Georges Bataille

Fil:Bataille.jpg

Georges Bataille ( 10 September 1897 – 8 Juli 1962) var en fransk författare, som verkade i en mängd olika sammanhang och genrer genom sitt intensivt verksamma liv. Den komplexa mångfalden i hans texter och gärningar gör att det är omöjligt att definiera Batailles tänkande i enhetliga termer; även om han skrev och agerade inom områden som möjligen går att avgränsa på ett konventionellt sätt (skönlitteratur, filosofi, religion, sociologi, politik, med mera), är etiketterna meningslösa när det gäller att förstå bredden och djupet i hans verk, eller det inflytande det har haft på 1900-talets franska tänkande. I sin egen generation utgjorde Bataille en stark influens på bland andra Maurice Blanchot, Emmanuel Lévinas och Pierre Klossowski. Men även senare generationer har påverkats av Batailles singulära stil och angreppssätt; till exempel kan flera av de filosofer som brukar etiketteras som "poststrukturalister" (bland andra Michel Foucault, Gilles Deleuze och Jacques Derrida) sägas förvalta åtminstone en del av Batailles intellektuella arv.

Biografi

Om Batailles tidiga liv är ganska lite känt utanför de myter han själv odlade om sin barndom. Han växte upp i Reims, i provinsen Champagne, under småborgerliga förhållanden. Hans far led av långt framskriden syfilis med tilltagande sinnesjukdom som följd; han förlorade förståndet fullständigt när sonen var i femtonårsåldern. Enligt Batailles egen beskrivning bodde den blinde fadern i källaren, och hans vansinniga skratt var ständigt närvarande i hemmet. Det finns även insinuationer om att den unge Georges blev sexuellt utnyttjad av fadern, men inga konkreta beskrivningar styrker den bilden.

Bataille var en medelmåttig student och lämnade skolan som sextonåring, men började tidigt att skriva dikter och betraktelser, en verksamhet som påbörjades på allvar under en längre sjukhusvistelse under första världskriget (Bataille var inkallad men tillbringade på grund av en långdragen lungsjukdom i stort sett hela sin militära tid i sjuksängen). Han sökte sig under unga år mot kristendomen och längtade enligt egen utsago efter en religiös kallelse som aldrig infann sig. Framför allt var det livet som munk som attraherade den unge Bataille – efter kriget studerade han medeltida teologi vid École des Chartes i Paris och vistades tidvis i klostren La Barde respektive Quarr Abbey (på Isle of Wight), men då han inte fann den tro han sökte övergav han kristendomens förståelseramar till förmån för en betydligt mer öppen attityd till sökande och kunskap.

Som ett resultat av sina studier vid École des Chartes fick Bataille, efter en kortare vistelse i Spanien, anställning vid Bibliothéque nationale, som skulle komma att bli hans arbetsplats under i stort sett resten av hans liv. Under samma period (det tidiga 1920-talet) kom han, framför allt genom sin bekantskap med den ryske författaren Lev Shestov, att intressera sig för Nietzsches tänkande – en influens som kanske mer än någon annan kom att påverka hans författarskap.

I och med uppbrottet från den konventionella religionen kom Bataille också, i sitt sökande efter den extas som katolicismen nekat honom, att hänge sig åt excesser av alla de slag; erotiska, politiska, intellektuella och mystika. Hans gärning framstår som en ständigt pågående jakt på mänsklig erfarenhet, ett sökande vars enda konstant tycks vara vägran att neka sig själv någon av livets aspekter – oavsett vilka former dessa tar sig.