Imaginära partiet - Det Imaginära partiet har inget gemensamt med vad som tidigare har kallats partier. Livs-formerna och gemenskaperna sammanstrålar istället i det Allmänna (Common), "here identified with a language, Mentality, metaphysics, or even a politics of finiteness – and in these circumstances all these terms become pseudonyms for one and the same Unspeakable thing." (65) Om en förhistoria kan tecknas kan kollektiven i Aragonien 1936-37 och Kabbalans hemliga skolor nämnas. Livs-former är inte fria val, utan något som redan tagit plats som embryon och antingen förnekas eller bejakas. De följer en linje. De tänks. Det går inte att vara omedveten om livs-formen.
Självorganisering och kommunisering - Autonomin är idag ett hinder som måste övervinnas. Det var “praktiken, teorin och det revolutionära projektet under den ‘fordistiska’ fasen.” Den är en förutsättning, men så fort den är uppnådd måste den övervinnas, för att kommunisering ska kunna ta vid. Autonomin var en del av det revolutionära projekt som baserades på arbetets affirmation. “Självorganiseringen, fackföreningsmakten och arbetarrörelsen hörde till samma värld, där revolutionen var klassens affirmation.”
Det stundande upproret - När
Det stundande upproret kom i svensk översättning var jag måttligt intresserad. Så småningom blev det dock en läsning och en (kort) kommentar, men bara till första delen (alltså de sju cirklarna). Andra delen tyckts bitvis vara rent av fånig. Det tycker jag fortfarande, men kan nu klart uppvärdera andra bitar. Det var mycket på grund av att boken ofta nämns och utpekas av stränga kommunisatörer som hemsk alternativism och otäck förvrängning av
kommuniseringsbegreppet som jag kände att jag var tvungen att ta en titt till.
