Biopolitik
Biopolitik är en neologism som myntades av Michel Foucault och har kommit att få flera olika betydelser. För Foucault var biopolitik först och främst en styrningskonst för reglerandet av befolkningen genom biomakt. Biomakt i sin tur är en maktteknologi som utförs på kroppen, så biomakt blir bokstavligen makt över kroppar. Biopolitiken opererar samtidigt både på en mikronivå genom att producera individualitet och en makronivå genom att administrera befolkningens sätt att leva. Biopolitik är, enkelt uttryckt, politisering av livet. "Livet blir till befolkningens biologiska liv som nu måste övervakas och analyseras, och utgör en ständig källa till oro, men därför också till uppfinnandet av nya tekniker och former av vetande som ska sondera djupet hos detta nya bios." ("Livets politik", av Sven-Olov Wallenstein)
Giorgio Agamben menar å sin sida att livet alltid har varit politikens objekt. Han skiljer på bios (kvalificerat liv) och zoe (att bara vara levande). Livet blir politiskt (bios) genom den "inneslutande uteslutningen" av zoe. Lagens makt att separera "politiska" varelser (medborgare) från "naket liv" (la nuda vita) - dvs, separationen mellan bios och zoe - är inget som uppstått i det moderna samhället utan går tillbaka till antiken. Enligt Agamben är visserligen biomakten mer påtaglig idag men kan spåras bakåt till suveränitetens begynnelse i Väst.
Michael Hardt och Antonio Negri utgår från Foucaults tes om biomaktens uppkomst i samband med det kapitalistiska produktionssättet, men menar att det är först när kapitalet har gjort själva livet produktivt genom affektivt och immateriellt arbete som biomakten på allvar tar livet som sitt objekt. Livet är inte längre något som reproduceras och är skiljt från produktionen, utan livet genomsyrar produktionen direkt. Hardt och Negri talar därför om en biopolitisk produktion där subjektivitet producerars "ända ner till nivån av affekter, begär och drifter".
Hardt & Negri, och andra postoperaister, poängterar skillnaden mellan biomakt och biopolitik och talar om biopolitik som ett affirmativt maktmedel för multituden. (Se utdrag om biopolitiskt exodus.)
Vidare läsning
- Michel Foucault: Biopolitikens födelse (Fronesis nr. 22-23, tema: Liberalism)
- Jakob Kihlberg: Liberalismen är en naturalism (Fronesis nr. 22-23, tema: Liberalism)
- Kim West: Polis och biopolitik
- Sven-Olov Wallenstein: Foucault och biopolitiken
- Sven-Olov Wallenstein: Livets politik: från territorium till population
Länkar
- Biopolitik @ Generation-online
- What makes a biopolitical space? A discussion with Toni Negri.
- Sammanfattning och kritik av Roberto Espositos teori om biopolitiken, av Steven Shaviro.
- 'A Zone of Indistinction' – A Critique of Giorgio Agamben’s Concept of Biopolitics (PDF), av Thomas Lemke.
