala hypotesen med en ny regeringsteknologi som förenar och håller samman "disciplinen och biopolitiken, polisen och reklamen", en sammansättning av dispositiv, en "abstrakt maskin" som utgör imperiets globala kontrollsamhälle. Hypotesen föddes mot en bakgrund av allmän kris – den liberala hypotesens sönderfall under ekonomisk kris, statsintervention och världskrig – och ämnade att förstå, styra och reglera "biologiska, fysiska och sociala beteenden som fullständigt programmerade och omprogrammerbara", som i grunden självtillräckliga system att rationellt balansera enligt en given jämvikt, och inte bara en separat sfär av informations- och kommunikationsproduktion, där "kommunikationssystemet [blir] samhällenas nervsystem", ett totalt system som integrerar tekniker för individuering med biopolitiska tekniker för reglering. Cybernetiken behöver inte kritiseras; mot den ställs andra former av krigiskt vetande. | + | [[Bild:Mini clilevi.jpg|left]]'''[[Climate Leviathan]]''' – Som Mann och Wainwright skriver förstörs planeten av kapitalets värdeform och världsmarknadens tillväxt. Kunskapen om vad som behöver göras för att hantera klimatförändringarna har funnits länge: sluta extrahera koldioxid från jorden, bränna den och pumpa ut den i atmosfären. Vidare behöver skogsavvecklingen upphöra och antalet nötkreatur minska drastiskt. Detta är välkänt. Alla åtgärder mot klimatförändringarna som inte adresserar den primära kapitalistiska orsaken till dem – alltså energianvändningen som ger bränsle till världsekonomin och kapitalismens tillväxtimperativ – är i slutänden dömda att misslyckas. Författarna menar vidare att de lokala, regionala och planetära effekterna av den Kina-ledda globala varuproduktionen vid någon tidpunkt innevarande sekel kommer att sammanfalla och förstärka de sociala och ekologiska motsättningarna av den nuvarande världsordningen (personligen är jag mer rädd för att sammanbrottet kan blir betydligt mer successivt med en tillvänjning till och acceptans av det nya normaltillståndet samtidigt som idiotiska konspirationsteorier sprids bland miljoner). Problemet är hur en revolutionär planetär politik mot kapitalismens själva förutsättningar ska realiseras. |
Nuvarande version från 21 augusti 2024 kl. 20.31
The last night – Det börjar egentligen med olydnad. Med nejet. Vägran. Det kan vara ren ilska, hat, som antingen har en väldigt tydlig mottagare (chefer, kontrollanter, auktoriteter av alla former) eller en miljö (fabriken, lagret, kontoret). Början är beslutet att vägra lyda. För all tid förnedrad, all tid undertryckt, all tid förlorad. Allt det som inte tilläts, kunde eller orkades prövas eller förverkligas. Allt det liv som förnekats. Ilska och hat som vänts inåt, “Ilska mot mig själv, för min oförlåtliga lydnad.”
Hope against hope – Det delvis anonyma Out of the Woods-kollektivet har funnits sedan 2014 och verkar bestå av humanvetare och samhällsvetare. Flera av texterna är tidigare publicerade i olika sammanhang medan andra är nyskrivna till antologin. Texterna har inte bearbetats för att bli helt koherenta utan spretar aningen gällande såväl, begrepp och utgångpunkter som slutsatser. I sina teoretiska utgångspunkter är kollektivet framför allt inspirerade av vetenskapsteoretikern Donna Haraways cyborgteori. Strategiskt är de inspirerade av de praktiska erfarenheter som har ackumulerats från de senaste decenniernas katastrofer och det samarbete och sammanhållning de har skapat (”disaster communities”), samt från kamper mot kolonialism, gränser och rasism.
Climate Leviathan – Som Mann och Wainwright skriver förstörs planeten av kapitalets värdeform och världsmarknadens tillväxt. Kunskapen om vad som behöver göras för att hantera klimatförändringarna har funnits länge: sluta extrahera koldioxid från jorden, bränna den och pumpa ut den i atmosfären. Vidare behöver skogsavvecklingen upphöra och antalet nötkreatur minska drastiskt. Detta är välkänt. Alla åtgärder mot klimatförändringarna som inte adresserar den primära kapitalistiska orsaken till dem – alltså energianvändningen som ger bränsle till världsekonomin och kapitalismens tillväxtimperativ – är i slutänden dömda att misslyckas. Författarna menar vidare att de lokala, regionala och planetära effekterna av den Kina-ledda globala varuproduktionen vid någon tidpunkt innevarande sekel kommer att sammanfalla och förstärka de sociala och ekologiska motsättningarna av den nuvarande världsordningen (personligen är jag mer rädd för att sammanbrottet kan blir betydligt mer successivt med en tillvänjning till och acceptans av det nya normaltillståndet samtidigt som idiotiska konspirationsteorier sprids bland miljoner). Problemet är hur en revolutionär planetär politik mot kapitalismens själva förutsättningar ska realiseras.
