Skillnad mellan versioner av "Kommunisering"

Versionen från 13 november 2007 kl. 15.29 (visa wikitext) Zerkalo (Diskussion | bidrag) ← Äldre redigering		Nuvarande version från 17 oktober 2018 kl. 18.04 (visa wikitext) Iammany (Diskussion | bidrag)
(20 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte)
Rad 1:		Rad 1:
−	'''Kommunisering''' betecknar det processartade överskridandet och omkullkastandet av det kapitalistiska produktionssättet, eller med andra ord: upprättandet av [[kommunism]]. Användandet av begreppet kommunisering implicerar en teoretisk förståelse av kapitalet som en samling sociala relationer, som måste förändras i grunden om kommunism ska kunna framträda. Därav begreppets implicita karaktär av rörelse; kommunism ses inte som ett väntande tillstånd utan som en process utan tydlig slutstation.	+	[[Bild:Maj68.jpg|right]]'''Kommunisering''' betecknar det processartade överskridandet och omkullkastandet av det kapitalistiska produktionssättet, eller med andra ord: upprättandet av [[kommunism]]. Användandet av begreppet kommunisering bygger på en teoretisk förståelse av [[Kapitalism|kapitalet som en samling sociala relationer]], som måste förändras i grunden om kommunism ska kunna framträda. Därav begreppets implicita karaktär av ''rörelse''; kommunism ses inte som ett väntande tillstånd utan som en process utan tydlig slutstation. Kommuniseringen är det skeende som bryter ner de kapitalistiska relationerna och samtidigt skapar nya, icke-mätbara förhållanden mellan människor.
−	Kommuniseringen är det skeende som bryter ner de kapitalistiska relationerna och samtidigt skapar nya, icke-mätbara förhållanden mellan människor. Processen i fråga innefattar således två sidor, en destruktiv och en konstruktiv, och kan sägas utgöra en dynamisk, samtidig händelse. [[Marcel]] kallar kommuniseringens båda aspekter '''angrepp och undandragande''':	+	Enligt Dauvé & Nesic var Dominique Blanc den första att använda begreppet, först muntligt omkring 1972-74 och sedan i ''[[En värld utan pengar: kommunism|Un Monde sans argent]]'' (En värld utan pengar). Det var också till en början i den franska [[ultravänstern]] som en teori kring kommunisering utvecklades. Förutom nämnda Blanc och kretsen kring [[La Vieille Taupe]] ska särskilt [[Théorie Communiste]] nämnas som på senare tid blivit starkt förknippade med begreppet.
−		+
−	:''“Vi har dels kommuniseringen som intern rörelse i klasskampen och dels kommuniseringens externa dimension. Dessa två moment är sammanvävda och ofta samtidiga, de implicerar således inte en temporal differens. Det behöver inte vara så att rörelsen sker innan konstitueringen, i själva verket är de ofta samtidiga processer. Det som är av vikt att påpeka är att de inte härleder från varandra. Detta eftersom rörelsen och dimensionen produceras av skilda former av praktiker. Dock måste den interna rörelsen utvecklas och avanceras om kommuniseringens externa uttryck ska kunna ges, precis som den formella underordningen sker innan den reella. Kommuniseringens externa dimension är således avhängig klasskampen, det vill säga kommuniseringen som intern rörelse. Den interna rörelsen är negationen, följaktligen proletariatets rörelse inom men mot kapitalet (avobjektivering och avsubjektivering), medan den externa dimensionen är resultatet av en rent konstituerande praktik.” (Ur ''Angreppets och undandragandets kommunism'')''	+
−		+
−	== Kommuniseringen som generell process ==	+
		+	=== Kommunisering som generell process ===
	Förståelsen av kommunism som en genomgripande process och inte ett väntande idealtillstånd bryter med den klassiska föreställningen om revolutionen som ett maktövertagande i det kapitalistiska samhället. Kommuniseringen är inte resultatet av politik; överskridandet av de kapitalistiska relationerna kräver ett överskridande också av kapitalets metoder för administration och av de inomkapitalitiska rörelser som strävar efter en jämlikare, rättvisare eller mer "human" kapitalism.		Förståelsen av kommunism som en genomgripande process och inte ett väntande idealtillstånd bryter med den klassiska föreställningen om revolutionen som ett maktövertagande i det kapitalistiska samhället. Kommuniseringen är inte resultatet av politik; överskridandet av de kapitalistiska relationerna kräver ett överskridande också av kapitalets metoder för administration och av de inomkapitalitiska rörelser som strävar efter en jämlikare, rättvisare eller mer "human" kapitalism.
−	Kommuniseringen tar plats i alla sociala strata, eftersom det är dessa som tillsammans upprätthåller den kapitalistiska totaliteten. Kommunism kan alltså inte vara en fråga enbart för självutnämnda revolutionärer eller teoretiskt medvetna aktivister; upprättandet av nya mellanmänskliga relationer måste vara generellt om överskridandet ska vara möjligt. Kommuniserande rörelser kan pågå utan att nödvändigtvis kalla sig kommunistiska eller begagna en kommunistisk terminologi. [[Gilles Dauvé]] skriver i ''Kapitalism och kommunism'':	+	Kommuniseringen tar plats i alla sociala strata, eftersom det är dessa som tillsammans upprätthåller den kapitalistiska totaliteten. Kommunism kan alltså inte vara en fråga enbart för självutnämnda revolutionärer eller teoretiskt medvetna aktivister; upprättandet av nya mellanmänskliga relationer måste vara generellt om överskridandet ska vara möjligt. Kommuniserande rörelser kan pågå utan att nödvändigtvis kalla sig kommunistiska eller begagna en kommunistisk terminologi.
−		+
−	:''“Kommunismen är inte ett program som man omsätter i praktiken eller får andra att omsätta i praktiken, utan en social rörelse. De som utvecklar och försvarar den teoretiska kommunismen har inga fördelar framför andra, de har endast en klarare förståelse och ett mer precist sätt att uttrycka sig; precis som alla de som inte är särskilt intresserade av teori, känner de det praktiska behovet av kommunismen. De har inga som helst privilegier, de bär inte på den kunskap som kommer sätta revolutionen i rörelse; men å andra sidan fruktar de inte heller att de ska bli »ledare» bara för att de förklarar sina åsikter. Den kommunistiska revolutionen är precis som alla andra revolutioner produkten av verkliga behov och levnadsförhållanden. Problemet består i hur man skall lyckas synliggöra en existerande historisk rörelse.	+
−	''	+
−	:''Kommunismen är inte ett ideal som skall förverkligas. Den existerar redan, inte som ett samhälle men som en strävan, en uppgift att förbereda sig för. Kommunismen är rörelsen som försöker avskaffa de levnadsförhållanden som bestäms av lönearbetet och den kommer att avskaffa dem genom revolution. Diskussionen om kommunismen är inte akademisk. Det är inte en debatt om vad som ska komma att göras i morgon. Det är en integrerad del av en hel serie omedelbara och avlägsna uppgifter, där diskussion blott är en aspekt, ett försök att uppnå teoretisk förståelse. Omvänt kan uppgifterna genomföras enklare och effektivare om man kan besvara frågan: vart är vi på väg?”	+
−	== Kommuniseringen och utsidan ==	+	=== Kommunisering som tendens och som vad ===
		+	Begreppets fulla implikationer har aldrig varit helt enhetliga. Det har använts och fortsätter att användas på olika och ibland motstridiga sätt. Diskussionen mellan [[Troploin]] och [[Théorie communiste]] (se ''[http://endnotes.org.uk/issues/1 Endnotes 1]'') har i mångt och mycket fått definiera de två huvudsakliga uppfattningarna om kommunisering. För Troploin är kommunisering en '''alltid närvarande möjlighet och tendens''' som under olika perioder är mer eller mindre sannolikt. TC å andra sidan '''historiserar''' kommunisering som begrepp och praktik, och menar att det är den specifika form som den kommunistiska revolutionen måste ta under den nuvarande kampcykeln.
−	Den teoretiska förståelsen av kommunisering som en rörelse "inom men mot" kapitalet implicerar att den kapitalistiska totaliteten inte är fullständigt hegemonisk, trots att den under den [[reell underordning|reella underordningen]] strävar efter just fullständig hegemoni. Detta försök till absolut totalitet skapar en gräns, en skiljelinje mellan den kapitalistiska verkligheten och den verklighet som befinner sig utanför. Tron på att en verklighet bortom kapitalet är möjlig innebär med andra ord att kommuniseringen kan begripas som en rörelse mot en ''utsida''. Kommuniseringens externaliserande aspekt är således ett anropande av denna utsida, en affirmativ kraft som just genom att möjliggöra utsidan, omöjliggör kapitalet (och vice versa). Kommunistiska relationer är inte möjliga inom den rådande totaliteten, varför deras realiserande innebär att de kapitalistiska relationerna blir förlegade företeelser.	+	De grupper och individer som samlats kring tidskriften ''[http://www.sicjournal.org/ Sic]'' (bland andra [[Théorie communiste]], Endnotes och riff-raff) betonar denna historiska aspekt av kommuniseringen. De hävdar att kommunisering inte tidigare existerat att det endast kan komma ur ett kvalitativt språng. Några tendenser till kommunisering går enligt denna uppfattning överhuvudtaget inte att iaktta här och nu, men kan härledas från den den nuvarande kampcykeln.
−	Det är viktigt att poängtera att förhållandet mellan in- och utsida inte är en spatial (rumslig) relation; det finns inte en fysisk plats där kapitalet slutar och kommunismen börjar. Utsidan som begrepp är ett teoretiskt redskap, inte en empirisk, kvantifierbar beskrivning av verkligheten.	+	Den teoretiska förståelsen av kommunisering som en tendens "inom men mot" kapitalet förutsätter att den kapitalistiska totaliteten inte är fullständig, trots den [[formell och reell underordning|reella subsumtionen]]. Detta försök till absolut totalitet skapar en gräns, en skiljelinje mellan den kapitalistiska verkligheten och den verklighet som befinner sig utanför. Tron på att en verklighet bortom kapitalet är möjlig innebär med andra ord att kommuniseringen kan begripas som en rörelse mot en ''[[utsida]]''. En sådan förståelse har formulerats, på delvis annorlunda sätt, av till exempel [[Dissident]] och [[Tiqqun]]. Kommuniseringens "externaliserande" aspekt blir då ett anropande av denna utsida, en affirmativ kraft som just genom att möjliggöra utsidan, omöjliggör kapitalet (och vice versa). Förståelsen av kommunisering som tendens innebär vidare också att [[projektualitet]]/partiteori blir viktigt, till skillnad från många kring ''Sic'' som kritiserar interventionistiska hållningar.
−	Likaledes bör anropandet av utsidan inte förstås i absoluta termer. Kommunismen är inte en väntande verklighet som det gäller att hitta med rätt medel. Rörelsen mot utsidan är inte jakten på ett mål, utan en fortgående rörelse över gränsen mellan in- och utsida. Det är i denna ständigt pågående praktik som kommuniseringen tar plats som reell social rörelse.
−	== Kritik mot kommuniseringsbegreppet ==	+	=== Länkar ===
		+	* [https://libcom.org/library/world-without-money-communism-les-amis-de-4-millions-de-jeunes-travailleurs A world without money: communism]
		+	* Troploin: [http://www.troploin.fr/node/24 Communisation]
		+	* Gilles Dauvé: [http://libcom.org/library/z-communisation-gilles-dauv%C3%A9 An A to Z of communisation]
		+	* Leon de Mattis: [http://www.sicjournal.org/en/what-is-communisation What is communisation?]
		+	* Endnotes: [http://endnotes.org.uk/en/endnotes-communisation-and-value-form-theory Communisation and value-form theory]
		+	* Bruno Astarian: [https://libcom.org/library/crisis-activity-communisation-bruno-astarian Crisis activity and communisation]
		+	* Théorie communiste: [http://riff-raff.se/texts/sv/kommuniseringsperspektivet Kommuniseringsperspektivet]
		+	* [http://www.sicjournal.org/en/the-last-word-on-communisation-in-the-singular To Finally Have Done With Communisation (In The Singular)]
		+	* Freundinnen und Freunden der klassenlosen Gesellschaft: [http://endnotes.org.uk/en/friends-of-the-classless-society-on-communisation-and-its-theorists On communisation and its theorists]
−	Kommunisering som begrepp är inte okontroversiellt. I Sverige är det främst personer och grupper som inspirerats av [[ultravänster]]/vänsterkommunistiska idétraditioner, liksom av den [[insurrektionell anarkism|insurrektionella anarkismen]], som begagnar och vidareutvecklar denna syn på kommunism. Mer traditionellt inriktade element inom vänstern är i regel skeptiskt inställda till "kommuniseringströmningens" avoghet mot klassisk organisering, och till dess ointresse för arbetarrörelsens glorifiering av det kapitalistiska arbetet. Kritiken brukar vanligtvis handla om vaghet, frånvaron av tydliga paroller och en tänkt fixering vid rena kamper.	+	[[Kategori:Gemenskap]]
		+	[[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]
		+	[[Kategori:De osynliga]]

---

Nuvarande version från 17 oktober 2018 kl. 18.04

Kommunisering betecknar det processartade överskridandet och omkullkastandet av det kapitalistiska produktionssättet, eller med andra ord: upprättandet av kommunism. Användandet av begreppet kommunisering bygger på en teoretisk förståelse av kapitalet som en samling sociala relationer, som måste förändras i grunden om kommunism ska kunna framträda. Därav begreppets implicita karaktär av rörelse; kommunism ses inte som ett väntande tillstånd utan som en process utan tydlig slutstation. Kommuniseringen är det skeende som bryter ner de kapitalistiska relationerna och samtidigt skapar nya, icke-mätbara förhållanden mellan människor.

Enligt Dauvé & Nesic var Dominique Blanc den första att använda begreppet, först muntligt omkring 1972-74 och sedan i Un Monde sans argent (En värld utan pengar). Det var också till en början i den franska ultravänstern som en teori kring kommunisering utvecklades. Förutom nämnda Blanc och kretsen kring La Vieille Taupe ska särskilt Théorie Communiste nämnas som på senare tid blivit starkt förknippade med begreppet.

Kommunisering som generell process

Förståelsen av kommunism som en genomgripande process och inte ett väntande idealtillstånd bryter med den klassiska föreställningen om revolutionen som ett maktövertagande i det kapitalistiska samhället. Kommuniseringen är inte resultatet av politik; överskridandet av de kapitalistiska relationerna kräver ett överskridande också av kapitalets metoder för administration och av de inomkapitalitiska rörelser som strävar efter en jämlikare, rättvisare eller mer "human" kapitalism.

Kommuniseringen tar plats i alla sociala strata, eftersom det är dessa som tillsammans upprätthåller den kapitalistiska totaliteten. Kommunism kan alltså inte vara en fråga enbart för självutnämnda revolutionärer eller teoretiskt medvetna aktivister; upprättandet av nya mellanmänskliga relationer måste vara generellt om överskridandet ska vara möjligt. Kommuniserande rörelser kan pågå utan att nödvändigtvis kalla sig kommunistiska eller begagna en kommunistisk terminologi.

Kommunisering som tendens och som vad

Begreppets fulla implikationer har aldrig varit helt enhetliga. Det har använts och fortsätter att användas på olika och ibland motstridiga sätt. Diskussionen mellan Troploin och Théorie communiste (se Endnotes 1) har i mångt och mycket fått definiera de två huvudsakliga uppfattningarna om kommunisering. För Troploin är kommunisering en alltid närvarande möjlighet och tendens som under olika perioder är mer eller mindre sannolikt. TC å andra sidan historiserar kommunisering som begrepp och praktik, och menar att det är den specifika form som den kommunistiska revolutionen måste ta under den nuvarande kampcykeln.

De grupper och individer som samlats kring tidskriften Sic (bland andra Théorie communiste, Endnotes och riff-raff) betonar denna historiska aspekt av kommuniseringen. De hävdar att kommunisering inte tidigare existerat att det endast kan komma ur ett kvalitativt språng. Några tendenser till kommunisering går enligt denna uppfattning överhuvudtaget inte att iaktta här och nu, men kan härledas från den den nuvarande kampcykeln.

Den teoretiska förståelsen av kommunisering som en tendens "inom men mot" kapitalet förutsätter att den kapitalistiska totaliteten inte är fullständig, trots den reella subsumtionen. Detta försök till absolut totalitet skapar en gräns, en skiljelinje mellan den kapitalistiska verkligheten och den verklighet som befinner sig utanför. Tron på att en verklighet bortom kapitalet är möjlig innebär med andra ord att kommuniseringen kan begripas som en rörelse mot en utsida. En sådan förståelse har formulerats, på delvis annorlunda sätt, av till exempel Dissident och Tiqqun. Kommuniseringens "externaliserande" aspekt blir då ett anropande av denna utsida, en affirmativ kraft som just genom att möjliggöra utsidan, omöjliggör kapitalet (och vice versa). Förståelsen av kommunisering som tendens innebär vidare också att projektualitet/partiteori blir viktigt, till skillnad från många kring Sic som kritiserar interventionistiska hållningar.

Länkar

• A world without money: communism
• Troploin: Communisation
• Gilles Dauvé: An A to Z of communisation
• Leon de Mattis: What is communisation?
• Endnotes: Communisation and value-form theory
• Bruno Astarian: Crisis activity and communisation
• Théorie communiste: Kommuniseringsperspektivet
• To Finally Have Done With Communisation (In The Singular)
• Freundinnen und Freunden der klassenlosen Gesellschaft: On communisation and its theorists