Hope against hope
Nedan följer mina excerpter från bokens centrala resonemang.
Out of the Woods-kollektivet vänder sig mot liberal politisk teoris myter om, och amerikanska katastroffilmers bilder av, att katastrofer präglas av ett plötsligt försvinnande av självorganisering, ömsesidig hjälp, generositet och kollektiv omsorg så fort staten inte framtvingar social ordning. Kollektivet hävdar att den plats- och handlingsorienterade solidaritet som återkommer i katastrofer är en möjlighet för kommunism i den pågående klimatkatastrofen. Den ekologiska krisen definieras som något som både reproducerar och reproduceras av andra sociala kriser samtidigt som den inkorporerar dessa kriser.
Begreppet katastrof menar Out of the Woods innefattar både händelse och konsekvens, både ruinering och ruinerna som den resulterar i. Jordens ekologiska kris är svår att greppa bland annat för att dess komplexa temporalitet; katastrofen händer nu, har hänt i det förflutna och kommer att hända i framtiden. Denna omslutande kapacitet gör att katastrofen kan förstås såväl som risk och resultat som respons. Socialt sett så fördjupar och eroderar katastrofer existerande sociala skillnader. Out of the Woods exemplifierar med rasifierade proletärer som gjorts överflödiga för arbetsmarknaden av den industriella produktionens automatisering och som därför tvingas emigrera. Det är således den globala kapitalismens processer som producerar lokala ruiner. Ingen undkommer dem. Människor är emellertid, beroende på samhällets sociala skiktningar, olika exponerade i den ekologiska krisens katastrofer. Även de lönlösa proletärer på flykt som överlever och finner försörjning kommer att på olika sätt fortsatt vara utsatta och begränsade i sina liv.
Vad Out of the Woods-kollektivet kallar katastrofkommunism (”disaster communism”) menar de är ett direkt etiskt och praktiskt svar på katastrofers differentierande verkan. Katastrofkommunism existerar som praxis, en del komponenter har existerat i århundraden och kommer att existera i framtiden i någon form. Forskarkollektivet är medvetet om att begreppet kommunism för många ger andra associationer än de avsedda, men menar att det inte finns något mer adekvat begrepp för att beskriva det kollektiva samhällsbyggandet bortom stat och kapital. Kommunism är processen som samtidigt omintetgör ”business-as-usual” och bygger en ny värld. Det är denna ständigt kämpande rörelse som växer inom, mot och strävar bortom den rådande ordningen som kollektivet kallar kommunism eller katastrofkommunism. Varje kommunism värd namnet är, enligt forskarkollektivet, katastrofkommunism i en värld präglad av ekologisk kris.
Out of the Woods-kollektivets ambition är att bidra konceptuellt, strategiskt och analytiskt till denna rörelse och till kritiken av andra samtida svar på den ekologiska krisen – såsom natur-romantisk antikapitalism, reaktionär naturromantik och naiv teknikoptimism. Varken naturen eller teknologin ska romantiseras. Båda fetischerna är konsekvenser av den kapitalistiska moderniteten vari ”naturen” definieras som något externt; en resurs som ska underordnas och koloniseras respektive något ursprungligt att återvända till. Det finns ingen ursprunglig eller ”ren” vildmark lika lite som det finns digital teknologi utan kolonisering och social exploatering av arbetskraft. Det sistnämnda exemplifieras med de ofta ovanliga mineraler som är en nödvändig komponent i digital teknologi. Mineralerna bryts under vedervärdiga arbetsförhållanden som skapar radioaktivt restavfall och vars framställning producerar i giftiga biprodukter.
Samtidigt hävdas att bokens ”vi” – ett antikapitalistiskt och militant rörelsesubjekt – förmodligen kommer att behöva både ekologisk mat och mer eller mindre teknologiska lösningar för att producera den. Strikta distinktioner mellan traditionella och moderna metoder menar de omöjliggör viktiga möjligheter. Out of the Woods-kollektivet vill istället tänka igenom frågor om sociala relationer, näring, teknologi, antikapitalistisk kamp samt vetenskaplig och praktisk kunskap med hjälp av begreppet ”cyborg agroecology”. Det Haraway-inspirerade begreppet innebär att dikotomier såsom naturlig och onaturlig, lokalt och globalt, snabbt och sakta, organisk och konventionell, avvisas. Istället är fokus på relationer – sociala, politiska, ekonomiska, mer-än-mänskliga – som determinerar och agrikulturell produktion och distribution. Mot den bakgrunden ställs frågor som exempelvis: I vilken utsträckning kan traditionell teknik kombineras med modern teknologi för att öka skördar, reducera utarmning av jorden, minimera användningen av kemiska bekämpningsmedel, och samtidigt bibehålla ekologiska relationer?
Den globala uppvärmningen bidrar till ökenbildning, översvämmade kuster, försaltning, minskade landarealer för odling, försämrade skördar, våldsamma konflikter, dyrare mat och så vidare. När ekologier på detta sätt destabiliseras och förhållanden förvärras kommer flera av de områden som redan huserar merparten av alla miljontals människor på flykt att bli obeboeliga. Till exempel nämns att det för tillfället bor runt 400 miljoner människor i mellanöstern och Nordafrika och att det är en del av de områden på jorden som med nuvarande temperaturökning riskerar att bli mer eller mindre obeboeliga innevarande sekel. Det kommer att tvinga mängder av människor norrut till länder som då inte är lika drabbade av den globala uppvärmningen och som därutöver lär ha bättre ekonomiska förutsättningar att hantera konsekvenserna. Men för många av dessa staters makthavare är realiteten med miljoner av nya flyktingar i sig en katastrofal händelse som måste förhindras och administreras med gränser. Dessa gränser innefattar, enligt Out of Woods-kollektivet, inte bara passkontroller och liknande utan även offentliga inrättningar som sjukhus och skolor. Vad gränserna gör är att bland annat att särskilja vad som menas vara opportuna flyktingar från riktiga klimatmigranter samt att behålla, skicka tillbaka eller bryta ned migranter så att de är beredda att göra det mest otacksamma arbetet för de lägsta lönerna.
Att bekämpa nationalstaters gränser genom en politik mot och bortom dem är, enligt forskarkollektivet, därför essentiellt för varje praktik mot klimatkatastrofen. Även om enbart en fraktion av den ovan nämnda klimatexodus blir verklighet räcker rädslan för migrantspöket för att reaktionära krafter ska exploatera den rädslan och jaga upp än mer gränspanik och kräva än mer gränsrepression. Denna trygghets- och säkerhetsdiskurs är, enligt forskarkollektivet, i sig elementär för att konstruera föreställningen om ett nationellt folk som politiskt subjekt. En sådan politik kommer troligen att fortsätta organiseras kring det som kallas (nationell) livbåtsetik med tilltal till ras-familj-nation-kopplingen centrerad kring hushållet. Enligt Out of the Woods visar detta hur förment icke-relaterade kamper om social reproduktion faktiskt är kritiska för att utmana spridandet av omedvetna rasistiska associationer och begär. I kontrast till denna reaktionära politik framhåller forskarkollektivet olika ursprungsbefolkningars förståelse av plats, land och territorium som något dynamiskt och relationellt mellan människor, djur, floran och mineraler som samverkar på olika sociala, politiska, geologiska och biologiska sätt. Vidare poängteras skillnaden på vad som är möjligt i kapitalismen och vad som faktiskt är möjligt. Detta exemplifieras med att mat har och kan produceras och förmedlas på andra sätt än med varuform i monetärt utbyte, oaktat faktiska behov, som ju inte är synonyma med köpkraft. Svält hävdas i regel inte orsakas av absolut brist på mat utan av bristande köpkraft och förändringar på marknaden. Kapitalismens endimensionellt kalkylerade produktion hävdas vidare vara oförmögen till hänsynstagande och beräkning av en mångfald av komplexa bruksvärden.
Out of the Woods-kollektivet menar att klimatförändringen som sådan inte producerar konflikter, det finns ingen direkt kausal linje mellan miljövillkor och sociala konsekvenser. Klimatförändringen görs våldsam genom existerande ojämlikhet. Det finns såtillvida inga naturliga katastrofer utan det är stater och marknader som gör situationer fientliga genom bland annat gränser och tvingande penningform för social mediering.
Forskarkollektivet understryker att klimatkatastrofen inte är en singulär apokalyptisk händelse som universellt kommer att hota människan som art utan någonting som redan händer. Visuellt sett sker det ofta rätt beskedliga former. Katastrof och normalitet samexisterar och lär fortsätta göra det. Samhällens sociala skiktningar och den globalt ojämna fördelningen av uppvärmningens konsekvenser gör att den ekologiska katastrofen för vissa människor innebär deras undergång, medan andra samtidigt knappt märker av den. Det handlar därför inte primärt om en apokalyptisk framtid utan om ett katastrofalt nu. Out of the Woods hävdar att det alltid finns rum för kollektiv kamp, även om förhållanden kommer att förvärras kommer det aldrig att vara slutet. Den strategiska frågan är hur alla pågående kamper för omsorg, livsreproduktion och medmänsklighet kan sammankopplas och förstärkas och få bokens antikapitalistiska och militanta vi att överleva katastrofen samtidigt som denna rörelse förintar det som skapar katastrofen: Hur överlever vi på ett sätt som är antitesen till de former av makt som förtrycker oss? Hur kan revolutionära kamper, här och nu, hitta sätt att möta sina behov, överleva och växa samtidigt som kommunism produceras? Detta hävdas emellertid vara ett dilemma av främst teoretisk art, som i likhet med andra snarlika dilemman, kan lösa sig i praktisk organisering och kamp.
Out of the Woods resonerar om betydelsen av utopisk fantasi genom att klargöra kontingens i världen och att utbilda vårt begär så att vi kan begära mer och begära bättre. Därmed kan framtiden bli ett rum för kollektiv möjlighet. För katastrofkommunism kommer inte att ta form spontant, ex nihilo, av fruktansvärda omständigheter. Paradoxalt nog är det insikten att det under nuvarande förhållanden inte finns någon önskvärd framtid som, enligt forskarkollektivet, leder till möjligheten av en framtid som är något annat än en direkt fortsättning på nuets pågående katastrof. Out of the Woods har stor tilltro till yngre generationer som en vital politisk kraft som vägrar att acceptera en trött, blasé och uppgiven hållning till sakernas tillstånd med tillhörande nedprioritering av uppenbara krav på samtiden. Men forskarkollektivet poängterar att klimaträttviserörelser inte ska misstas för att i sig eller uttryckligen vara antikapitalistiska – vara mot kapitalets relation som sådan – och att klimatrörelser som enbart motsätter sig specifika fraktioner av kapitalismen kan absorberas och inlemmas av andra delar av det kapitalistiska systemet. Framför allt två intressegrupper särskiljs inom kapitalet: Fossilkapitalet som utgörs av bolag inom olja, gas och kol som livnär sig på reproduktionen av den ekologiska krisen, och ”gröna” kapitalister som leds av försäkringsbolag inom finanssektorn som bland annat profiterar på att lindra de konsekvenser som kunder försäkrar sig mot, men även de risker och möjligheter som den ekologiska krisen innebär. Out of the Woods-kollektivet menar att klimatrörelser som inte motsätter sig kapitalismen därför ständigt måste drivas på av kommunistiska rörelser och aktivister för att klimatrörelserna ska utvidga sina politiska visioner till en mer omfattande förståelse av frigörelse.
