|
|
| (10 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) |
| Rad 1: |
Rad 1: |
| − | [[Bild:Mini_roberts.jpg|left]]'''[[The long depression]]''' -- Michael Roberts är nog mest känd som slagkraftig marxistisk ekonom med bloggen [https://thenextrecession.wordpress.com/ The Next Recession]. Han har tidigare publicerat boken ''The Great Recession. A Marxist View'' (2009). I hans senaste bok, '''''The Long Depression. How it Happened, Why It Happened, and What Happens Next''''' (2016), argumenterar han för att [[Karl Marx]] teori om lagen om [[profitkvotens fallande tendens]] fortfarande är relevant. Roberts hävdar att den inte bara är huvudförklaringen till kapitalets [[Finanskrisen 2007-2008|senaste kris 2007-2008]], och [[Krisen|den efterföljande recessionen som vi fortfarande lever i]], utan att den också förklarar [[kapitalism]]ens historiska depressioner och recessioner under 1800- och 1900-talet. Eftersom Marx teori ger ett bra svar på varför kapitalet krisar, går det följaktligen också att få en antydan om ungefär hur och när nästa kris kan tänkas inträffa. | + | [[Bild:Mini_lastnight.jpg|left]]'''[[The last night]]''' – Det börjar egentligen med olydnad. Med nejet. Vägran. Det kan vara ren ilska, hat, som antingen har en väldigt tydlig mottagare (chefer, kontrollanter, auktoriteter av alla former) eller en miljö (fabriken, lagret, kontoret). Början är beslutet att vägra lyda. För all tid förnedrad, all tid undertryckt, all tid förlorad. Allt det som inte tilläts, kunde eller orkades prövas eller förverkligas. Allt det liv som förnekats. Ilska och hat som vänts inåt, “Ilska mot mig själv, för min oförlåtliga lydnad.” |
| | | | |
| | | | |
| − | [[Bild:Mini_envarld.jpg|left]]'''[[En värld utan pengar: kommunism]]''' ger en kortfattad men slagkraftig genomgång av det kommunistiska perspektivet så som det förstods i den miljö kring La Vieille Taupe som författaren var en del av och som senare har kommit att utgöra en av de viktigaste utgångspunkterna för kommuniseringsperspektivet. De hörde till de teoretiskt mest utvecklade kommunisterna under denna period men fick endast ett begränsat inflytande. Perspektivet som läggs fram är influerat av såväl samtida situationister som bordigister och tidigare rådskommunister. | + | [[Bild:Mini_hope.jpg|left]]'''[[Hope against hope]]''' – Det delvis anonyma Out of the Woods-kollektivet har funnits sedan 2014 och verkar bestå av humanvetare och samhällsvetare. Flera av texterna är tidigare publicerade i olika sammanhang medan andra är nyskrivna till antologin. Texterna har inte bearbetats för att bli helt koherenta utan spretar aningen gällande såväl, begrepp och utgångpunkter som slutsatser. I sina teoretiska utgångspunkter är kollektivet framför allt inspirerade av vetenskapsteoretikern Donna Haraways cyborgteori. Strategiskt är de inspirerade av de praktiska erfarenheter som har ackumulerats från de senaste decenniernas katastrofer och det samarbete och sammanhållning de har skapat (”disaster communities”), samt från kamper mot kolonialism, gränser och rasism. |
| | | | |
| | | | |
| − | [[Bild:Mini_annanfoucault.jpg|left]]'''[[En annan Foucault]]''' - Makten är en relation och en aktivitet. Makten i samhället är en mångfald av relationer och aktiviteter. Relationerna är styrkeförhållanden, aktiviteterna styrkemätningar. Det är ett förhållande som ständigt "måste göras". "Makten är hela tiden i omlopp, aldrig helt på en sida och sätts alltid på spel." Styrkeförhållandet måste ständigt backas upp med nya åtgärder och strategier. En maktrelation är aldrig passiv eller latent. "Överallt där makten finns utövas den." Den är utspridd och kan inte identifieras med något institutionellt eller identitetsmässigt centrum. Det är snarare i de otaliga mötena mellan subjekt som makten uppstår och återskapas. "Makten verkar genom de minsta elementen: familjen, de sexuella förbindelserna, men också: boendeförhållanden, grannskap, etc". Hur dessa relationer och aktiviteter konkret gestaltar sig beror på omständigheter och förändras över tid. | + | [[Bild:Mini clilevi.jpg|left]]'''[[Climate Leviathan]]''' – Som Mann och Wainwright skriver förstörs planeten av kapitalets värdeform och världsmarknadens tillväxt. Kunskapen om vad som behöver göras för att hantera klimatförändringarna har funnits länge: sluta extrahera koldioxid från jorden, bränna den och pumpa ut den i atmosfären. Vidare behöver skogsavvecklingen upphöra och antalet nötkreatur minska drastiskt. Detta är välkänt. Alla åtgärder mot klimatförändringarna som inte adresserar den primära kapitalistiska orsaken till dem – alltså energianvändningen som ger bränsle till världsekonomin och kapitalismens tillväxtimperativ – är i slutänden dömda att misslyckas. Författarna menar vidare att de lokala, regionala och planetära effekterna av den Kina-ledda globala varuproduktionen vid någon tidpunkt innevarande sekel kommer att sammanfalla och förstärka de sociala och ekologiska motsättningarna av den nuvarande världsordningen (personligen är jag mer rädd för att sammanbrottet kan blir betydligt mer successivt med en tillvänjning till och acceptans av det nya normaltillståndet samtidigt som idiotiska konspirationsteorier sprids bland miljoner). Problemet är hur en revolutionär planetär politik mot kapitalismens själva förutsättningar ska realiseras. |
Nuvarande version från 21 augusti 2024 kl. 20.31
The last night – Det börjar egentligen med olydnad. Med nejet. Vägran. Det kan vara ren ilska, hat, som antingen har en väldigt tydlig mottagare (chefer, kontrollanter, auktoriteter av alla former) eller en miljö (fabriken, lagret, kontoret). Början är beslutet att vägra lyda. För all tid förnedrad, all tid undertryckt, all tid förlorad. Allt det som inte tilläts, kunde eller orkades prövas eller förverkligas. Allt det liv som förnekats. Ilska och hat som vänts inåt, “Ilska mot mig själv, för min oförlåtliga lydnad.”
Hope against hope – Det delvis anonyma Out of the Woods-kollektivet har funnits sedan 2014 och verkar bestå av humanvetare och samhällsvetare. Flera av texterna är tidigare publicerade i olika sammanhang medan andra är nyskrivna till antologin. Texterna har inte bearbetats för att bli helt koherenta utan spretar aningen gällande såväl, begrepp och utgångpunkter som slutsatser. I sina teoretiska utgångspunkter är kollektivet framför allt inspirerade av vetenskapsteoretikern Donna Haraways cyborgteori. Strategiskt är de inspirerade av de praktiska erfarenheter som har ackumulerats från de senaste decenniernas katastrofer och det samarbete och sammanhållning de har skapat (”disaster communities”), samt från kamper mot kolonialism, gränser och rasism.
Climate Leviathan – Som Mann och Wainwright skriver förstörs planeten av kapitalets värdeform och världsmarknadens tillväxt. Kunskapen om vad som behöver göras för att hantera klimatförändringarna har funnits länge: sluta extrahera koldioxid från jorden, bränna den och pumpa ut den i atmosfären. Vidare behöver skogsavvecklingen upphöra och antalet nötkreatur minska drastiskt. Detta är välkänt. Alla åtgärder mot klimatförändringarna som inte adresserar den primära kapitalistiska orsaken till dem – alltså energianvändningen som ger bränsle till världsekonomin och kapitalismens tillväxtimperativ – är i slutänden dömda att misslyckas. Författarna menar vidare att de lokala, regionala och planetära effekterna av den Kina-ledda globala varuproduktionen vid någon tidpunkt innevarande sekel kommer att sammanfalla och förstärka de sociala och ekologiska motsättningarna av den nuvarande världsordningen (personligen är jag mer rädd för att sammanbrottet kan blir betydligt mer successivt med en tillvänjning till och acceptans av det nya normaltillståndet samtidigt som idiotiska konspirationsteorier sprids bland miljoner). Problemet är hur en revolutionär planetär politik mot kapitalismens själva förutsättningar ska realiseras.
