Imaginära partiet
- The political and moral significance of thinking only appears in those rare moments in history when “things fall apart; the center cannot hold; mere anarchy is loosed upon the world,” when “the best lack all conviction, while the worst are full of passionate intensity.” At these moments thinking ceases to be a marginal affair in political matters. When everyone is swept away unthinkingly by what everybody else does and believes in, those who think are drawn out of hiding because their refusal to join is conspicuous and thereby becomes a kind of action.
- – Hannah Arendt, “Thinking and Moral Considerations”
Skådespelet ger den tysta, passiva massan, den icke-tillhörande och icke-deltagande majoriteten. Vid första anblick framstår därför det Imaginära partiet som övergivandets och lämnandets parti, exoduspartiet, "den undflyende och paradoxala verkligheten av en subjektslös subversion." Men det är inte det hela. Det framstår så för att det osynliggör negationerna i det här synliggörandets diktatur, Skådespelet. Det Imaginära partiet tenderar mot en verklighet, är ett blivande-verklig. Det neutraliserar Biomakten, medan Biomakten naturaliserar livet självt. Det är därför kritiken är metafysisk. Brottet rör sig på den nivån.
Partiets primära attribut är alltså osynlighet, vilket inte kan tolereras av Imperiet; inga tomrum tillåts. I en mening är partiet därför inte politiskt utan det politiska som sådant. En absolut politik, absolut fientligt.
Allting disintegrerar men måste göras till bild och därigenom förnekas. Disintegrationen bemöts av likgiltighet. Statens oförmåga är uppenbar och redan nu lever människor i sprickor och glömda zoner. "På många sätt liknar detta en masserfarenhet av illegalitet och underjordiskhet." Vägran att delta i Skådespelet ger upphov till nya vänskaper. Ett kraftfullt tillhörande till icke-tillhörandet. "Att rymma, som bara var en handling, blir till en strategi."
- "Metaphysical hostility to this society has now ceased being lived in a purely negative mode, as a smooth indifference to anything that might come about, as a refusal to play along, as a defeat of domination via a rejection of denomination. It has taken on a positive character, and one that is quite disturbing ..." (55)
"Det är frestande", skriver de, "att förstå partiets positiva existens helt enkelt som gerillakrig, som inbördeskrig, som partisankrig." På många sätt stämmer det också. Men Partiet tycks i det här kriget inte utgöras av individer utan av "märkliga handlingar". Sabotage och mord som lämnas oförklarade, okontrollerade. "Allt det här framstår som ganska absurt, och nu är det verkligen inte mycket som inte gör det." (58) Flera subtila och inte så subtila hänvisningar till attentat återkommer.
Partiet är inte inställt på att uppnå allmänt uppror (general insurrection) mot Skådespelet, även om det aldrig tvekar inför att rikta dödliga slag när tillfälle ges. Målet är snarare att lösa upp grunden för varusamhället. De citerar Blanchot:
- "That is what makes it feared by the holders of a power that does not acknowledge it: never letting itself be grasped, and simultaneously being the dissolution of the Social Fact, and the unruly stubbornness to reinvent the latter as a sovereignty that the law cannot circumscribe."
Partiets väsen är utomjordiskt. Det är metafysiska gemenskaper där livs-formen är viktigare än livet självt, där potentialer uppstår som "had been lost since the millenarian uprisings and the Jewish messianic movements of the 17th century." (65)
Det Imaginära partiet har inget gemensamt med vad som tidigare har kallats partier. Livs-formerna och gemenskaperna sammanstrålar istället i det Allmänna (Common), "here identified with a language, Mentality, metaphysics, or even a politics of finiteness – and in these circumstances all these terms become pseudonyms for one and the same Unspeakable thing." (65) Om en förhistoria kan tecknas kan kollektiven i Aragonien 1936-37 och Kabbalans hemliga skolor nämnas. Livs-former är inte fria val, utan något som redan tagit plats som embryon och antingen förnekas eller bejakas. De följer en linje. De tänks. Det går inte att vara omedveten om livs-formen. "I call thought that which converts a form-of-life into a force, into a sensible effectivity." (20) Samtidigt: "allt tänkande är strategiskt." Det har inget med "medvetande" att göra. Livsformer i sig är en slags krigshandling i det att de inte tillåter neutrala positioner. De blir "partisan" krigsmaskiner.
När två kroppar affekteras av samma livs-form erfar de gemenskap, men det finns ingen gemensam Gemenskap. Kroppar, livs-former och gemenskaper rör på sig. Därför kan de inte nålas fast i Gemenskapen. Livs-former helt främmande för varandra erfar ingen gemenskap alls, bara fiendeskap (hostility). Det kräver inte förintelse. Mellan gemenskap och fiendeskap befinner sig vänskap och fientlighet. Dessa elaborerar livs-formerna.
- "Whether the Imaginary Party will defeat commodity society and make that victory irreversible or not will depend on its ability to give intensity, grandeur and substance to a life freed from all domination, no less than on the aptitude of its conscious fractions to explain it in their practice as much as in their theory." (69)
Det är en taktisk manöver att tala om krig. Men också oundvikligt eftersom det är i dessa termer Imperiet talar. Staten existerar (och uppstod) för att sätta stopp för kriget. Men den sätter stopp genom att kriga. Kriget har tagit tre uttryck/former: religionskrig, klasskamp och nu Imaginära partiet.
- "Vad menar vi med det Imaginära partiet? Att Utsidan flyttat in." (130)
- "Negativity, this power that is not supposed to exist, is thus logically abandoned to a traceless disappearance. Not without reason, since the Imaginary Party is the Outside of the world without Outside, the essential discontinuity lodged at the heart of a world rendered continuous." (133)
Partiets tillblivelse är en smittsam formering av ett konsistensplan där vänskap och fiendeskap fritt sprider ut sig själva och gör sig "läsbar/förståelig" (logible) för varandra. En agent för partiet är den som i sin livs-form framhärdar i en process av "etisk polarisering". "Denna process är inget annat än tikkun." (180) Livs-former möts och erfar gemenskap, som utgör en värld. Världen blir "strategisk" när den "tänker sig själv" och upptäcker sitt språk. "When a world thinks itself, it becomes infectious." (183)
- "We have to reinvent the field of health, and invent a political medicine based on forms-of-life." (185)
Cybernetiken är ”det tvärvetenskapliga studiet av kontroll och kommunikation i alla sorters system." Det har lett till en modell som återfinns bakom både internet och genteknik, ekonomin och polisen. Det är en "ny regeringsteknologi." (11) "Den kan beskrivas som en abstrakt maskin som har gjort sig till en världsomspännande krigsmaskin." (12) Alla sociala relationer och processer är, för cybernetiken, programmerbara och omprogrammerbara. Den etablerar ett system som söker jämvikt. Det är "formulerandet av politiken för 'slutet på politiken.'" (18)
Cybernetik är krig. Den kritiseras och utmanas inte politiskt. Det kan inte föras någon dialog. Endast krig.
Cybernetikern sammanställer data, förutser mönster, hanterar information. Det är inte ideologiskt styre. Ett rör sig om ett "system" utan subjekt, bara osäkerheter, som preventivt hanteras. Systemet kontrolleras genom att kommunikation etableras mellan systemets delar. Återkoppling, feedback, gör regleringsmekanismen till en ständigt förfinande teknik. Cybernetik: "den totala modelleringens plan." (29)
- "Entropi betraktat som naturlag är cybernetikerns helvete." (31)
Som samhällsvetenskap möjliggör cybernetiken en övergång från makroinstitutioner till mikrokontroll; "anordningar" (dispositiv) är kontrollmedlet.
- "Cybernetikens uppgift är inte längre att förutse framtiden, utan att reproducera nuet." (40)
- "Om man är författare, poet eller filosof är det brukligt att sätta sin tilltro till Ordets förmåga att hindra, gäcka och punktera imperiets informationsflöden, de binära yttrandemaskinerna." (93)
...men vi behöver siffror, tal, koder för att sabotera den cybernetiska kontrollen. Det är dock bara störningar. Inom de cybernetiska systemen uppstår brus när något inte kan inordnas och kategoriseras. Oro och rädsla kan fort smitta och ge upphov till panik. Det finns potential i paniken. Konsekvenserna i slutna rum kan bli förödande men i öppna så kan gemenskaper bryta sig loss från samhällskroppen.
- "Det som vi har kallat det Imaginära Partiet är den heterogena mängd brus som sprider sig under imperiet, men utan att förstöra dess instabila jämvikt, utan att förändra dess tillstånd. Avskildheten är till exempel den mest utbredda formen som dessa det Imaginära Partiets passager antar." (104)
- "Kraften i det som vi kallar extatisk politik härrör inte från någon substantiell utsida, utan från diskrepansen, den lilla skiftningen, de virvlande rörelser som utgår från systemets inre och lokalt driver det till dess brytpunkt." (105-6)
- "Det oregelbundna kriget mot imperiet, på rummets, stridens eller upploppets nivå, börjar numera med konstruerandet av ogenomskinliga och offensiva zoner. Var och en av dessa zoner är på samma gång dels en cell, utifrån vilken det går att pröva sig fram utan att kunna fångas in, dels ett moln som sprider panik i det imperiella systemets helhet, dels en koordinerad krigsmaskin och dels en spontan subversiv verksamhet på alla nivåer. Mångfaldigandet av dessa zoner av offensiv opacitet (ZOO), och intensifieringen av deras relationer till varandra, kommer att ge upphov till en irreversibel obalans." (137)
Så glöm subjektet, vi behöver en vetenskap om dispositiven. Inte för att skapa andra dispositiv. Livs-formerna likviderar alla dispositiv. "Ärlighet" och "sanning" och slikt måste överges. Det finns ingen anledning att reagera på dispositivens operationer. Bli osynlig. "We have to develop the pure art of surface in order to conduct our operations." (194) Fem regler:
- Rule no. 1 Every apparatus produces singularity in the form of monstrosity. This is how the apparatus reinforces itself.
- Rule no. 2 One never breaks free of an apparatus by engaging with its minor premise.
- Rule no. 3 When THEY predicate you, subjectivate you, summon you, never react and above all never deny anything. For the countersubjectivation THEY would then force from you forms the prison from which you will always have the hardest time escaping.
- Rule no. 4 Greater freedom does not lie in the absence of a predicate, in anonymity by default. Greater freedom results instead from the saturation of predicates, from their anarchical accumulation. Overpredication automatically cancels itself out in permanent unpredictability. ”When weno longer have any secrets, we no longer have anything to hide. It is we who have become a secret, it is we who are hidden” (Deleuze-Parnet, Dialogues).
- Rule no. 5 Counter-attack is never a response, but the establishment of a new order. (195-196)
Partiet organiserar inte utan cirkulerar; möten, intensiteter, processer av etisk polarisering. Proletariatet var aldrig samma som arbetarklassen och arbetarrörelsens barn är inte dagens revolutionärer. Tvärtom, liksom de gamla representatörerna agerade snutar och gick efter radikaler, gör Tute Bianche idag. De är alla emot Partiet. Socialismen har alltid varit Kapital-Utopia. Den var aldrig ett hot.
- "All the ambiguity of Bataille's positions with regard to fascism stems from his attachment to these used-up dialectics, to all that prevented him from understandning that under Empire the negation comes from the outside, that it does not occur as a heterogeneity with respect to the homogeneous, but as a heterogeneity in itself, as a heterogeneity between forms-of-life playing within their difference. In other words, the Imaginary Party can never be individuated as a subject, a body, a thing, or a substance, nor even as a set of subjects, bodies, things, and substances, but only as the event of all these things. The Imaginary Party is not substantially a remainder of the social whole, but the fact of this remainder, the fact that there is a remainder, that the represented always exceeds its representation, that over which power is exercised always eludes it." (42-43)
Kardinalfelet för all subversion är att bli besatt av negation och negativitet, vad som gäller är att åstadkomma handlingar som talar ett annat språk. En rörelse för separering från samhället, flyktlinjer, inte en som naglar fast sig i det här samhället pågrund av en besatthet av dess förnekelse.
Imperiet är den fientliga miljön, kriget gäller den etiska väven. Det första steget är återtagande, av rum, språk och kommunikation, våld och vapen, och grundläggande överlevnad. Det är att konstituera krigsmaskiner. De osynliga krigshandlingar som ska utgörs Partiets konsistensplan kan inte vara attentat (trots vad de sagt tidigare) utan kan endast vara experiment som utvecklar livs-formernas lek.
