Till våra vänner
1. KRIS | FÖRBEREDELSE | PASSIVITET Bakom pratet om "krisen" finns strategier och taktiska val; fienden utnyttjar situationen medan vi förblindar oss med fantasier om "slutkrisen". - En pågående, genomgående, omstrukturering motiveras med hänvisning till "kriser", förstått som något oundvikligt. - "We're not experiencing a crisis of capitalism but rather the triumph of crisis capitalism." (25) - Men vi har levt i samma situation, samma "kris" sedan åtminstone början av 1970-talet. - Kristillståndet manar till förberedelse: av det rådande. - Det är civilisationen som är den verkliga katastrofen. - Den verkliga krisen rör närvaron (presence). - Vår passion för dramatiserad apokalyps försätter oss i passiv väntan på något vi hoppas på men egentligen inte tror på. - Fantasin är att kollaps betyder brutalt kaos. Men självorganiseringen som faktiskt ägt rum motsäger fantasin. - Revolution är en process som pågår parallellt med kollapsen.
Relaterat:
2. REVOLT | ETIK | DESTITUERING Någon dör, och människor revolterar. Ofta är det snuten som har mördat, andra gånger har någon drivits till att ta sitt liv. - Revolterna är ledarlösa, utan organisation, krav och program. Icke-representerade därför att de inte kan representeras. De är heterogena, okontrollerbara. - Möten sker och en händelse äger rum: en process inleds för att skapa vad som saknades i deras liv innan. - Upproren grundar sig inte längre på politiska ideologier utan etiska sanningar. - Inte sanningar om världen utan bindningarna mellan oss själva, varandra, omgivningen. - Det är inte institutionernas former som avgör etiska sanningar. Det var styrkan i exempelvis Occupy: inte krav och förslag utan en delad närvaro. - Ett uppror är inte demokratiskt. Det är när initiativ härskar. - Krav på "verklig" demokrati är föråldrat. Det är en cybernetisk fantasi som vilar på myten om generalförsamlingen (general assembly). - Det är ett effektivt instrument för att suga upp energier och dumpa dem i tröttsamma, ändlösa diskussioner. - Återigen: vi måste göra oss uppmärksamma på sanningar. - Upproren har krävt destituering: makthavarnas avgång, upplösning. Och varje gång har en organiserad kraft tagit tillfället i akt. Det leder till det vanliga snacket om "förrädare" som har "kidnappat revolutionen". Det är för att vi haft en föreställning om revolutionen som konstituerande, ett övertagande av institutionell makt alternativt grundande av nya maktinstitutioner. "Misdirections of this kind encourage us to reconceive the idea of revolution as pure destitution instead." (74) - Det räcker inte bara att besegra statens krafter, själva grunden måste förstöras.
Relaterat:
3. INFRASTRUKTUR | LOGISTIK | BLOCKAD Revolter vänder sig ofta mot institutioners byggnader, för att snart inse att de är tomma. Makten ligger inte så mycket i institutionerna som i infrastrukturen. - "Contemporary power is of an architectural and impersonal, and not a representative or personal, nature." (83) - Att kontrollera idag handlar mycket om att hantera kommunikationsnätverk och arrangera mobilitet. - Man kritiserar inte makten; man undviker den eller angriper den. - Vardagslivet organiseras efter etablerade mallar, och planeras efter förväntade uppgifter. Ett annat liv kan börja föreställas och eftersträvas när flödena blockeras och nya rum öppnas upp. - Om den gamla arbetarrörelsen fann sin styrka i förmågan att sätta produktionen i strejk, så finner vi idag vår styrka i förmågan att blockera flöden. Fabrikerna kan, och har i stor utsträckning, automatiseras. Kampen har rört sig ut på vägar och hamnar, kablar och radiovågor. - Det är nödvändigt att skaffa kunskap om den "tekniska konfigurationen av världar", för att neutralisera, blockera, omrikta och bygga nytt. Vi behöver undersöka detta. - "Only on this basis will the passion for experimenting towards another life be liberated, a largely technical passion that is the obverse, as it were, of everyone's state of technological dependence." (96)
Relaterat: Om logistik och övergång.
4. CYBERNETIK | TEKNIKER Staten låter sig gärna fungera som en koordinator för medborgerliga projekt, tillgängliggöra information och bejaka så kallade sociala medier. Att erbjuda och uppmana till kontakter och informationsutbyte är helt centralt för att regera. - Det här styrandets vetenskap kallas cybernetik. Det är varken nytt eller obskyrt, men av någon anledning relativt okänt. - Cybernetiken producerar en transparent mänsklighet, tömd på innehåll och allt mer oskiljaktig från den teknologiska omgivningen. En "smart" omgivning. "Smart because by means of its sensors it produces information whose processing in real time makes self-management possible. (...) cybernetics controls them by leaving them free to communicate." (111) - Hela tiden hjälper vi till att förbättra algoritmerna för kontrollen. Hela tiden inskränks fönstret för det oförutsägbara. - Det är inte individen som är intressant för systemet. Det är inte så mycket den "personliga integriteten" som är hotad. Livet reduceras till en digital kopia. Den cybernetiska kontrollen skapar en öken. - "Technophilia and technophobia form a diabolical pair joined together by a central untruth: that such a thing as the technical exists." (121) - Tekniker kan inte reduceras till en uppsättning instrument och verktyg. De värderas utifrån de världar de bebor. Varje teknik har därför en etisk aspekt. - Den här världens teknologi är systematiseringen av "effektiva" tekniker, dvs profitabla tekniker. - I förhållande till tekniker är det hackern i kontrast till ingenjören som måste vara modellen.
Relaterat: Cybernetikens hypotes.
5. KRIG | STRATEGI | GLÄDJE En rörelse som växer i styrka, som i Grekland 2008-2011, står plötsligt inför frågan vad den ska göra med denna styrka. Blockera, förstöra, och sen? Olika kooperativ och sociala center skapades, men faktum är att vi besegrades. - "What the Greek case shows us is that without a concrete idea of what a victory would be, we can't help but be defeated." (135) - Krig är i grunden logiken som regulerar kontakten mellan heterogena krafter. Det pågår överallt i oräkneliga former, ofta med fredliga medel. - Pacifism är medborgarens spontana politiska hållning. Dess antikropp är radikalen som vägrar att deltaga i "samhället" och uttrycker denna vägran med diverse illegaliteter och kompromisslösa attityder. Båda eftersträvar renhet och har ersatt allt strategiskt tänkande med moral. - Det finns inga "revolutionära" handlingar i sig, oberoende av situationen. En rörelses "våld" är inte ett mått på hur revolutionär den är. - "An accumulation of gestures is not enough to make up a strategy because there is no gesture in the absolute. A gesture is revolutionary not by its own content but by the sequence of effects it engenders." (145) - Det gäller att odla en ontologisk asymmetri.
Relaterat: Introduction to civil war - Raúl Zibechi
6. SAMHÄLLE | VÄRLDAR Det finns inte längre något "samhälle" som behöver försvaras eller förstöras. Sedan 70-talet har staten slutat försöka integrera hela befolkningen och därmed låtit fiktionen "civilsamhälle" upplösas. "Margaret Thatcher just had the candor to admit this." (173) - Det är därför inte fruktbart att tänka i termer av länder och samhällen. "The world presents itself as an immense network in which the large cities, become metropolises, are no longer anything but platforms of interconnection, entry and exit points--stations." (174) - Kapitalet har aldrig längre några problem med "samhället", bara med "governance" över vissa territorier. - Fler och fler talar nu om vikten av "lokala kamper", till och med vissa marxister (ett århundrade försent). Misstaget är att se på det lokala på samma sätt som de såg på arbetarklassen: som något som existerar före kampen. - "What is capable of linking these different struggles that aren't about 'territory' at all, is not the fact of being faced with the same capitalist restructuring, but the ways of living that are invented or rediscovered in the very course of the conflict." (187) - Vi försvarar inte samhället. Vi skapar världar.
Relaterat:
7. KOMMUN | ALLMÄNNINGAR Kommunen är inte en kollektivitet med institutioner för självstyre. Kommunen är ett löfte (oath) invånarna i ett område gör att stå tillsammans som en kropp. En pakt att möta världen tillsammans. Ett sätt att vara i världen, att bebo den. - Kommunen kan bara växa från utsidan, genom att internalisera det som omger den. Så fort den avgränsar sig så försvagas den och bryter ihop. Den kan därför varken avgränsa sig eller grunda sig i jorden. - Kommunen strävar inte efter att styra några "allmänningar". De organiserar ett omedelbart delat liv, gemensamma relationer som inte kan approprieras. - Olika former av självorganisering av ekonomin är inte nödvändigtvis direkt i motsättning till kommunen, det handlar om banden mellan dem, hur/om liv stärks i samspelet och utvecklingen.
Relaterat:
8. KRAFT | OMSORG Hur skapar vi en global kraft, ett historiskt parti? Inte genom att peka ut någon "gemensam fiende". Vi börjar från där vi är, platser och spår i vår omedelbara omgivning. Gränsen kommer att bli synlig. - "Our strenght won't come from our naming of the enemy, but from the effort made to enter one another's geography." (229) - Vårda en äkta disciplin, en askes, som utvecklar vår inneboende kraft. Inte den gamla arbetarrörelsens livsförnekande och auktoritära disciplin, utan en omsorg om våra världar, livs-former. - "To become revolutionary is to assign oneself a difficult, but immediate, happiness." (237)
Relaterat:
