Självorganisering och kommunisering - Autonomin är idag ett hinder som måste övervinnas. Det var “praktiken, teorin och det revolutionära projektet under den ‘fordistiska’ fasen.” Den är en förutsättning, men så fort den är uppnådd måste den övervinnas, för att kommunisering ska kunna ta vid.
Det stundande upproret - När
Det stundande upproret kom i svensk översättning var jag måttligt intresserad. Så småningom blev det dock en läsning och en (kort) kommentar, men bara till första delen (alltså de sju cirklarna). Andra delen tyckts bitvis vara rent av fånig. Det tycker jag fortfarande, men kan nu klart uppvärdera andra bitar. Det var mycket på grund av att boken ofta nämns och utpekas av stränga kommunisatörer som hemsk alternativism och otäck förvrängning av
kommuniseringsbegreppet som jag kände att jag var tvungen att ta en titt till.
Antimassmetoder för organisering av kollektiv - Antimassmetoder för organisering av kollektiv säger många viktiga saker om
affinitetsgruppens inre liv. En svensk översättning publicerades i Dissident #2. Sidhänvisningarna är till den. Författarna kommer från en annan kontext, med andra begrepp och termer, så vad de kallar "kollektiv" är inte identiskt men närbesläktat med affinitetsgruppen. Kollektivet är något annat än massan, både till form och innehåll, och mer ändå. Också andra begrepp ges en något annan innebörd än den gängse.
Factory of strategy - Först och främst: varför
Lenin? Var inte Lenins projekt ett om inte från början reaktionärt försök så i alla fall i slutändan misslyckat? Lenins försök behövde inte av “nödvändighet” ha slutat illa, menar Negri. Det fanns en “ande”, ett projekt att förstöra och upplösa staten. Det är det centrala. Denna uppfattning om “leninismen” kommer från Gramsci. “Leninismen” förstås som en politisk form, och har både “extensiva” och “intensiva” dimensioner som vi kan rädda. Leninism är: projekt för organiserad förstörelse av staten.
