Skillnad mellan versioner av "Ideologi"

Versionen från 9 november 2007 kl. 15.28

Begreppet ideologi används bland annat i betydelsen ett "falskt medvetande" som har som syfte att släta över motsättningar, avleda uppmärksamheten till ovidkommande ting och legitimera och understödja makten och samhällets fortbestånd.

Vilket idésystem som helst som tar sin utgångspunkt i en abstraktion – en abstraktion som tilldelar dig vissa bestämda roller eller plikter – är en ideologi. En ideologi förser dem som accepterar den med en falsk medvetenhet, som nödvändigtvis innehåller komponenten att den är styrd av andra. Detta leder till att de som accepterar ideologin beter sig som objekt istället för subjekt, vilket möjliggör att de utnyttjas snarare än agerar för att förverkliga sina egna viljor. Alla olika ideologier är uppbyggda runt olika abstraktioner, men alla tjänar ändå en överordnad klass genom att ge individer (även om termen inte verkar riktigt passande – "medlemmar i flocken" är kanske mer korrekt) en känsla av meningsfullhet i offer, lidande och underordning. – Det revolutionära nöjet att tänka själv

Ideologins speglande karaktär

Louis Althusser definierade ideologi som "en avbildning av det imaginära förhållandet mellan individerna och deras reella existensbetingelser". I essän "Ideologi och ideologiska statsapparater" diskuterar Althusser detta som en produktion av subjektivitet där individerna genom så kallad interpellation fås att "fungera på egen hand", det vill säga att begära sin egen underordning. Ideologiska statsapparter (ISA) som till exempel skolan, reklamen, den statliga propagandan eller religionen, "anropar" individen genom ett budskap som besvaras genom att individen bekräftar sin roll som subjekt och således reproducerar de maktrelationer som vidmakthåller de rådande omständigheterna.

Althusser skriver:

Ideologins speglande struktur säkrar på en gång:

(1) att "individerna" interpelleras som subjekt, (2) att de underkastas Subjektet, (3) att det sker ett ömsesidigt erkännande mellan subjekten och Subjektet, mellan subjekten inbördes samt att subjektet erkänner sig självt, (4) en absolut garanti att allting därmed är fullkomligt bra och att allt kommer att gå väl, förutsatt att subjekten erkänner vad de är och handlar i enlighet därmed [...].

Resultat: Fångna i detta fyrdelade system, där de interpelleras som subjekt, underkastas Subjektet, erkänns ömsesidigt och förses med absoluta garantier, "fungerar" subjekten, "fungerar på egen hand" i det helt övervägande antal fall, med undantag för "dåliga subjekt" som då och då orsakar ingripande från en eller annan (repressiv) avdelning av statsapparaten.''

Ideologi bör alltså inte förstås enbart som en "dimridå" eller någon form av "lögn" som det gäller att avslöja, utan som en maktrelation som subjekten aktivt upprätthåller genom att fortsätta agera som just subjekt.

Detta är ett perspektiv på makt som, i olika former, fått stort inflytande bland senare teoribildningar och kritiska studier. Till exempel Michel Foucaults diskursanalyser och Deleuzes och Guattaris teorier om semiotisk subsumtion och mikrofascism, liksom om kontrollsamhället kan sägas verka i den ideologikritiska traditionen (även om ingen av de nämnda tänkarna var "Althusserian" eller okritiskt använde sig av Althussers arbeten).

Vidare läsning

Louis Althusser: "Ideologi och ideologiska statsapparater" (I Filosofi från proletär klasståndpunkt)

Ideologikritiskt forum