Que Faire?
Vem kan svara på frågan "Vad bör göras?"
Althusser är först och främst intresserad av vad:et i meningen vilka politiska handlingar som ska orientera och organisera klasskampen. Vad:ets uppsättning av handlingar men också principer, perspektiv, etc., allt det som orienterar och organiserar kampen. Han använder inte ordet program, men det ligger nära till hands. Han talar om den "politiska linjen." Det är vad som föregår; partiet är en funktion av det.
Programmet beror i sin tur på "konkret analys av den konkreta situationen" (Lenin). Alltså, allt beror på analysen av antagonismen i klasskampen. Antagonismen, inte antagonisterna. Motsättningen före motparterna. Det görs inte genom att bara studera detaljerna eller statistiken eller genom att fråga människor. Det är "gott och bra" men "Arbetarna skriver, de säger många intressanta, otroliga, överväldigande saker. Detta kan ge en del material för konkret analys. Men det är inte konkret analys." Undersökningen måste gå djupare. "Om vi antar att de [arbetarna] säger allt de vet, vet vi med säkerhet en sak: de vet alltid mycket mer (eller mycket mindre) om saker än vad de tror att de gör. De säger inte det här 'mycket mer' eftersom de inte vet om att de vet det." Undersökningen är absolut nödvändig men det är inte konkret analys. Det är lika nödvändigt med teoretisk och politisk förberedelse. Subjektet måste bli medvetet om helheten för att kunna bli medvetet om antagonismen som konstituerar helheten, annars kommer den att fasta inom sin egna horisont. Det räcker inte med självmedvetenhet.
Althusser exemplifierar med arbetare vid Alfa Romeo som visade en extraordinärt hög grad av medvetenhet; om arbetsprocessen, dess struktur och mekanismer, om underleverantörernas plats och roll i produktionskedjan, om företagets ekonomiska och finansiella policys, investeringar, och så vidare. "De här arbetarna hade till och med – det här är extremt ovanligt – en viss medvetenhet om effekterna på dem själva av det här systemet: på deras egna arbetsförhållanden, deras exploatering, relationen mellan denna exploatering och förutsättningarna för reproduktionen av deras egna arbetskraft (deras bostäder, deras familjer – frun och barnen – skola, socialförsäkringar, transport, deras bil, och så vidare). De hade till och med, i viss utsträckning – och detta är ännu mer förvånande – [that their isolation as well as the ignorance of company policies in which the monopoly Alfa Romeo keeps its workers, including ignorance of its organization and its division of labour], var en väsentlig del av förutsättningarna för deras exploatering, då den här isolationen och ignoransen var en av formerna av den borgerliga klasskampen, menad att hålla dem ifrån att uppnå exakt kollektiv medvetenhet, och därmed att utföra effektiva fackliga eller politiska handlingar." Trots denna exceptionella medvetenhet stötte de emot ett oöverstigligt problem: de visste inget om vad som hände på Fiat eller andra arbetsplatser. Det är omöjligt att få en idé om vad som bestämmer (determinerar) vad som sker på en plats utan att förstå dess position i relation till andra relevanta industrier och infrastrukturer. Det är omöjligt att förstå platsen utan att förstå konkurrensen mellan kapital, som söker högsta möjliga profit, borgerlighetens övergripande ekonomiska strategi, deras klasskamp. Borgerlighetens strategiska vändningarna (Althusser gör en kort genomgång) och konsekvenserna för klassammansättningen och följaktligen också klassmotsättningarna är helt avgörande att förstå för en "konkret analys." "Det här är något som inte ens de mest medvetna arbetarna på Alfa Romeo kunde känna till."
Frågan är: varför är arbetet en produktion av varor och varför har arbetaren ett behov av varan? Eller, för att förstå situationen för en särskild arbetsprocess i vilken en särskild arbetare i en särskild sfär av produktionsapparaten står, så måste man förstå systemets mekanismer och tendenser.
Uppgiften blir: att "lyssna korrekt" när undersökningen utförs. Att förstå resonemangen bakom orden, sätta utsagor och kunskaper i relation till varandra, att formulera och omformulera frågor för att gå djupare och bredare, att göra allt som krävs för att se igenom ideologi. "Men arbetarna har också framför sina ögon de verkliga omständigheter som är förbehållet bara dem; och, de gånger de revolterar och deras revolt är skolad av organiserad kamp, förekommer andra idéer för dem: de som avslöjar de tidigare idéerna som mystifikation; de som talar till dem om klasskampens verklighet och behovet att förenas för att förändra arbetsförhållandena och det här samhället som oavbrutet framkallar dem."
Massornas kunskaper och medvetenhet, ideologiska och verkliga, kommer därför oundvikligen med en rad paradoxer som (det formella) partiet inte alls med säkerhet har löst (teoretiskt, praktiskt, strategiskt). Massornas kamp, antagonismen för sig, – återigen – föregår partiet. Men till vem riktar sig då frågan "vad bör göras?" Inte uppenbart till de "politiskt" medvetna, partiets militanter, som svarar med konkreta åtgärder på organisatoriska och realpolitiska frågor. Inte heller självklart de intellektuella, teoretikerna, som svarar med att tillämpa en teori på ett material, och drar strategiska slutsatser från en sådan syntes.
- "Jag syftar inte bara på tillämpningen av en teori som är falsk eller förvrängd av falska premisser; jag syftar på tillämpning av teori i allmänhet, inklusive sann teori. Om du tar marxistisk teori, som du antar är sann, och bestämmer dig för att tillämpa den på det konkreta och sedan förväntar dig att det här tillämpandet ska generera det konkretas sanning, så kommer du att få vänta länge. För sådant tillämpande förutsätter en helt och hållet falsk idé om marxistisk teori."
Ingen teori föregår det konkretas sanning innan tillämpningen; och kan inte innehålla sanningen om den konkreta helheten och varje situation och händelse i historien. Det konkreta förändras. Det är uppenbart och varje teori som gör anspråk på sanningen i förväg, om kommande situationer och händelser, är absurda och döljer bara sina antaganden på ett eller annat sätt. Ett av de mer sofistikerade sätten är att tillskriva själva teorin, som teori, en historisk karaktär (vad Althusser kallar Gramscis "absoluta historicism").
Slutsatsen är: En ledare ger "ett helt system av teoretiska principer, orientering, organisering och handling (för en långsiktig kamp) och samtidigt de motsvarande parollerna (för omedelbar handling)." Agitationens innehåll, organisationens form, analysens slutsatser, strategins korrekhet, och så vidare – två eller flera aspekter sammanstrålar i en process. Om det inte kan sägas att ledare kommer först och främst från någon särskild plats eller funktion så innebär det att de kan komma varhelst ifrån. Ingenting och ingenstans har en på förhand bestämd prioritet. Avgörande blir istället förmågan att inlemma och sammanstråla aspekter som uttrycker det konkretas sanning på ett sätt med tillräckligt kraftfull resonans för att hålla processen gående.
